Jag kommer tillbaka.
Vi har inte hörts på ett halvår. Ett halvår, sex månader. Jag håller fortfarande kvar vid min fina pojkvän och idag även sambo. Jag har en katt mindre sedan sist och jag tror mig äntligen ha funnit rätt ställe för Greta. Det är för mycket som har hunnit hända för att jag ska kunna få ihop det i ett enda inlägg, men jag får låta det ta sin tid. Tidsnog kommer nog alla frågetecken kring vad som hänt att rätas ut, men framför allt så hoppas jag att skrivarlusten kommer komma tillbaka.
Just nu bor jag och Andreas bland lådor, för om två veckor flyttar vi till större. Just nu bor vi på ca. 45kvm och det är på tok för litet för oss två. Vi har fått turen att hitta en lägenhet, eller typ parhus, som vi kan få hyra. Även detta ligger ute på landet, så Pyzen kan fortsätta leva sitt älskade liv som utekatt.
Greta bor idag en mil hemifrån, dit hon flyttade för tre dagar sedan. Hon har redan landat och både kliar på en av de andra och ligger ner och sover. Det som är på tur är att lösa hennes avmagringsproblem. Jag och veterinär står just nu som frågetecken, då blodprover inte visar något konkret. Så jag vet att Greta är för smal, men vi vet ännu inte hur vi ska behandla det.
Greta bor idag en mil hemifrån, dit hon flyttade för tre dagar sedan. Hon har redan landat och både kliar på en av de andra och ligger ner och sover. Det som är på tur är att lösa hennes avmagringsproblem. Jag och veterinär står just nu som frågetecken, då blodprover inte visar något konkret. Så jag vet att Greta är för smal, men vi vet ännu inte hur vi ska behandla det.
Livet rullar på och jag hoppas kunna göra skrivandet till vardag igen, precis som det var förr.
Greta med sin fina kompisar.
Finaste labradorerna.
När jag inte fotar hästar som den hästnörd jag är, så finns det ett annat objekt som jag börjat fota väldigt mycket. Jag kan numer kalla mig för hundfotograf och detta kan jag göra med stolthet! En mängd av mina bilder finns på Wallweins hemsida, vilket gör mig väldigt stolt!
Bjud på dig själv och du får tusenfalt åter.
För ett år sedan drömde jag om att kunna springa tillsammans med Greta. Eller ja, inte bara pringa som i att visa upp henne för en veterinär, utan att kunna ha henne lös och busa runt, hoppa och stoja. Jag drömde om att ha en fri häst, som ville vara med mig.
Jag har inte nått hela vägen fram, Geta vänder fortfarande. Hon lämnar mig, hon struntar i mig och hon tycker jag är dödstråkig. Hon väljer också att följa mig, att busa med mig och att leka Följa John. Hon studsar bakom min rygg, kastar sig runt i varvbyten och jagar efter mig. För mig, för oss, är det här ett stort steg. Det är början på en underbar resa.
Jag har inte nått hela vägen fram, Geta vänder fortfarande. Hon lämnar mig, hon struntar i mig och hon tycker jag är dödstråkig. Hon väljer också att följa mig, att busa med mig och att leka Följa John. Hon studsar bakom min rygg, kastar sig runt i varvbyten och jagar efter mig. För mig, för oss, är det här ett stort steg. Det är början på en underbar resa.
Här busar jag och Greta i sommarhagen. Greta kunde välja att gå var som helst, hon kunde ställa sig i ett hörn och äta gräs, eller vägra lämna ingången. Det gjorde hon inte, hon valde att hänga på i min idé om att busa, hon valde att bjuda på ig själv och att ha roligt en stund med mig. Det värmer mitt hjärta så otroligt mycket.
Jag älskar dig, av hela mitt hjärta.
Härom dagen raggade jag med mig Hanna till stallet, där hon självklart fick agera fotograf. Ätnligen har jag lite nya bilder på Fröken Fux och mig, som jag kan visa upp för allmänheten.
Side, Turkiet, Världen.
2012 gjorde jag min första resa utomlands och den gjordes tillsammans med min bästa vän, Bebbe. Vi begav oss till Side, i Turkiet och fick en oförglömlig vecka. Vi stötte på en mängd olika människor, vi brände oss i solen, vi badade i havet, vi somnade vid poolen, vi shoppade, vi gick långa promenader och vi njöt av det härliga vädret. Vi hade en fantastisk resa och jag kommer bära med mig den under en lång tid. Jag hade helt klart det bästa sällskapet man kan ha, när man ska ta sin utomlandsoskuld!
Att leva med kameran som sin bästa vän.
2011 utmanade jag mig själv med något som jag kallade "30 dagar med kameran i handen." Det hela gick ut på att jag varje dag. i 30 dagar, skulle ta en bild och lägga ut på min bilddagbok. Jag genomförde projektet, även om jag inte fick toppenbra bilder varje dag, men jag hade fått utmana mig själv. Nu tänkte jag dela med mig av några av mina favoriter. :)
I en hästs ögon speglas din egen själ.
Jag lever upp med kameran i handen. Även om det dröjer någon månad innan jag kan se på bilderna och vara nöjd med det jag ser, så lever jag upp med kameran i händerna. Jag får en chans att andas och bevara mina fina vänner på bild.
Med kameran i hand blir jag levande och älskande.
Min vackra vän. Som jag avgudar din styrka och välvilja.
När drömmarna sakta, sakta börjar närma sig.
Under ett par dagar har jag haft fullt upp i min egen värld. Jag har pendlat mellan stallet och dataskärmen. Jag har knåpat med koder, lekt i photoshop, diskuterat med gammal lärare och kan nu stolt presentera:
Rebeckas bildarkiv är ett steg mot min framtida dröm som fotograf. Det är mitt sätt att nå ut till världen med mina bilder och en möjlighet att hitta nya kunder. Det här är så coolt! Jag har knåpat ihop allting själv och jag har löst det på ett snyggt sätt.
Men det som är coolast är att alla bilderna är mina bilder! Det är jag som fotat, detä r jag som stått bakom kameran ,tänkt och planerat bilderna. Det är resultatet av mina timmars arbete och det är så jäkla coolt!
Hej bebis.
En av favoriterna från dagens fotografering. Resterande får ni ta del av imorgon, eller någon annan gång. För nu ropar sängen. :)
1 år med Greta - Del 7
Inget år är väl till enda, om det inte har gjorts en film om det? Så, här kommer en del blandade klipp från mitt och Gretas första år. De kommer i en mixad ordning, men ni får i alla fall en inblick i vad vi gjort om dagarna. :)
1 år med Greta - Del 6.
Februari, snö och mys. Greta och jag blir mer och mer sammansvetsade. I onsdags fick jag kommentaren:
"Den är lös!!!"
Jag svarade bara ett lugnt "Ja." För, för mig är det numer självklart att allt som oftast kunna ta in Greta löst. Följer hon mig inte, ja då är det antingen jag som är frånvarande rent tankemässigt, eller så gjorde vi något tråkigt dagen innan. Vi kämpar på och vi tar små steg framåt hela tiden!
Hur ska man då sammanfatta mitt år med Greta? Ja, det har i alla fall varit en berg och dalbana. Vi har varit med om nedslitna hovar som inte gått att sko, vi har varit med om sticksår, vi har varit med om avsparkade händer och vi har varit med om täckesgjordar på fel ställen.
"Den är lös!!!"
Jag svarade bara ett lugnt "Ja." För, för mig är det numer självklart att allt som oftast kunna ta in Greta löst. Följer hon mig inte, ja då är det antingen jag som är frånvarande rent tankemässigt, eller så gjorde vi något tråkigt dagen innan. Vi kämpar på och vi tar små steg framåt hela tiden!
Hur ska man då sammanfatta mitt år med Greta? Ja, det har i alla fall varit en berg och dalbana. Vi har varit med om nedslitna hovar som inte gått att sko, vi har varit med om sticksår, vi har varit med om avsparkade händer och vi har varit med om täckesgjordar på fel ställen.
Men, vi har också varit med om härlliga kvällar i boxen, mysiga ridturer, knäckta koder, promenader i halsring, enorm utveckling och byggande av massa drömmar. Jag har under detta året med Greta lärt mig att inget är omöjligt och jag är inte bättre än vad jag själv anser att jag är. Jag är bra och jag har rätt att ta plats.
Greta har fått mig att växa som person, genom att skrika till mig "JAG VILL INTE! AGERA ANNORLUNDA. JAG VÄGRAR UMGÅS MED DIG NÄR DU ÄR SÅHÄR!!!!"
Hon har fått mig att lära mig lyssna på människor i min omgivning och att prioritera om. Så länge jag, i mitt hjärta och i min mage, vet att jag gör rätt, då blir det rätt.
Hon har fått mig att lära mig lyssna på människor i min omgivning och att prioritera om. Så länge jag, i mitt hjärta och i min mage, vet att jag gör rätt, då blir det rätt.
Den häst jag mötte i januari 2012 har utvecklats. Hon är mer självsäker och mycket, mycket tryggare som individ. Hon växer framför mina ögon, på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Det är en ära för mig att få dela denna resan!
Jag ser med spänning fram emot vad som kommer hända detta året, vad jag kommer få lära mig, vilka koder Greta kommer knäcka och hur långt vi kommer, som team och som individer.
Jag är så tacksam för att Marita gett mig chansen att utvecklas med Greta, att jag får älska denna hästen från djupet av mitt hjärta!
1 år med Greta - Del 5
I December kom snön och vi busade mycket på gårdsplanen, fortfarande bara markträning. Jag spenderade också en del tid i hagen, där jag bara var och umgicks med Greta och resten av gänget.
Att umgås med Greta, utan några måste och krav, är något av det härligaste jag vet. Jag får se hur hon är i sin flock, hur hon agerar och hennes sätt att använda kroppspråket. Det är ett fantastiskt sätt att komma henne ännu lite närmre.
Att umgås med Greta, utan några måste och krav, är något av det härligaste jag vet. Jag får se hur hon är i sin flock, hur hon agerar och hennes sätt att använda kroppspråket. Det är ett fantastiskt sätt att komma henne ännu lite närmre.
Hanna följde med och lekte med kameran. Detta är ett av våra sämre träningspass, men alla måste vi ha dem.
Jag vet att efter detta passat åkte jag hem, slösurfade på nätet och kom över en bild om RBI. Mina tårar började rinna, då texten var en exakt kopia av Greta. Tack vare den bilden/texten tog jag och greta ett steg framåt i vår utveckling.
Jag vet att efter detta passat åkte jag hem, slösurfade på nätet och kom över en bild om RBI. Mina tårar började rinna, då texten var en exakt kopia av Greta. Tack vare den bilden/texten tog jag och greta ett steg framåt i vår utveckling.
I januari kom ett par snöfria dagar, det kändes som vår och vi tog tillvara på de möjligheter som kom.
Jag befäste "Backa" med halsring och Greta fattade snabbt. Vi började också jobba med pallen, den pall vi använt vid uppsittning. Första gången jag stod på den kom Greta bara fram med huvudet, ett par dagar senare stod hon så jag hade kunnat sitta upp, men jag valde att vänta. En dag kommer hon be mig sitta upp och då vet jag att jag förtjänar det!
Jag befäste "Backa" med halsring och Greta fattade snabbt. Vi började också jobba med pallen, den pall vi använt vid uppsittning. Första gången jag stod på den kom Greta bara fram med huvudet, ett par dagar senare stod hon så jag hade kunnat sitta upp, men jag valde att vänta. En dag kommer hon be mig sitta upp och då vet jag att jag förtjänar det!
Snön hittade tillbaka till oss och jag blev lite halvledsen, innan jag insåg vilka fördelar det gav oss! Efter en koll med Marita var det klart, jag fick lov att använda mig av ena sommarhagen för lek.
Jag och greta började nosa på "Circling game" och varvbyten. Jisses vilken fart greta fick under hovarna, hon bockade, studsade, frustade och levde loppan. Jag hade inte mycket att säga till om i andra änden av repet, med roligt hade fröken Fux. Nu har vi fått lite mer ordning på kalaset, men roligt har vi fortfarande. :)
I slutet av Januari gjorde jag något jag aldrig vågat ett år tidigare. Jag gav mig på och verkade Gretas hovar. Hon gick utan skor igen och mina pengar ärckte inte till för att ta ut någon utbildad för att göra det, så jag grävde ner mig i allt som gick att komma över i kunskap. Både jag och Greta skötte oss och hovarna blev fixade. Greta var så duktig och hade ett otroligt tålamod med mig, vilket gjorde mig så, så stolr över henne!
Del sex landar snart hos er, spännande!
1 år med Greta - Del 4
Detta är en av bilderna på Greta som betyder mest för mig. Varför? Jo, för det var första gången Greta följde mig, utan att jag höll i henne. Vi tog en promenad runt stallplanen och jag visste att jag hade henne med mig. Det är en av de största dagarna och jag var lycklig, in i märgen!
Detta gjorde vi, sex dagar efter att gips och skruvar var borta från min hand. Min fina flicka, så stolt jag var!
Detta gjorde vi, sex dagar efter att gips och skruvar var borta från min hand. Min fina flicka, så stolt jag var!
Endast en vecka efter att gipset togs bort, lastades Greta på nytt in i transporten och vi styrde nosen mot Norah .Även denna träning var givande, inspirerande och nyttig! Stundtals fick Norah ta över linan, då Greta inte förstod och handen gjorde för ont. Men hjälp vad bra det blev och jag vet att både jag och Greta var otroligt nöjd med oss själva när vi lastade och åkte hem. :)
Oktobermånad, en månad som kantades av mer markträning än ridning. Vi red mindre och mindre och tränade från marken mer och mer. Det var där jag fann min glädje och Greta verkade hålla med mig.
De dagar jag valde att rida, då vände Greta i hagen degan efter, vilket för mig var ett tydligt tecken; Hon ville inte bli riden. Efter mycket funderande la jag ridningen helt på hyllan, varken jag eller Greta fick ut någon glädje av det, varöfr då kämpa på bara för att andra tycker att man måste?
November och vi knäckte kod efter kod. Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig glömma när Greta knäckte lastpalls.koden.
Greta hade, tre månader tidigare, klart och tydligt visat att lastpallar inte var något för henne. Eller snarare, att sätta hovarna på något annat än fast mark var faligt! Vi jobbade mycket med detta och gissa hur stolt jag var över oss när Greta en dag klampade upp på pallen, som att det vore den mest självklara saken i världen!
För mig blev det ett bevis på att jag jobbade åt rätt håll och faktiskt gjorde något som var bra, för oss båda.
Greta hade, tre månader tidigare, klart och tydligt visat att lastpallar inte var något för henne. Eller snarare, att sätta hovarna på något annat än fast mark var faligt! Vi jobbade mycket med detta och gissa hur stolt jag var över oss när Greta en dag klampade upp på pallen, som att det vore den mest självklara saken i världen!
För mig blev det ett bevis på att jag jobbade åt rätt håll och faktiskt gjorde något som var bra, för oss båda.
När hösten var lerig och äcklig och vi inte kunde göra något vettigt, då gav vi oss iväg till ridhuset. Där lekte vi med hinder och Greta tyckte det var såå roligt! Hon travade och galopperade, hoppade och studsade. Hon verade tycka att livet lekte och skötte sig exemplariskt!
Jag hade nu tränat in kommandot "Stilla", så Greta går att parkera. När jag gjorde detta i ridhuset fick vi en hel del blickar och jag var så stolt över Greta! Hon går att lämna på stallplanen hemma, medan jag går in i sadelkammaren och hämtar något.
Jag hade nu tränat in kommandot "Stilla", så Greta går att parkera. När jag gjorde detta i ridhuset fick vi en hel del blickar och jag var så stolt över Greta! Hon går att lämna på stallplanen hemma, medan jag går in i sadelkammaren och hämtar något.
Del fem kommer snat, håll ut kära vänner!
1 år med Greta - Del 3
Juni rullade på, med sommarbete och mys. Jag och Greta kom igång med ridningen och livet lekte.
En av dagarna när jag kom till stallet låg Greta och sov. Jag räknade verkligen inte med att få komma nära, men döm av min förvåning när Greta glatt lgå kvar när jag kom fram, lät mig klappa på henne och sen reste sig för att resten av flocken blev för närgången.
Här någon gång började jag känna ett sug efter att få börja med NH, eller jobb från marken. Jag ville inte börja utan att ha fått hjälp så jag sökte olika alternativ. Drömmen vore att få åka till Norah, i Kungsbacka.
Sagt och gjort, jag mailade Norah och fick en tid för träning. Greta packades in i tranpsorten, Hanna togs med som moraliskt stöd och jag satte mig bakom ratten. Detta blev början på en helt ny resa! Inte bara det faktum att jag körde hästtransport för första gången, jag fick med mig så otroligt mycket kunskap från Norah att jag inte visste var jag skulle göra av allt!
I juli skulle en kompis ponny opereras och de behövde sällskap för sin andra häst. Greta fick agera sällskapsdam och skötte sig superbt! Hon nosade på nya kompisen och ställde sig sen för att beta, inga problem någonstans.
I augusti var jag och Greta åter igen hos Norah. Denna gången var greta betydligt mer avslappnad och jag kände mig något säkrare på det jag höll på med. Träningen gick bra och jag kom åter igen hem med supermycket kunskap. Roligt som tusan!
Vad som inte är lika roligt med augusti är att det är den månad Greta sparkade mig, så ag bröt 5:e mellanhandsbenet, fick operera och hamnade med handen i gips i tre veckor. Olyckor händer och vi fick bara hålla modet uppe.
Del fyra är på intågande. :)
1 år med Greta - Del 2
Med April kom också lite, lite gräs. Hästarna verkade njuta av livet i hagen och jag, jag njöt lika mycket jag. Det erbjudande jag hade fått av Marita i februari gnagde i mig. Jag både ville och inte ville ha gett henne ett ja, men jag gjorde mitt bästa i att leva för stunden tillsammans med Greta.
Greta satsade på att se så ful ut som möjligt, men lyckades ganska dåligt, haha.
Jag och Marita kom överrens om att jag skulle ta Greta på foder, tog i hand och skulle skriva kontrakt. Det tog sin lilla tid innan vi fick ihop ett kontrakt, men jag var trygg i vetskapen om att Greta skulle få stanna hos mig. Jag behövde inte vara rädd att hon skulle vara bort nästa dag jag kom till stallet, även om Marita tidigare lovat att det inte skulle händra.
Hanna följde med till stallet en vårdag och fotade mig och Greta, detta blev första bilderna när jag red. Faktiskt några av de få bilder som finns. Jag minns att vi tog en galen galopp upp för en backe och Greta satsade på att mejja ner Hanna i buskarna, haha!
Livet lekte och jag och Greta var fria, som bara vi kunde vara.
Maj kom och med Maj kom också den 13. Varför är den 13 viktig? Jo, det var det datum som jag skrev på fodervärdsavtalet för Greta. Nu låg allt ansvar för Greta på mina axlar, under ett år framöver.
Och nog började det med besked. En och en halv timme efter att avtalet var påskrivet gick jag ut i hagen, hämtade in Greta och visiterade henne. Då visade det sig att hon hade ett sticksår i armhålan h.fram. Då var det bara att lägga ridning på hyllan och se till att få det läkt.
Maj var en riktig sommarmånad och vi myste en hel del, när det inte gick att rida. I slutet av maj kom vi dock igång igen, men det gick inte riktigt som planerat. Greta började kännas halt, eller hon ömmade på hovarna, vilket betydde att jag glatt fick slå på skor.
Del 3 kommer inom kort, håll ut. :)
1 år med Greta - Del 1
Första bilden jag någonsin tog på Greta, fotades 30 januari 2012. Jag hade redan då blivit störtförälskade i denna fina häst, men vågade inte erkänna det för varken mig eller någon annan, men jag spenderade ett par kvällar hos Greta och fick en inblick i hur härlig hon var, även om alla hästarna tyckte det var konstigt med en främling i stallet.
Det var sällan jag fick tid att åka till Greta när det var ljust ute, denna bild är en av de första på Greta i hagen. Jag minns så himal väl hur en kompis till mig var med och hur vi hade hela hästflocken runt oss, snusandes i håret.
Greta var, precis som de andra, nyfiken på vilka skumma typer det var som stod i hagen. De var inte vana vid att folk kom och gick, varken i stallet eller i hagen, då Marita var den enda som hade hand om hästarna. En stor omställning med andra ord.
Mina kvällar spenderades i Gretas box, precis innanför dörren, i spånet. Detta var min ständigt utsikt. En nyfiken, alltid glad, Greta.
Jag red inte Greta i början. Dels var det snöigt, men jag var också rädd. Jag visste att hon inte varit riden på något år och ingen visste hur hon skulle reagera när hon väl fick en ryttare på ryggen. Jag sköt på uppsittningen, det var ändå inte det som var det viktiga.
Så fort Greta hörde att dörren in i stallet vände hon sig om och kikade åt mitt håll. Det värmde hjärtat!
Om hon var glad för att se mig, eller om hon bara var nyfiken på vem som kom, det får vi aldrig veta, men jag var i alla fall lika glad varje gång jag fick träffa min fina fröken.
Vi är nu framme i april och våren har kommit till Sverige. det var ljust längre på dagarna och jag fick en chans att fota min fina även i hagen. :)
Det var även nu någon gång som jag satt upp på Greta första gången. Den turen bär jag fortfarande med mig, djupt inne i hjärtat. Jag satt på en häst med öronen spikrakt framåt och som verkade njuta av att få komma ut och röra på sig. Jag minns lukten i skogen, jag minns vattnet som porlade och jag minns fåglarna som sjöng. Jag var för en stund världens lyckligaste tjej!
Fler bilder kommer, jag har bara valt att dela upp dem i ett par inlägg så ni inte blir överrösta med alla bilder på en gång ;)
We hade the time of our lifes.
Trots ömmande hovar tog jag och Greta en promenad idag. Hon håller humöret uppe och med tillåtelse att gå i vägkanten gick det okej. Hemma i hagen fick hon massage och stod och gäspade gång efter gång, efter gång. Fina skruttan.
Pyzen tyckte jag skulle vara tyst under Så ska det låta, fniss.
Egentligen är inte Så ska det låta ett program som Pyzen gillar, helst ska det vara Äntligen hemma. Men här ligger han och tjuvtittar, sötisen.
"Nej, asså matte, nu tycker jag att du lyssnar för mycket!"
Med andra ord, jag och Pyzen har haft en riktigt mysig söndagskväll framför tv'n. :)
Med andra ord, jag och Pyzen har haft en riktigt mysig söndagskväll framför tv'n. :)
Bildserie - Greta
Greta står och spanar.
Greta upptäcker matte.
Greta börjar gå...
Sån här var hon hela dagen igår. Helt matteglad och ja, det var svårt att få någon vettig bild helt enkelt.
