En kortis.

Som ni kanske har förståt så rusar livet på, utan att jag hunnit landa framför datorn. Egentligen har jag inte tid nu heller, men tänkte bara berätta att jag lever, har gjort min första barbackagalopp på Greta, jobbat i massa timmar, pratar seriösa samtal med Bety, skrattat så turarna sprutat och myst i massor med katterna. Med andra ord, allt är som vanligt ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0