När bitarna faller på plats och pusslet börjar få en klrare bild.

Jag känner mig hedrad som får dela mitt liv med Greta. Igår släppte hon upp mig på ryggen, utan att tveka! Detta trots att hon hade bett i munnen och jag hjälm på huvudet, haha. Vi tog oss till ena hagen och skrittade runt, jag med fokus på att styra med min kropp och få en lyhörd häst. Det räckte med att jag viskade, så fick jag gensvar. Jag som tidigare skrikit i min ridning och inte alls fått det jag velat. Jag känner på mig att jag är på rätt väg!

Det ska bli så roligt att se var jag och Greta kommer sluta, så väl i ridning, som i tömkörning, som i markträningen. Det ska bli riktigt roligt att få fortsätta vara en del på vår resa! :)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0