Jag läser, jag fnissar, jag skakar på huvudet, jag förstår ingenting, jag förstår allt, jag utvecklas, jag står still, jag finner, jag tappar bort och jag är. Mest av allt så är jag. Jag är mitt i vetskapen att jag kan påverka, att mitt liv är mitt och att det är så mycket större en jag någonsin kunnat ana. Ett helt nytt universum formas framför mina ögon, sakta men säkert byggs en ny värld upp och jag står hänförd och tittar på.

 

Att livet är stort, det har jag länge vetat. Skillnaden nu och då är att storleken inte skrämmer mig. Idag ser jag spänning i allt jag inte vet, jag ser en möjlighet att lära mig något nytt, utvecklas ännu mer och lära känna mig själv ännu mer. Idag är jag trygg i vetskapen att jag inte vet allt och att jag inte behöver veta allt. Det som inte ligger i mitt intresse att veta, det vet någon annan. Världen är så stor, för att vi, alla, ska finna just oss själva och göra det bästa av våra liv.

 

Jag läser sida upp och sida ner. Jag landar i vetskapen om att jag bygger hela mitt liv. Jag bygger min lycka, eller frånvaron av den. Jag bygger min friskhet, eller frånvaron av den. Jag bygger min rikedom, eller frånvaron av den. Jag bygger mitt liv, precis så som jag fokuserar. Jag får det jag tänker på, oavsett om jag vill ha det eller inte. Är det då inte smartast att tänka på det jag vill ha?

Alltså tänker jag på rikedom, fantastiska vänner, stor kännedom om mig själv, en frisk kropp, lycka, värme, kärlek. Jag fokuserar på allt som får mig att må bra, för då kommer jag få mer av det. För det är så universum fungerar, oavsett om vi vet om det eller inte. Det här är så häftigt!