Nu kommer ett sånt där dö trist inlägg att läsa, men jag vill skriva för att minnas dagens känsla!

Jag och Greta jobbade i hagen. Från början var hon grinig och ville inte alls ut på volten. Efter att jag vänligt, men bestämt sagt att vi visst skulle ägna oss åt att springa i ett högre tempo än skritt gick hon med på det och bjöd på till en riktig uppvisning! Greta har idag galopperat i båda varven, stundtals riktigt bra. Hon har fått resten av flocken att busa. Hon har kommit på inkallning, från galopp -> skritt och direkt in till mig. Allt det där visste jag redan att hon kunde, men vi hade så roligt när vi gjorde det!

Till dagens nyheter;
Greta har kommit på inkallning, i TRAV!!!!! Min fina, älskade busa kom travandes när jag bad om det. Hur stolt tror ni inte att jag var över henne?! Plus att hon travade bredvid mig när jag sprang, den fröken som inte ens vågade skritta bredvid mig när jag började med henne. Jag är så, så stolt över de framsteg vi gjort!

Vid ett tillfälle skrattade jag så mycket att jag var på väg att ramla ihop i en hög. Jag kallade in Greta, i trav. Jag såg hur hela hon plirade och var hur busig som helst. Vet ni vad hästen gjorde? Världens fint?! Hon kom glatt mot mig, för att finta av mig totalt och galopperade iväg och var såååå nöjd med sig själv. Jag hängde efter, asgarvande. Vad mer kan man göra när ens bästa kompis lyser av glädje?

Jag vet att jag kommer leva på det här passet så länge. För både jag och Greta hade otroligt roligt.