Idag packades Greta in i transporten och vi styrde nosen mot ridhuset, där väntade träning för Alexandra.

Vi tränade på ställning och att Greta ska börja bära sig själv, samt började nosa på bröstkorgsrotation. Allting gjordes med ett enormt lugn och det var så harmoniskt! Allting gjorde med otroligt små signaler och hjälper. Det var helt otroligt att känna när Greta släppte efter och höll balansen i sig själv. Idag kom hon inte helt igenom, men det handlar om att vi inte har 100% teknik ännu och Greta har inte hela styrkan. Med lite tid kommer det här bli så otroligt bra. Det är många nya dörrar som öppnats och jag är så lycklig!

 

Med mig i hjärtat, efter idag, kommer jag bära Alexandras ord om Greta.

"Det är en klok häst du har"

"Jag ser en lugn och harmonisk häst, som trivs med livet"

 

Det finns få saker som jag uppskattar så mycket, som jag uppskattar att bara vara med min fina häst. Det är allt för sällan jag tar mig tiden att bara vara och göra inget vettigt alls tillsammans med Greta, men det var precis vad vi gjorde idag.

 

Jag hade lovat Greta en vilodag, vilket hon förtjänade. När jag kom ut i hagen kände hela jag att hon var på myshumör och myste var precis vad vi gjorde! I nästan 1,5 timme stod vi i stallet och masserade, tvättade svansen, redde ut man och pannlugg, pillade på varandra och bara var nära. Jag vet inte vem som tyckte det var bäst, jag eller min häst. Underbart hade vi det i alla fall och Greta kröp mig ännu lite närmare hjärtat (om det ens är möjligt?!)

 

Be så skall du få, fråga och du skall få svar. Ring och du får besked. Ja, kalla det vad man än önskar. Nu står jag med tillgång till paddock, vilket betyder att min och Gretas träning äntligen kan ta fart igen. Ja, vi har ju hållt igång hela tiden, men jag har länge velat ha tillgång till paddock för att kunna jobba på ett jämnt underlag. Idag fick jag tummen ur och ringde till mannen som äger en paddock en kort bit ifrån oss. Svaret var ett solklart Ja!

Det är coolt hur mycket som faller på plats, så länge jag ser möjligheterna i allting. Det är häftigt att göra och få det gensvar jag önskar. Det är coolt att leva och fframför allt; det är coolt att ha full koll på mig själv och mitt liv!!

 

Jag har hittat hem. Det finns inga andra ord som passar in på det jag känner, mer än att jag har hittat hem. Mitt hem är vid sidan av ett fuxfärgat sto, med ett skal som är svårt att ta sig igenom men där innanför gömmer sig ett hjärta av guld. Mitt hem är bredvid det där fuxstoet.

 

Jag är kär i Greta, så förälskad som man kan bli i en annan individ. Idag visade hon sådan uppskattning mot mig, hon visade sidor hon inte visat innan och jag kan inte göra annat än varsamt ta emot det och lova henne att göra mitt bästa för att bygga upp henne och göra henne ännu starkare. Jag kan bara lova att göra mitt bästa för att få henne att må bra och växa. Jag är så stolt över Greta, att hon vågar släppa in mig. Min älskade vän.

 

Jag brukar tycka att min fantasi är dålig och att jag inte riktigt kan "tänka utanför boxen." framför allt så upplever jag detta i min hästhantering. Säger någon något till mig, så tänker jag ofta "självklart, så kan man ju göra!" Men det är sällan jag kommer på de där sakerna själv, förutom nu.

I min hjärna börjar poletter falla på plats, jag börjar kunna använda de pusselbitar jag har, till mer en ett ställe i mitt pussel. Som blixtar från en klarblå himmel faller de på plats, som den självklaraste sak i världen. Det är logiskt, jag jobbar på samma sätt som jag gjort innan, men på andra saker.

Jag måste säga att denna resa jag gör med Greta är den mest spännande jag gjort hitintills! Jag tycker det är så roligt att få vara med och lära mig. Största skillnanden från tidigare hästerfarenheter? Jag är öppen för allt! Jag lyssnar, tar till mig, funderar och antingen gillar jag och använder mig av det som sagts, eller så lägger jag det åt sidan. Det är så spännande och jag är så nyfiken på var jag och Greta kommer landa. Jag och min fina fröken fux.

 

I brevlådan idag låg den bästa räkning jag någonsin fått!!!! Där låg räkningen för Gretas ägarbyte. Mitt inre sprudlar och jag är så lycklig. Greta är min, tills den dag mitt liv skulle gå i bott och jag inte har råd längre, eller snarare; tills den dagen Gretas kropp och psyke inte orkar längre. Jag ska göra allt för att få dela resten av Gretas liv med henne, tillsammans med min finaste vän.

 

Jag är så lycklig över att jag träffat Greta för 1,5 år sedan. Hade jag inte stött på henne då, så är chansen stor att jag hade lämnat hästvärlden för gott. För där och då njöt jag inte längre, då var det ett måste och jag såg inget roligt i det. Tack vare Greta har jag hittat så många nya sidor hos mig själv och jag trivs så bra med min fina fröken fux.

 

Idag gjorde jag och Greta något som vi inte gjort på länge, i alla fall på för lång tid. Vi gick en promenad, där Greta fick välja delar av vägen. Jag hade en grundplan, men insåg helt plötsligt att Greta inte alls ville samma som mig, så istället för att tvinga med henne så lyssnade jag på hennes förslag och så mysigt vi hade!

Gretas humör vände på en sekund och från att ha dragit benen efter sig spatserade hon på och lyssnade på mig. När hon fick lov att säga vad hon ville, då var hon även villig att lyssna på vad jag önskade. Det är så självklart, men det är inte alltid jag kommer ihåg det.

 

Den väg Greta valde innehåller ett läskigt ställe, där Greta alltid blir spänd och fryser fast. Idag stannade hon till och bad mig ta täten, vilket jag självklart gjorde. Det som förvånad mig mest var Gretas agerande efter det! När vi kom fram till det läskigaste stället klampade hon iväg och nosade på det som hon ansåg var farligt!
Visst brukar vi jobba på att sätta nosen på allt som Greta anser jag äta upp henne, men att så henne välja att göra det självmant var så underbart! Hennes självförtroende finns där, jag ska bara lära mig att lita på henne, så som hon oftast litar på mig.

 

 

Jag är tillbaka på banan och har samlat ihop mina spillror. Sedan förra inlägget har jag kommit tillbaka till nuet och lämnat det förflutna i just det förflutna. Vill jag njuta av det jag har här, är det här jag ska vara. För som människa kan jag inte vara på två ställen samtidigt, så lätt är det faktiskt.

 

Idag var jag och Greta på besök hos mina f.d grannar. Greta verkade tycka att det var spännande med äventyr, om inte annat så blev hemvägen ett riktigt äventyr. När vi hade kommit 250 meter på hemvägen öppnade isg himlen och resterande 2 kilometer hem dansade vi i regnet. Jag fick till och med lov att åka på Gretas rygg och börja komma med lite förslag. Det är framsteg!

 

Greta var otroligt söt när hon skulle ta sig över en stock, som vi vanligtvis joggar mot och så för hon hoppa över den. Jag kände inte för något hopp, när jag satt på hennes rygg, vilket resulterade i att Greta gjorde ett jämfotahopp/stegrade lätt för att ta sig över med framhovarna och sedan gick över med bakhovarna. Jisses vad stolt hon var över sig själv efter det. Ja, söt är den lilla fröken fux!

Den 7 februari 2012, när jag var ute i Sussies stall och hämtade in en häst, ringde min telefon. I andra änden av linjen fanns Marita, med ett erbjudande om att skänka mig Greta. Jag tappade andan, blev otroligt överväldigad och sa att jag skulle tänka över erbjudandet.

 

Kort där på skickade jag ett PM till Marita, med texten:
"Jag är en känslomänniska, ut i fingertopparna. Men, jag vet att man någonstans även måste lyssna på förnuftet.

Jag vill jättegärna ta hand om Greta, fortsätta pussa, borsta och börja skritta ut på henne. Även jobba henne från marken, se vad hon håller för och mysa otroligt mycket med henne. Men, jag vill inte äga henne.

Förnuftet säger mig att inte "ta mig an" en häst med en skadebakgrund som Gretas, medan känslorna undrar vad som hindrar mig. För min del blir det helt enkelt en kompromiss mellan känslor och förnuft, jag hoppas du förstår mitt beslut."

Någon mer förstående människa än Marita kunde jag inte hitta. Jag fick fortsätta finna min trygghet hos Greta, sakta öppna upp mig för omvärlden och framför allt för mig själv. I spånet hos Greta, sena kvällar efter jobbet, fann jag min trygghet och min styrka.

Någon gång i april 2012 kom Marita med förslaget om att jag kunde få ta Greta på foder, vilket jag tyckte kändes tryggt. Den 13 mars skrevs ett fodervärdsavtal och för ett år kunde jag känna mig helt trygg i att Greta var min, att jag skulle få dela mitt liv med denne underbara varelse.

Men vad hände efter ett år? Den 13 mars 2013, det är ju trots allt ett tag sedan nu. Ja, först hände ingenting, sen hände ingenting och sen tog vi tag i saken. Idag skrevs nya papper, pengar har bytt ägare och Greta har blivit min. Från och med idag kommer min och Gretas väg aldrig skiljas. Från och med idag, den 5/6 2013 står jag, Rebecka Johansson, som ägare till Golden Gate W, hästen som stal mitt hjärta där i början av 2012.

 

För tillfället känns livet tungt, jag tänker inte mörka ner det. Det är mycket som snurrar innanför mitt pannben och jag får inte riktigt någon ordning på det.

 

I hagen hos Marita går den häst jag älskar av hela mitt hjärta och som jag ser en framtid med, samtidigt är vår framtid helt svart. Här hemma har jag två underbara katter som jag vet älskar mig och som jag älskar otoligt mycket. Jag har en familj som stöttar och supportar när jag behöver det. Trots det har jag fallit tillbaka i gamla mönster.

 

I situationer som jag borde älska, som egentligen är färgglada och vackra kan jag inte se det vackra. Jag söker det mörka, det tunga och deprimerande. Jag tillåter mig inte att glädjas, för jag är rädd att lyckan inte är på riktigt. Men vem, förutom jag själv, har makt över min egen lycka? Vem, förutom jag själv kan avgöra om min lycka är riktig och finns det någon "falsk" lycka?

 

Gaaaah, jag blir tokig och jag får inte ordning på allt som snurrar. Jag tränar och gör mitt bästa, för att landa här och nu. Jag ska vara i nuet, nu, inte i vara i nuet imorgon.

Jag sitter utan ord, rom, rung, nära på apatisk. Och jag tänker låta mig vara det ett tag till, just nu orkar jag ine ta mig samman. Tårarna har legat bakom ögonlocken, klump i halsen och en känsla av att det här inte kan vara verkligt. Men också en glöd att lösa det, att sätta ett namn på det papper som skulle kunna lösa alla min (för tillfället) problem/utmaningar.

 

Jagh ar lyckats med konsten att bränna muslin. Det betyder att jag och mamma får leva på frukt, frön och annat nyttigt i yoghurten. Så det kan gå, när inte hjärnan är helt på.

 

två dagars jobb är avklarat. Idag är jag ledig och sen är det två dagar till med jobb, dock vääääldigt korta pass. På fredag styr jag nosen ner mot Kungsbacka, med transport och Greta på släp. Vi ska åter igen ner till Norah för träning. Det känns hur bra som helst och ska bli sååå roligt! Jag och Greta är peppade och ser fram emot att frå träffa vår stora insppirationskälla igen. :)

 

Min dag har varit sådär superhärlig och energifylld som jag bestämde mig för att den skulle bli. Det är otroligt coolt hur stor inverkan jag har på mitt eget liv och min egen energi. Det är coolt hur stor makt alla har över sitt eget liv, så länge de är villiga att ta den. Eller, villiga och villiga. Det borde vara varje människas skyldighet att ta hand om sig själv, sina tankar, känslor och resultat. För det är bara vi som styr över oss själva, det finns ingen högre makt som ger oss otur, sorg, deprissioner, skador, sjukdomar och liknande. Det är vi som styr våra tankar och känslor åt det håller, för att få ut ett resultat.

 

Ja, nu var detta egentligen inte vad jag hade tänkt skriva om, men så blev det uppenbarligen ändå. Min plan var att berätta om vilket härlig stund jag hade i stallet, med promenad för såväl Gretas som Jannes del. Greta i halsring och en stor frihet. Janne i grimma och grimskaft och med lite mindre frihet. Två härliga stunder i skog och mark, med mina fina vänner. Vad mer kan man önska?

 

Min häst är absolut amazing!! Vi gör ständiga framsteg och jag är så lycklig över att få dela min tid med henne. Idag lekte vi i trav och vi lekte fram inkallningar i trav, löst!!!!
Greta osm inte ens vågade skritta bredvid mig i början kan nu trava med mig, delvis bredvid mig och hon kan tänka sig att göra det läst. Min fina flicka. Ååh vad jag älskar henne!

Janne gör också framsteg efter framsteg. Det märks att han litar på mig och tycker någonstans att det är roligt att umgås med mig. Jisses vad mina hästar är bra och vad jag har det roligt med dem! De accepterar mig och låter mig vara mig. Fina fuxarna. <3

 

Idag såg jag första flocken med knott. Nej, de är inte välkomna, inte det minsta! Knott betyder att de kommer börja bita på Greta, det kommer klia och min häst kommer bli hysterisk.

I början av veckan åker jag ner till Hööks, köper ett exemtäcke och packar in henne för ett par månader framöver. I år ska jag göra allt som står i min makt för att Greta ska få behålla sin man, men framför allt för att hon ska slippa ett kliande som driver henne till vansinne. Hon ska slippa stå i boxen och klia sig i panik och hon ska kunna gå i hagen utan att behöva vifta på svansen så den nästan ramlar av. I sommar ska hon få en sommar som inte kantas av massa knottbett och sår i mankammen. Jag ska göra så gott jag någonsin kan för att Greta ska må som den prinsessa hon är!

 

Hästen som igår hade panik under tjugo minuter, för att jag sprejade honom med vatten, var idag misstänksam i tre minuter och stod lugnt som ett slocknat ljus resterande av tiden. För mig är detta bevis nog för att jag jobbar på ett sätt som hästarna trivs med.

Även det faktum att Greta numer kommer fram till mig i hagen är ett bevis som talar sitt tydliga språk. Hon som tidigare vänt och gått iväg, så jag snällt har fått följa efter. Numer vänder hon, går typ fem steg och vänder sedan tillbaka till mig. Hon bjuder på sig själv på ett helt annat sätt, antagligen för att jag själv har börjat bjuda på mig.
Igår busade vi ikapp i hagen och Greta bjöd på stegringar i varvbytena. Hela hon glittrade och strålade på ett sätt jag aldrig sett innan. Hon var så nöjd och tyckte det var så roligt att få busa med mig. Idag schasade hon iväg de andra hästarna när de kom nära mig och henne, men när jag bad henne lät hon Janne vara kvar.

 

Jag, Greta och Janne, vi har vårt eget team. Greta stöttar Janne när han blir uppstressad, Janne peppar mig att fundera ut nya lösningar och jag, jag är tydligen en spännande individ att umgås med. Jag är så glad och tacksam över mina fina vänner, som bevisar för mig att jag börjar tänka rätt och är på rätt spår. Det är så roligt och givande att umgås med mina hästar.