Under kan ju ännu ske.
Framför mig på skrivbordet ligger en iFåne. Vad hände där? Jag som aldrig skulle skaffa mig en iFåne, vad som än hände. Tydligen kan mirakel fortfarande ske och envetna Rebeckor kan ändra sina åsikter!
Greta och jag lekte med trånga utrymmen idag, vilket var nyttigt för min fina fröken. Hon stod länge och smaskade, tuggadeo hc gäspade när hon fick vila. När passet var över ville hon inte tillbaka till hagen. Det värmde mitt matte-hjärta och jag blir bara mer och mer kär i min häst. Finaste flickan!
Den bästa vän en flicka kan önska sig.
Jag blir helt varm i hjärtat när jag tänker på Greta. Den lilla hästen jag träffade för över ett år sedan. Den häst som då inte ville lämna flocken och som jag fick släpa in från hagen. Den häst som tyckte det mesta var läskigt och som stängda av. Det är inte mycket som finns kvar av den hästen. Stundtals fryser hon fast, vill stanna hos sin flock och är liten, men oftast lyser hon av självförtroende och vilja att leva. Min fin flicka.
Idag tömkörde vi och det bara föll på plats. Hon sög tag i bettet, formade sig, gick i någon form av öppna/sluta och gjorde skänkelviknin. Jag visste inte nes att vi kunde det här, men genom lek visade Greta att hon minnsan kan i alla fall!!
Jag är säker på att det handlar om att hovarna börjar få rätt form, hon får massage varje dag, vi jobbar från marken i alla gångarter, det är mjukare i marken och vi har båda två roligare jämt. Jag tar inget förgivet, men jag njuter av all tid jag får dela med min fina vän. Jag är så lycklig över varje stund jag får dela med finaste fröken fux. <3
Jag är säker på att det handlar om att hovarna börjar få rätt form, hon får massage varje dag, vi jobbar från marken i alla gångarter, det är mjukare i marken och vi har båda två roligare jämt. Jag tar inget förgivet, men jag njuter av all tid jag får dela med min fina vän. Jag är så lycklig över varje stund jag får dela med finaste fröken fux. <3
Jag kan inte var annat än lycklig med dessa fina själar i mitt liv.
När månen faller ner på jorden slutar jag älska stunderna med dig.
Nu kommer ett sånt där dö trist inlägg att läsa, men jag vill skriva för att minnas dagens känsla!
Jag och Greta jobbade i hagen. Från början var hon grinig och ville inte alls ut på volten. Efter att jag vänligt, men bestämt sagt att vi visst skulle ägna oss åt att springa i ett högre tempo än skritt gick hon med på det och bjöd på till en riktig uppvisning! Greta har idag galopperat i båda varven, stundtals riktigt bra. Hon har fått resten av flocken att busa. Hon har kommit på inkallning, från galopp -> skritt och direkt in till mig. Allt det där visste jag redan att hon kunde, men vi hade så roligt när vi gjorde det!
Till dagens nyheter;
Greta har kommit på inkallning, i TRAV!!!!! Min fina, älskade busa kom travandes när jag bad om det. Hur stolt tror ni inte att jag var över henne?! Plus att hon travade bredvid mig när jag sprang, den fröken som inte ens vågade skritta bredvid mig när jag började med henne. Jag är så, så stolt över de framsteg vi gjort!
Vid ett tillfälle skrattade jag så mycket att jag var på väg att ramla ihop i en hög. Jag kallade in Greta, i trav. Jag såg hur hela hon plirade och var hur busig som helst. Vet ni vad hästen gjorde? Världens fint?! Hon kom glatt mot mig, för att finta av mig totalt och galopperade iväg och var såååå nöjd med sig själv. Jag hängde efter, asgarvande. Vad mer kan man göra när ens bästa kompis lyser av glädje?
Jag vet att jag kommer leva på det här passet så länge. För både jag och Greta hade otroligt roligt.
Jag och Greta jobbade i hagen. Från början var hon grinig och ville inte alls ut på volten. Efter att jag vänligt, men bestämt sagt att vi visst skulle ägna oss åt att springa i ett högre tempo än skritt gick hon med på det och bjöd på till en riktig uppvisning! Greta har idag galopperat i båda varven, stundtals riktigt bra. Hon har fått resten av flocken att busa. Hon har kommit på inkallning, från galopp -> skritt och direkt in till mig. Allt det där visste jag redan att hon kunde, men vi hade så roligt när vi gjorde det!
Till dagens nyheter;
Greta har kommit på inkallning, i TRAV!!!!! Min fina, älskade busa kom travandes när jag bad om det. Hur stolt tror ni inte att jag var över henne?! Plus att hon travade bredvid mig när jag sprang, den fröken som inte ens vågade skritta bredvid mig när jag började med henne. Jag är så, så stolt över de framsteg vi gjort!
Vid ett tillfälle skrattade jag så mycket att jag var på väg att ramla ihop i en hög. Jag kallade in Greta, i trav. Jag såg hur hela hon plirade och var hur busig som helst. Vet ni vad hästen gjorde? Världens fint?! Hon kom glatt mot mig, för att finta av mig totalt och galopperade iväg och var såååå nöjd med sig själv. Jag hängde efter, asgarvande. Vad mer kan man göra när ens bästa kompis lyser av glädje?
Jag vet att jag kommer leva på det här passet så länge. För både jag och Greta hade otroligt roligt.
Min bästa vän.
Jag vet inteh ur jag förtjänar er, men jag är så glad över att få dela er resa!
Jag är så barnsligt stolt över "mina" två hästar! Janne har idag stått uppbunden i stallgången, för andra gången i hela sittl iv. För två veckor sedan hade han aldrig varit uppbunden och i dag gjorde han det som den självklaraste sak i världen! Visst strävar jag efter att han ska bli mer avslappnad när han står där, men han har inte fått ett enda psykbryt och han accepterar. Han har också varit en vända utanför stallet, i mörkret. Vi gör framsteg, jag och min stora bebis!
Greta och jag gav oss ut en kort, kort runda. Vi gick upp till timmerhögen och jag åkte på hennes rygg på vägen tillbaka till stallet. Snacka om livskvalitée! Hon stod stilla när jag satt upp, böjde, självmant, in huvudet när jag var uppe samt vid alla halter. Ååh, min fina fröken! Jag längtar tills den dagen vi kan börja rida på riktigt. Hon är så fantastisk!
Något jag la märke till är att Greta blir måttligt avundsjuk när jag håller på med Janne i stallet, lilla loppan. Hon hängde ut med huvudet genom boxdörren och såg allmänt missnöjd ut. Lyckligare blev hon när jag började rensa i boxen bredvid henne och hon kunde följa mig med blicken heeeela tiden. Min älskade fröken fux, jag är inte hel utan henne.
Något jag la märke till är att Greta blir måttligt avundsjuk när jag håller på med Janne i stallet, lilla loppan. Hon hängde ut med huvudet genom boxdörren och såg allmänt missnöjd ut. Lyckligare blev hon när jag började rensa i boxen bredvid henne och hon kunde följa mig med blicken heeeela tiden. Min älskade fröken fux, jag är inte hel utan henne.
Nejmen, en bebis.Janne i gången och en missnöjd Greta i bakgrunden.
Jag tror på en morgondag, när jag möter er blick.
Jag är så, så glad! I hagen hos Marita går två fina hästar som jag ensam ansvarar om. Där går Greta, som jag älskar av hela mitt hjärta, men som jag inte riktigt förstår mig på. Jag vet inte hur jag ska nå fram till henne och motivera henne. Hon är en svår nöt att knäcka, svår att nå fram till. Kanske handlar det om att jag vill så mycket med henne, så hon inte vågar skina. Eller så handlar det om något annat. Det enda jag vet är att hon är min och att jag kommer göra allt för att få dela resten av hennes liv med henne.
Där går också Janne, den lille sparven som väntar på att bli en svan. Den hästen som ständigt möter mig med spetsade öron och som börjar lita på att jag aldrig kommer göra honom något ont. Han är så mycket lättare att jobba med. Han är känslig, ung och oförstörd. Han lär mig att börja tänka i cirklar och komma på nya sätt att lösa hans problem, för det går inte att tvinga Janne till något. Vill han inte, då får man komma på något annat sätt.
Vad dessa två individer har gemensamt är att de båda får mig att växa. Genom Jannes sätt att vara lär jag mig hantera Greta. Genom Greta lär jag mig hantera livet. Jag är så tacksam över att jag får dela min tid med dessa läromästare och längtar till den dagen allt faller på plats.
Mina fina, ädla, vänner. Jag lovar er att så länge jag får vara en del av erat liv, ska inget ont få hända. <3
Ett två, traska på.
Jag ska strax packa ihop mig och bege mig mot stallet. Där väntar hundar osm vill rastas och ha mat, plus en fröken fux som vill sysselsättas. Planen är att tömköra Greta och lära mig lite mer teknik där.
Hanna har hjälpt mig vid två tillfällen och detta blir andra gången jag tömkör själv, på riktigt. Greta verkar tycka det är ganska härligt, i alla fall attk omma tillbaka till stallet sen. Efter tömkörningingsrundorna verkar hon väldigt tillfredso ch avslappnad, vilket är roligt att se. Kanske, förhoppningsvis, har jag hittat ett sätt att sysselsätta henne och jobba med hennes kropp, som inte gör ont. Ska bli spännande att se hur långt vi kan ta det! :)
Hanna har hjälpt mig vid två tillfällen och detta blir andra gången jag tömkör själv, på riktigt. Greta verkar tycka det är ganska härligt, i alla fall attk omma tillbaka till stallet sen. Efter tömkörningingsrundorna verkar hon väldigt tillfredso ch avslappnad, vilket är roligt att se. Kanske, förhoppningsvis, har jag hittat ett sätt att sysselsätta henne och jobba med hennes kropp, som inte gör ont. Ska bli spännande att se hur långt vi kan ta det! :)
Min fina, i sommarskrud. Snart, snart är den här igen! :D
Olyckor kommer ofta i tretal..
Sysselsättning såg Greta till att ge mig igårkväll i alla fall.
När jag kom ner till stallet såg jag att någon inte stod riktigt rätt till och rätt, det hade jag. Jag kikade in i boxen och såg att Greta inte hade bajsat något, trots att de stått inne två timmar. Hon hade också legat ner/rullat sig. Med andra ord, kolik..
Det var bara att snabbt slänga på en grimma och ut och gå i raskt tempo. Hur länge vi var ute vet jag inte riktigt, men det blev en stund. Då hade hon bajsat en liten hög, men jag var ändå inte riktigt nöjd. Tog in henne och erbjöd vatten, vilket slank ner väldigt lätt. Lämnade henne i boxen en stund, för att prata med mamma i telefon och när jag återvände efter typ 5 minuter hade hon bajsat en stooor hög. Tack gode gud!
När jag kom ner till stallet såg jag att någon inte stod riktigt rätt till och rätt, det hade jag. Jag kikade in i boxen och såg att Greta inte hade bajsat något, trots att de stått inne två timmar. Hon hade också legat ner/rullat sig. Med andra ord, kolik..
Det var bara att snabbt slänga på en grimma och ut och gå i raskt tempo. Hur länge vi var ute vet jag inte riktigt, men det blev en stund. Då hade hon bajsat en liten hög, men jag var ändå inte riktigt nöjd. Tog in henne och erbjöd vatten, vilket slank ner väldigt lätt. Lämnade henne i boxen en stund, för att prata med mamma i telefon och när jag återvände efter typ 5 minuter hade hon bajsat en stooor hög. Tack gode gud!
Gretas kolik var inte enda grejen som gick snett igår. På morgonen smaskade ena hunden i sig min ena vante, så där fick jag mata med salt för att få en kräkning. Plus att när Greta stod med kolik så gav vattnet upp i stallet. Tjoho?
Allting läste ju sig i slutändan, men för ett par sekunder kände jag mi gstressad. Men, med en sådan start på veckan finns det ju inga andra alternativ än att resterande bara rullar på. :)
Allting läste ju sig i slutändan, men för ett par sekunder kände jag mi gstressad. Men, med en sådan start på veckan finns det ju inga andra alternativ än att resterande bara rullar på. :)
Jag älskar dig, från djupet av mitt hjärta.
Det finns få saker som är så uppskattade, från min sida, som en härlig mysstund i hagen med min bästa vän.
Jag och Greta halvsov tillsammans, under en lång stund. När jag skulle tacka för mig (efter massage och kli, men innan sovstunden) kom Greta upp bakom mig och började snusa mig över ryggen. Jag stannde till och väntade ut henne, vilket resulterade i att vi tog oss en sovstund. Greta snusade på mig, jag snusade på Greta, vi spanade på omgivningen, vi vaktade varandra och vi halvsov oss igenom en riktgt lång stund. För första gången på två månader typ och jag njöt av den kärlek och tillgivenhet Greta visade mig. <3
Dit himlens änglar söker sig.
Jag har tagit en paus från allt som kan kallas livet. Jag har myst runt med Greta, jag har spelat datorspel och jag har gjort så lite om jag någonsin kunnat. Som tack för det gav kroppen mig migrän. Om jag tyckte om det? Inte det minsta!
Något som jag däremot tycker väldigt mycket om är det fantastiska vädret! Vad sägs om 7 grader i solen, plus helt vindstilla. Det är underbart och jag har njutit av vädret på en höbal, i hästhagen, med hästar som snusat mig på huvudet, på fötterna, lekt med mina vantar, kastat runt min halsring och somnat med huvudet på min mage. Livet har med andra ord varit sådär härligt som det bara kan vara en vårdag.
Något som jag däremot tycker väldigt mycket om är det fantastiska vädret! Vad sägs om 7 grader i solen, plus helt vindstilla. Det är underbart och jag har njutit av vädret på en höbal, i hästhagen, med hästar som snusat mig på huvudet, på fötterna, lekt med mina vantar, kastat runt min halsring och somnat med huvudet på min mage. Livet har med andra ord varit sådär härligt som det bara kan vara en vårdag.
När jag låg/satt där på min höbal slogs jag av tanken hur lyckligt lottad jag är! Jag har möjligheten att en solig dag ta med mig varm choklad och en bok, för att sitta två timmar på just en höbal och lapa sol, precis som en katt.
Jag har chanser, som många drömmer om att ha. Jag får dagligen spendera tid med fantastiska hästar och skulle, om jag hade intresset, få jobba med fyra hästar till, utöver Greta. Jag kan göra vad jag känner för, när jag känner för det, utan att någon dömmer. Jag har ständigt mysigt med min häst och skulle inte, för allt i världen, kunna bli arg på henne.
Jag har chanser, som många drömmer om att ha. Jag får dagligen spendera tid med fantastiska hästar och skulle, om jag hade intresset, få jobba med fyra hästar till, utöver Greta. Jag kan göra vad jag känner för, när jag känner för det, utan att någon dömmer. Jag har ständigt mysigt med min häst och skulle inte, för allt i världen, kunna bli arg på henne.
Jag har haft lyckan, att finna mitt paradis på jorden!
När det där omöjliga, helt plötsligt faller på plats och man hoppar tre steg framåt.
Matte-hjärtat pulserar av stolthet!!!
Jag har idag hängt på Greta och vi har kommit en bra bit framåt i vår utveckling. Greta knäckte koden för en trygg högersida, hon knäckte koden för stillastående och hon växte ett par centimeter på köpet. Min fina, fina häst. Jag är så stolt över att hon litar på mig och över den resa vi gjort än så länge!
En dag kommer vi slå världen med häpnat. Jag kommer ha med mig en stor kunskap och Greta, hon kommer förhoppningsvis känna sig lika stolt som jag. Åååh, om ni ens kände hälften av den kärlek jag känner till min fina, då vore ni världens lyckligaste. Jag är så glad över att ha fått in Greta i mitt liv.
Jag älskar dig, min fina vän.
Tack för allt du lär mig. Om världen, om livet, om människor, om allt.
Du är min lärare, min bästa vän, min livskamrat, min livs kärlek och min vackraste kamrat.
Jag skulle inte funnit mig själv, utan ding hjälp.
<3
1 år med Greta - Del 7
Inget år är väl till enda, om det inte har gjorts en film om det? Så, här kommer en del blandade klipp från mitt och Gretas första år. De kommer i en mixad ordning, men ni får i alla fall en inblick i vad vi gjort om dagarna. :)
Egoboostad Rebecka, håll avstånd.
Jag är redo, redo för att berätta om hur grym jag är. Eller, i alla fall varför jag vore grym för M's del! Varför de ska anställa just mig och inte någon annan. Jag är peppad och jag ska göra mitt allra bästa för att göra ett gott intryck!
Jag har boostat mig själv genom att titta på Lastträning med Lisbeth Johnson Börjesson. Nu har jag med mig lite nya tankar och idéer inför kommande jobb med Greta. Nej, vi har inte trassel med lastning men självklart finns det saker man kan ta med sig in i vardagshanteringen. :)
Förresten, igår lekte jag och Greta i stallet och hon bjöd på både fin spagat och balanserad bergsget! Det går framåt, även om vi trickar otroligt lite. Idag ska vi leka på ängen om väder och ljus tillåter, roligt roligt!
Förresten, igår lekte jag och Greta i stallet och hon bjöd på både fin spagat och balanserad bergsget! Det går framåt, även om vi trickar otroligt lite. Idag ska vi leka på ängen om väder och ljus tillåter, roligt roligt!
1 år med Greta - Del 6.
Februari, snö och mys. Greta och jag blir mer och mer sammansvetsade. I onsdags fick jag kommentaren:
"Den är lös!!!"
Jag svarade bara ett lugnt "Ja." För, för mig är det numer självklart att allt som oftast kunna ta in Greta löst. Följer hon mig inte, ja då är det antingen jag som är frånvarande rent tankemässigt, eller så gjorde vi något tråkigt dagen innan. Vi kämpar på och vi tar små steg framåt hela tiden!
Hur ska man då sammanfatta mitt år med Greta? Ja, det har i alla fall varit en berg och dalbana. Vi har varit med om nedslitna hovar som inte gått att sko, vi har varit med om sticksår, vi har varit med om avsparkade händer och vi har varit med om täckesgjordar på fel ställen.
"Den är lös!!!"
Jag svarade bara ett lugnt "Ja." För, för mig är det numer självklart att allt som oftast kunna ta in Greta löst. Följer hon mig inte, ja då är det antingen jag som är frånvarande rent tankemässigt, eller så gjorde vi något tråkigt dagen innan. Vi kämpar på och vi tar små steg framåt hela tiden!
Hur ska man då sammanfatta mitt år med Greta? Ja, det har i alla fall varit en berg och dalbana. Vi har varit med om nedslitna hovar som inte gått att sko, vi har varit med om sticksår, vi har varit med om avsparkade händer och vi har varit med om täckesgjordar på fel ställen.
Men, vi har också varit med om härlliga kvällar i boxen, mysiga ridturer, knäckta koder, promenader i halsring, enorm utveckling och byggande av massa drömmar. Jag har under detta året med Greta lärt mig att inget är omöjligt och jag är inte bättre än vad jag själv anser att jag är. Jag är bra och jag har rätt att ta plats.
Greta har fått mig att växa som person, genom att skrika till mig "JAG VILL INTE! AGERA ANNORLUNDA. JAG VÄGRAR UMGÅS MED DIG NÄR DU ÄR SÅHÄR!!!!"
Hon har fått mig att lära mig lyssna på människor i min omgivning och att prioritera om. Så länge jag, i mitt hjärta och i min mage, vet att jag gör rätt, då blir det rätt.
Hon har fått mig att lära mig lyssna på människor i min omgivning och att prioritera om. Så länge jag, i mitt hjärta och i min mage, vet att jag gör rätt, då blir det rätt.
Den häst jag mötte i januari 2012 har utvecklats. Hon är mer självsäker och mycket, mycket tryggare som individ. Hon växer framför mina ögon, på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Det är en ära för mig att få dela denna resan!
Jag ser med spänning fram emot vad som kommer hända detta året, vad jag kommer få lära mig, vilka koder Greta kommer knäcka och hur långt vi kommer, som team och som individer.
Jag är så tacksam för att Marita gett mig chansen att utvecklas med Greta, att jag får älska denna hästen från djupet av mitt hjärta!
1 år med Greta - Del 5
I December kom snön och vi busade mycket på gårdsplanen, fortfarande bara markträning. Jag spenderade också en del tid i hagen, där jag bara var och umgicks med Greta och resten av gänget.
Att umgås med Greta, utan några måste och krav, är något av det härligaste jag vet. Jag får se hur hon är i sin flock, hur hon agerar och hennes sätt att använda kroppspråket. Det är ett fantastiskt sätt att komma henne ännu lite närmre.
Att umgås med Greta, utan några måste och krav, är något av det härligaste jag vet. Jag får se hur hon är i sin flock, hur hon agerar och hennes sätt att använda kroppspråket. Det är ett fantastiskt sätt att komma henne ännu lite närmre.
Hanna följde med och lekte med kameran. Detta är ett av våra sämre träningspass, men alla måste vi ha dem.
Jag vet att efter detta passat åkte jag hem, slösurfade på nätet och kom över en bild om RBI. Mina tårar började rinna, då texten var en exakt kopia av Greta. Tack vare den bilden/texten tog jag och greta ett steg framåt i vår utveckling.
Jag vet att efter detta passat åkte jag hem, slösurfade på nätet och kom över en bild om RBI. Mina tårar började rinna, då texten var en exakt kopia av Greta. Tack vare den bilden/texten tog jag och greta ett steg framåt i vår utveckling.
I januari kom ett par snöfria dagar, det kändes som vår och vi tog tillvara på de möjligheter som kom.
Jag befäste "Backa" med halsring och Greta fattade snabbt. Vi började också jobba med pallen, den pall vi använt vid uppsittning. Första gången jag stod på den kom Greta bara fram med huvudet, ett par dagar senare stod hon så jag hade kunnat sitta upp, men jag valde att vänta. En dag kommer hon be mig sitta upp och då vet jag att jag förtjänar det!
Jag befäste "Backa" med halsring och Greta fattade snabbt. Vi började också jobba med pallen, den pall vi använt vid uppsittning. Första gången jag stod på den kom Greta bara fram med huvudet, ett par dagar senare stod hon så jag hade kunnat sitta upp, men jag valde att vänta. En dag kommer hon be mig sitta upp och då vet jag att jag förtjänar det!
Snön hittade tillbaka till oss och jag blev lite halvledsen, innan jag insåg vilka fördelar det gav oss! Efter en koll med Marita var det klart, jag fick lov att använda mig av ena sommarhagen för lek.
Jag och greta började nosa på "Circling game" och varvbyten. Jisses vilken fart greta fick under hovarna, hon bockade, studsade, frustade och levde loppan. Jag hade inte mycket att säga till om i andra änden av repet, med roligt hade fröken Fux. Nu har vi fått lite mer ordning på kalaset, men roligt har vi fortfarande. :)
I slutet av Januari gjorde jag något jag aldrig vågat ett år tidigare. Jag gav mig på och verkade Gretas hovar. Hon gick utan skor igen och mina pengar ärckte inte till för att ta ut någon utbildad för att göra det, så jag grävde ner mig i allt som gick att komma över i kunskap. Både jag och Greta skötte oss och hovarna blev fixade. Greta var så duktig och hade ett otroligt tålamod med mig, vilket gjorde mig så, så stolr över henne!
Del sex landar snart hos er, spännande!
1 år med Greta - Del 4
Detta är en av bilderna på Greta som betyder mest för mig. Varför? Jo, för det var första gången Greta följde mig, utan att jag höll i henne. Vi tog en promenad runt stallplanen och jag visste att jag hade henne med mig. Det är en av de största dagarna och jag var lycklig, in i märgen!
Detta gjorde vi, sex dagar efter att gips och skruvar var borta från min hand. Min fina flicka, så stolt jag var!
Detta gjorde vi, sex dagar efter att gips och skruvar var borta från min hand. Min fina flicka, så stolt jag var!
Endast en vecka efter att gipset togs bort, lastades Greta på nytt in i transporten och vi styrde nosen mot Norah .Även denna träning var givande, inspirerande och nyttig! Stundtals fick Norah ta över linan, då Greta inte förstod och handen gjorde för ont. Men hjälp vad bra det blev och jag vet att både jag och Greta var otroligt nöjd med oss själva när vi lastade och åkte hem. :)
Oktobermånad, en månad som kantades av mer markträning än ridning. Vi red mindre och mindre och tränade från marken mer och mer. Det var där jag fann min glädje och Greta verkade hålla med mig.
De dagar jag valde att rida, då vände Greta i hagen degan efter, vilket för mig var ett tydligt tecken; Hon ville inte bli riden. Efter mycket funderande la jag ridningen helt på hyllan, varken jag eller Greta fick ut någon glädje av det, varöfr då kämpa på bara för att andra tycker att man måste?
November och vi knäckte kod efter kod. Jag kommer aldrig, aldrig, aldrig glömma när Greta knäckte lastpalls.koden.
Greta hade, tre månader tidigare, klart och tydligt visat att lastpallar inte var något för henne. Eller snarare, att sätta hovarna på något annat än fast mark var faligt! Vi jobbade mycket med detta och gissa hur stolt jag var över oss när Greta en dag klampade upp på pallen, som att det vore den mest självklara saken i världen!
För mig blev det ett bevis på att jag jobbade åt rätt håll och faktiskt gjorde något som var bra, för oss båda.
Greta hade, tre månader tidigare, klart och tydligt visat att lastpallar inte var något för henne. Eller snarare, att sätta hovarna på något annat än fast mark var faligt! Vi jobbade mycket med detta och gissa hur stolt jag var över oss när Greta en dag klampade upp på pallen, som att det vore den mest självklara saken i världen!
För mig blev det ett bevis på att jag jobbade åt rätt håll och faktiskt gjorde något som var bra, för oss båda.
När hösten var lerig och äcklig och vi inte kunde göra något vettigt, då gav vi oss iväg till ridhuset. Där lekte vi med hinder och Greta tyckte det var såå roligt! Hon travade och galopperade, hoppade och studsade. Hon verade tycka att livet lekte och skötte sig exemplariskt!
Jag hade nu tränat in kommandot "Stilla", så Greta går att parkera. När jag gjorde detta i ridhuset fick vi en hel del blickar och jag var så stolt över Greta! Hon går att lämna på stallplanen hemma, medan jag går in i sadelkammaren och hämtar något.
Jag hade nu tränat in kommandot "Stilla", så Greta går att parkera. När jag gjorde detta i ridhuset fick vi en hel del blickar och jag var så stolt över Greta! Hon går att lämna på stallplanen hemma, medan jag går in i sadelkammaren och hämtar något.
Del fem kommer snat, håll ut kära vänner!
1 år med Greta - Del 3
Juni rullade på, med sommarbete och mys. Jag och Greta kom igång med ridningen och livet lekte.
En av dagarna när jag kom till stallet låg Greta och sov. Jag räknade verkligen inte med att få komma nära, men döm av min förvåning när Greta glatt lgå kvar när jag kom fram, lät mig klappa på henne och sen reste sig för att resten av flocken blev för närgången.
Här någon gång började jag känna ett sug efter att få börja med NH, eller jobb från marken. Jag ville inte börja utan att ha fått hjälp så jag sökte olika alternativ. Drömmen vore att få åka till Norah, i Kungsbacka.
Sagt och gjort, jag mailade Norah och fick en tid för träning. Greta packades in i tranpsorten, Hanna togs med som moraliskt stöd och jag satte mig bakom ratten. Detta blev början på en helt ny resa! Inte bara det faktum att jag körde hästtransport för första gången, jag fick med mig så otroligt mycket kunskap från Norah att jag inte visste var jag skulle göra av allt!
I juli skulle en kompis ponny opereras och de behövde sällskap för sin andra häst. Greta fick agera sällskapsdam och skötte sig superbt! Hon nosade på nya kompisen och ställde sig sen för att beta, inga problem någonstans.
I augusti var jag och Greta åter igen hos Norah. Denna gången var greta betydligt mer avslappnad och jag kände mig något säkrare på det jag höll på med. Träningen gick bra och jag kom åter igen hem med supermycket kunskap. Roligt som tusan!
Vad som inte är lika roligt med augusti är att det är den månad Greta sparkade mig, så ag bröt 5:e mellanhandsbenet, fick operera och hamnade med handen i gips i tre veckor. Olyckor händer och vi fick bara hålla modet uppe.
Del fyra är på intågande. :)
1 år med Greta - Del 2
Med April kom också lite, lite gräs. Hästarna verkade njuta av livet i hagen och jag, jag njöt lika mycket jag. Det erbjudande jag hade fått av Marita i februari gnagde i mig. Jag både ville och inte ville ha gett henne ett ja, men jag gjorde mitt bästa i att leva för stunden tillsammans med Greta.
Greta satsade på att se så ful ut som möjligt, men lyckades ganska dåligt, haha.
Jag och Marita kom överrens om att jag skulle ta Greta på foder, tog i hand och skulle skriva kontrakt. Det tog sin lilla tid innan vi fick ihop ett kontrakt, men jag var trygg i vetskapen om att Greta skulle få stanna hos mig. Jag behövde inte vara rädd att hon skulle vara bort nästa dag jag kom till stallet, även om Marita tidigare lovat att det inte skulle händra.
Hanna följde med till stallet en vårdag och fotade mig och Greta, detta blev första bilderna när jag red. Faktiskt några av de få bilder som finns. Jag minns att vi tog en galen galopp upp för en backe och Greta satsade på att mejja ner Hanna i buskarna, haha!
Livet lekte och jag och Greta var fria, som bara vi kunde vara.
Maj kom och med Maj kom också den 13. Varför är den 13 viktig? Jo, det var det datum som jag skrev på fodervärdsavtalet för Greta. Nu låg allt ansvar för Greta på mina axlar, under ett år framöver.
Och nog började det med besked. En och en halv timme efter att avtalet var påskrivet gick jag ut i hagen, hämtade in Greta och visiterade henne. Då visade det sig att hon hade ett sticksår i armhålan h.fram. Då var det bara att lägga ridning på hyllan och se till att få det läkt.
Maj var en riktig sommarmånad och vi myste en hel del, när det inte gick att rida. I slutet av maj kom vi dock igång igen, men det gick inte riktigt som planerat. Greta började kännas halt, eller hon ömmade på hovarna, vilket betydde att jag glatt fick slå på skor.
Del 3 kommer inom kort, håll ut. :)
1 år med Greta - Del 1
Första bilden jag någonsin tog på Greta, fotades 30 januari 2012. Jag hade redan då blivit störtförälskade i denna fina häst, men vågade inte erkänna det för varken mig eller någon annan, men jag spenderade ett par kvällar hos Greta och fick en inblick i hur härlig hon var, även om alla hästarna tyckte det var konstigt med en främling i stallet.
Det var sällan jag fick tid att åka till Greta när det var ljust ute, denna bild är en av de första på Greta i hagen. Jag minns så himal väl hur en kompis till mig var med och hur vi hade hela hästflocken runt oss, snusandes i håret.
Greta var, precis som de andra, nyfiken på vilka skumma typer det var som stod i hagen. De var inte vana vid att folk kom och gick, varken i stallet eller i hagen, då Marita var den enda som hade hand om hästarna. En stor omställning med andra ord.
Mina kvällar spenderades i Gretas box, precis innanför dörren, i spånet. Detta var min ständigt utsikt. En nyfiken, alltid glad, Greta.
Jag red inte Greta i början. Dels var det snöigt, men jag var också rädd. Jag visste att hon inte varit riden på något år och ingen visste hur hon skulle reagera när hon väl fick en ryttare på ryggen. Jag sköt på uppsittningen, det var ändå inte det som var det viktiga.
Så fort Greta hörde att dörren in i stallet vände hon sig om och kikade åt mitt håll. Det värmde hjärtat!
Om hon var glad för att se mig, eller om hon bara var nyfiken på vem som kom, det får vi aldrig veta, men jag var i alla fall lika glad varje gång jag fick träffa min fina fröken.
Vi är nu framme i april och våren har kommit till Sverige. det var ljust längre på dagarna och jag fick en chans att fota min fina även i hagen. :)
Det var även nu någon gång som jag satt upp på Greta första gången. Den turen bär jag fortfarande med mig, djupt inne i hjärtat. Jag satt på en häst med öronen spikrakt framåt och som verkade njuta av att få komma ut och röra på sig. Jag minns lukten i skogen, jag minns vattnet som porlade och jag minns fåglarna som sjöng. Jag var för en stund världens lyckligaste tjej!
Fler bilder kommer, jag har bara valt att dela upp dem i ett par inlägg så ni inte blir överrösta med alla bilder på en gång ;)
Hade jag vetat då vad jag vet nu, hade allt varit annorlunda.
I bilen, påväg hem från Greta, insäg jag att ett år har rusat förbi i världens fart!
Den 6 februari 2012 är på ett sätt en dag som kom att förändra mitt liv. Jag hade då, för första gången, hand om Maritas stall och det var även då jag på riktigt insåg att mitt hjärta hade hittat sitt hem hos Greta. Jag var så kär att jag inte visste hur jag skulle sitta stilla. Dagen efter ringde min telefon och jag hade ett ganska långt samtal med Marita, ett samtal med ett fantastiskt erbjudande. Vad jag inte visste då, var hur stark jag är, vilket gjorde att jag tackade nej till erbjudanden.
Men, i mina ögon är den 6 februari min och Gretas årsdag och tänk vad mycket detta året har bjudit på! Imorgon ska ni få ett inlägg som sammanfattar vad jag och greta har hunnit med under vårt år tillsammans. Nu, ikväll, får ni bara bilden som blev början på en livsförändring.
