We hade the time of our lifes.
Trots ömmande hovar tog jag och Greta en promenad idag. Hon håller humöret uppe och med tillåtelse att gå i vägkanten gick det okej. Hemma i hagen fick hon massage och stod och gäspade gång efter gång, efter gång. Fina skruttan.
Pyzen tyckte jag skulle vara tyst under Så ska det låta, fniss.
Egentligen är inte Så ska det låta ett program som Pyzen gillar, helst ska det vara Äntligen hemma. Men här ligger han och tjuvtittar, sötisen.
"Nej, asså matte, nu tycker jag att du lyssnar för mycket!"
Med andra ord, jag och Pyzen har haft en riktigt mysig söndagskväll framför tv'n. :)
Med andra ord, jag och Pyzen har haft en riktigt mysig söndagskväll framför tv'n. :)
Mitt hjärta värnar om er livskvalité.
Matte-hjärtat värker och bränner. Helst vill jag stoppa in Greta i bomull och låta henne stå där tills det är sommar och marken är mjuk och fin igen. Eller, jag skulle vilja ha pengar på mitt konto så jag kan få ut en riktigt hovvårdare och passa ut ett par boots. Så som hon rörde sig igår och idag, det är hjärtskärande att se. Knöglig mark gör ont, jätteont! I alla fall om vi frågar Greta. Älskade flickan.
Jag vill krama Pip och komma fram till varför han hostar. För, hostan var tillbaka i förrgår. Nu testar vi på nytt att ta bort allt ben ur kosten och ser om det hjälper. Snälla, håll tummarna!
Tack och lov verkar Pyzen piggare och muppigare än på länge. Så han får hålla matte-hjärtat lugnt. tre djupa andetag, de andra djuren kommer bli fit-for-fight, allt löser sig.
Vackraste Pyzen. <3
När livet kommer ikapp, hur fort du än springer.
Jag är trött, jag är helt slut. Jag finner ingen enrgi att göra någonting, i alla fall inget vettigt.
Pengarna på mitt konto sinar, jag vänder på alla kronor och hoppas hitta en lösning, hoppas att pengar snart ska börja rulla in igen. Sanningen är den att har jag inget jobb inom typ två veckor, så måste jag säga upp avtalet med Greta. Då måste jag släppa greppet om min bästa vän. För, finns inte pengarna, då kan jag inte betala stallhyran, eller foder, eller något annat.
Det gör fortfarande för ont för mig att inse och jag kommer antagligen förneka det ett par dagar till, men jag måste snart se verkligheten i vitögat, hur smärtsamt det än är. Det är inte rätt mot varken mig, Greta eller Marita att fortsätta leva i en dröm och blunda för sanningen.
Älskade vän. Jag kan inte se ett liv utan dig, en framtid utan dig, mitt liv utan dina andetag.
Bildserie - Greta
Greta står och spanar.
Greta upptäcker matte.
Greta börjar gå...
Sån här var hon hela dagen igår. Helt matteglad och ja, det var svårt att få någon vettig bild helt enkelt.
Sanningen.
Och vet du vilket pris jag fick betala för dej och mej
Vilket pris som helst betalar jag igen
Men jag är stolt, jag gjorde valet för mig själv
Det här är priset jag betalar för stolthet.
Vilket pris som helst betalar jag igen
Men jag är stolt, jag gjorde valet för mig själv
Det här är priset jag betalar för stolthet.
Denna text hörde jag igår, taget ur en låt från radion. Saken är den att texten hade kunnat vara tagen rakt ur mitt liv, rakt ur det jag gått igenom och fortfarande är mitt uppe i. Resterande av låten är raka motsatsen till mitt liv, men just dessa textrader slog mig som en knytnäve i magen.
När jag blev förälskad i Greta fick jag otroligt starka, negativa, reaktioner från Sussie. Jag blev ställd mot väggen vid ett flertal tillfällen, utan några vettiga svar att ge. Jag visste ju inte ens själv var jag ville komma med Greta, det enda jag visste var att jag älskade henne.
Från början var jag säker på att denna förälskelse skulle gå över, jag avböjde förslag från Marita med orden:
"Jag vill inte ha en häst med den skadehistorik som Greta har!"
Trots det så kom jag kväll efter kväll til Gretas box, samlade energi för nästa dag och levde mitt liv. I hennes box, i det spånet, fann jag en väg tillbaka till mig själv. Greta öppnade upp den värld jag stängt och bommat igen ett par år tidigare. Sakta, sakta började jag förstå att det liv jag levde inte var vad jag drömt om, inte när jag börjad med hästar i alla fall.
"Jag vill inte ha en häst med den skadehistorik som Greta har!"
Trots det så kom jag kväll efter kväll til Gretas box, samlade energi för nästa dag och levde mitt liv. I hennes box, i det spånet, fann jag en väg tillbaka till mig själv. Greta öppnade upp den värld jag stängt och bommat igen ett par år tidigare. Sakta, sakta började jag förstå att det liv jag levde inte var vad jag drömt om, inte när jag börjad med hästar i alla fall.
Sussies "förakt" mot Greta blev inte bättre den dag jag berättade att jag bestämt mig för att ta Greta på foder. Jag fick höra:
"Marita utnyttjar dig, ser du inte det?!"
Jag fick också klart berättat för mig att det här var en häst som jag aldrig skulle bli något med, en häst som inte skulle gå att rida eller ställa krav på. Kanske, kanske att hon skulle hålla för ridning, men det vore inte troligt. Här någon gång började jag på allvar inse att jag inte ville mer.
"Marita utnyttjar dig, ser du inte det?!"
Jag fick också klart berättat för mig att det här var en häst som jag aldrig skulle bli något med, en häst som inte skulle gå att rida eller ställa krav på. Kanske, kanske att hon skulle hålla för ridning, men det vore inte troligt. Här någon gång började jag på allvar inse att jag inte ville mer.
Under flera månader kämpade jag och Greta, för att människor i min omgivning skulle bli nöjda. Jag fightades med mig själv och till slut fick jag nog av det jag levde i. Jag insåg att min situation var inte hållbar och jag sa ifrån, med råge.
För Gretas skull har jag förlorat en av mina bästa vänner, en plats jag alltid var trygg på och någon som alltid fanns. För min och Gretas skull har jag varit utan jobb i tre månader, utan att veta när jag får ett nytt. För Gretas skull har jag vänt varje krona tre gånger om, för att det ska räcka till. För Gretas skull har jag vänt från den framtid jag hade.
Saken är den att skulle jag behöva, då skulle jag ta denna striden igen. Jag är stolt över det jag åstadkommit, den jag har blivit. Jag skulle göra hela denna resan om och om igen, hur tufft det än har varit. Jag skulle ta varje personlig strid återigen och jag skulle skicka samma sms tio gånger om, om det skulle betyda att jag och Greta får fortsätta leva tillsammans.
Och vet du vilket pris jag fick betala för dej och mej
Vilket pris som helst betalar jag igen
Men jag är stolt, jag gjorde valet för mig själv
Det här är priset jag betalar för stolthet.
Vilket pris som helst betalar jag igen
Men jag är stolt, jag gjorde valet för mig själv
Det här är priset jag betalar för stolthet.
För, stolt är vad jag är. Att förlora en vän, men vinna en trognare. Att kämpa, när ekonomin egentligen inte håller, att få uppleva stunderna med min fina flicka. Jag tar striden om och om igen. Jag betalar det trippla, om det är vad som krävs.
Min värme i kylan.
Det finns få saker som värmer mitt hjärta sådär riktigt mycket, men Greta är en av dessa få saker! Hon skiner, strålar och älskar. Hon är så gott som alltid positiv och verkar glad när jag kommer, min fina flicka!
I onsdags hämtade jag in henne, för att tömköra en kort sväng. Halvvägs upp i hagen kom resterande av flockan, i full galopp, bakom oss. De svischade förbi och fortsatte en kort bit. Hur tror ni Greta reagerade? Inte alls! Hon stog lugnt kvar vid min sida och väntade på att jag skulle be henne fortsätta gå!
I torsdags tänkte jag sitta i hennes box och läsa en stund, bara för att mysa och umgås. Nehe du, sa Greta! Här ska lekas, inte mysas. Hon började nosa på min bok, trixa på egen hand och på alla sätt och vis få min uppmärksamhet. Jag fick helt enkelt lägga ner boken och leka med henne en stund, innan hon var nöjd. Ett litet blås i håret fick jag innan jag åkte.
Igår gick jag ut i hagen, för att pussa lite på fröken fux, innan jag skulle svischa vidare. Greta lämnade höbalen och kom fram och myste en bra stund med mig. När jag sa att jag skulle gå, fick jag ge henne en liten puss på mulen och sen snappade hon tog lite lätt om ett par av mina hårstrån, som för att pussa tillbaka. Min fina!
Idag gav vi oss på bilrädslan. Eller, först blev jag mött i hagen av en fin Greta, som gärna ville följa med matte, så vi gick nästan hela vägen helt löst!!!! Sen gav vi oss ut på vägen, som leder ut till landsvägen. Tidigare har vi inte ensk ommit femtio meter innan Greta frusit fast, ellet blivit otroligt spänd. Idag tog vi oss femtio meter från stora vägen, alltså så gott som hela vägen ut och Greta var hur lugn som helst. Påväg tillbaka mötte vi en bil, men vi gick lugnt förbi den och Greta sa "Matte, jag litar på att du har koll, så sover jag under tiden."
Ja, hon värmer mitt hjärta och jag blir ås stolt. Över både henne och över mig. Det är faktiskt jag som jobbat oss hit, det är jag som går med henne, trickar med henne, umgås med henne och älskar henne. Varje dag, sju dagar i veckan. Jag går genom eld och vatten för min fina och en dag tror jag hon kommer göra detsamma.
Jag var trasig, i tusen bitar, sen fann jag dig. I din närhet är jag hel.
Jag vore ingenting, utan din luft i mina lungor.
Jag kände mig som världens största fjolla när jag skulle lämna stallet idag. Tårarna var påväg att komma och helst ville jag bara gömma mig i Gretas box, hela natten. Är det de som kallas att älska sin häst? För, det var därför jag inte ville lämna. Jag vill vara kvar hos mitt fantastiska hjärtegryn. Jag älskar henne, så det gör ont!
Den bästa läraren finner du i din häst.
Idag har jag åter igen fått ta lärdom av min häst. Hon speglar mig själv och tvingar mig att lyssna på mig själv.
Jag var inne på att låta Greta vila och bara gå i hagen idag, men jag åker ju faktiskt bort på söndag så då måste jag ju göra något, sådeså. Kroppen var trött och blodsockret började dala, men jag skulle ju bara jobba med basicgrejer, så det skulle vara lugnt. Trodde jag ja.
Allting började bra, men kunde slutat i katastrof. Till att börja med var jag vaken och tydlig, men i takt med att mitt blodsocker skönk mer, så tappade jag fokus och mitt tålamod blev kortare. Det resulterade så klart i att Greta inte alls ville göra vad jag bad henne om, för jag bad inte om det på ett lugnt och tryggt sätt. Här någonstans insåg jag att jag borde sluta, eller ta mig samman. Jag orkade ta mig samman en kort stund, så vi kunde avsluta på ett bra sätt.
Vad kan vi lära oss av detta? Inte bara jag, utan hela hästvärlden och vanliga världen. När magkänslan säger att du inte borde, så borde du faktiskt inte! Lyssna och lita på det kropp och knopp säger till dig. Det är inte värt att ta de strider som startas pågrund av trötthet och/eller tålamodsbrist. Ta hellre en dag utan krav och bara mys i sådana fall, om du nu måste göra något. Det är okej att ändra sina planer!
Tack för allt du lär mig och för ditt tålamod som aldrig tycks taggo slut.
Utan ord.
Right brain introvert: Dessa hästar ser ofta lugna ut på utsidan men det rör sig väldigt mycket inombords. Man kan se på små signaler att det är en RBI. De är ofta lydiga och snälla och ställer inte till besvär men blir de rädda eller oroliga så fryser de fast för att sedan explodera. De har ofta en orolig själ och behöver mycket trygghet. Typiska karakteristiska drag är spänd, tystlåten/lydig, misstänksam, tveksam, kan sparka vid rädsla, fryser fast för att sedan explodera, oberäknelig, blyg, har svårt för att tänka, okontaktbar.
Mina tårar är nära, kanske barnsligt, men helt plötsligt föll alla bitar på plats. Min flicka. Jag fick precis så mycket mer förståelse för henne och inser vilken liten sparv det är jag har att jobba med.
Jag älskar dig, på ett sätt jag inte trodde var möjligt.
Jag har lagt ner ridningen. Nej, jag har inte lagt ner hästarna, men jag har lagt ner själva rid delen. Jag har en häst som tydligt visar att hon inte vill bli riden. Hur hon visar det kan jag inte förklara, men om jag lyssnar på henne berättar hon det klart och tydligt.
Idag hade jag en häst som lämnade maten i hagen, för att komma och möta mig. Jag hade en häst som följde mig när jag var ute och gick och framför allt så vågade hon, en kort stund, gå bredvid mig. Det går sakta men säkert framåt.
Hur jag har kommit hit har jag ingen aning om, vad jag egentligen gör vet jag inte. Jag känner och jag agerar. Jag försöker göra det som känns bäst för Greta, för att hon ska må bra och vilja umgås med mig. Någonstans verkar jag ha börjat komma på rätt spår, för även i läskiga situationer kommer Greta tillbaka till mig, för att jag ber henne. Trots att det är läskigt litar hon på att jag inte kommer låta det skada henne, vill jag tro i alla fall.
Det här är en läskig och spännande resa. Jag har ingen aning om var det kommer sluta, det enda jag vet är att jag inte vill att den ska sluta. Min bästa vän.
Är de de här som kallas kärlek?
Det klamarar i mattehjärtat och helst vill jag sova i stallet i natt..
Marita ringde förut och undrade när jag lämnat stallet och vad jag gjort med Greta då. För en och en halv timme sen och jag ryktade blev mitt svar. Tydligen stod greta och svettades i boxen och hon hade legat ner/rullat sig.
Min första tanke va kolik, men Marita lugnade mig snabbt och sa att magen låter ordentligt. Greta fick på sig ett tunnare täcke, så hoppas vi att det bara är det som spökar. Trots att jag vet att Marita kollat till Greta igen och hon mådde bra då, så är mattehjärtat oroligt..
Motionera hästen, eller motionera matten?
Min högerhand är trött, efter att fröken fux fick ett par ryck. Det är svårt att vara rädd för bilar och tvingas gå bredvid bilvägen.. Fast mest jobbigt blev det när en fågel flög upp tre meter framför näsan på oss. Vem som blev mest skrämd, det var jag faktiskt inte. Efter den där fågelhistorien tog det en evighet innan Greta kom tillbaka till jorden, men vi fick i alla fall en mysig tur i skogen.
Hemvägen gick betydligt mycket bättre, om det berodde på att Greta sprungit av sig massa energi, att jag jobba med henne eller om jag var mer avslappnad kommer vi aldrig få reda på. Men trötta och möra var vi båda två, när vi kom tillbaka till stallet två timmar efter att vi lämnat det. Fina flickan, som ställer upp när matte behöver :)
~Golden Gate W~
Mitt stalliv.
Hur ser mitt hästliv ut egentligen? För, det är sällan ni får läsa om hur jag stod och mockade, fixade höpåsar eller liknande. Hur kommer det sig? Svaret är simpelt, jag varken mockar, fixar höpåsar, sopar, släpper ut, ger lunch eller något liknande. Varför? Jo, för i konceptet fodervärd till Greta valde jag uppstallning på Sotlanda Gård, då var det helinackordering som var alternativet. Jag tänkte ge min syn på fördelar och nackdelar i att vara helinackorderad.
Fördelar:
+ Jag behöver inte tänka på mockning.
+ Jag slipper inköp av strö, krafftfoder och grovfoder.
+ Jag kan lägga min energi på Greta, istället för stallfix.
+ Jag sparar otroligt mycket tid.
+ Ska jag åka bort, som kommande vecka, då behöver jag inte fixa någon annan som tar stallet åt mig.
+ Jag kan komma till stallet efter insläpp och veta att Gretas box är mockad.
Nackdelar:
- Jag kan inte välja strö själv.
- Ibland är jag i stort behov av att mocka, men har inte möjligheten för det är redan gjort.
Fler nackdelar kommer jag inte på just nu, utan fördelarna är övervägande. En nackdel skulle kunna vara att jag inte får välja kraftfoder själv, men saken är den att vill jag byta foder är det fritt fram. t.ex så ger jag Greta dynavena på morgonen och så får hon betfor och havre, som de andra hästarna, vid insläpp.
En till fördel är att jag har så gott som fri tillgång till transporten. Jag och Marita lever på tjänster och gentjänster. Jag tar stallet när hon är borta vissa helger och hon lånar ut transporten vid behov. Ja, jag har hamnat i ett stall där jag trivs väldigt väl. Kanske för att jag så gott som alltid är ensam och tycker det är skönt, som den ensamvarg jag är.
Hur se ni på helinackordering? Bra eller dåligt? Motivera gärna!
Bästis, nu och föralltid.
När jag den 13 maj skrev på fodervärdsavtalet för Greta så visste jag att det var en fantastisk häst jag tog ansvar för, jag visste dock inte hur fantastisk! Och jag visste inte hur mycket hon hade att lära mig. Jag vet fortfarande inte, men jag börjar ana. Den här fröken bär på så mycket livskunskap att jag bara vågar drömma om att lära mig hälften!
Hon förklarar för mig hur livet bör levas, hur man ska vara för att få ut det absolut mesta och bästa av livet. Greta påminner mig ständigt om att koppla av, andas och slappna av. Jag fascineras över hur mycket som finns innanför hennes pannben, hon är klok. Älskade tösen!
Dags att lära sig rida.
Efter dagens ridtur insåg jag vilken fantastisk häst det är jag har! Vi skrittade på ute i skogen i en halvtimme ungefär och hästen gjorde det som den mest självklara grejen!
För er kanske det inte låter stort, men för mig är det de. Tidigare har jag inte insett vilken ridning min fröken behöver, utan släppt all ridning i skritten, så Greta har då tvärnitat och frågande undrat vad vi ska göra. Hon har blivit osäker och antingen velat springa ifrån, eller backa. Så skritten har för oss varit ett problem, men idag tror jag att jag hittade lösningen!
För er kanske det inte låter stort, men för mig är det de. Tidigare har jag inte insett vilken ridning min fröken behöver, utan släppt all ridning i skritten, så Greta har då tvärnitat och frågande undrat vad vi ska göra. Hon har blivit osäker och antingen velat springa ifrån, eller backa. Så skritten har för oss varit ett problem, men idag tror jag att jag hittade lösningen!
Imorgon sätts jag på prov och vi får se hur rätt, alternativt fel jag har i mina spekulationer. :)
Kungsbacka, tur och retur.
Mycket har hunnit h'nda sedan sist, såklart. Jag har jobbat, jobbat och jobbar. Men, jag har även hunnit vara iväg i Kungsbacka och hälstar på hos Norah, tillsammans med min fina fröken fux. Det var en spännande och rolig träning, där jag åter igen kunde konstatera hur otroligt mycket jag älskar min häst!
Hos Norah jobbade vi vidare på lite av det vi gjorde sist, både åttan och flytta mot mig. Där fick vi lite nya tips och saker att tänka på. Att flytta högersidan mot mig tyckte Greta var svårt och ville inte riktigt, så där bad jag Norag gripa in. Efter mycket funderande och frustration från Gretas sida fattade hon vinken och flyttade sig snällt mot oss, för jag testade såklart när Norah fått det att gå igenom.
Saden började vi jobba på längre rep, dels att skicka runt fyra konor, vilket var grymt svår men nyttigt för oss båda. Vi testade även på att låta Greta komma på nya grejer och använda hjärnan själv. Målet var att få henne att hopppa över ett sockerbitshinder, utan att jag styrde henne på det. Ganska snabbt fattade hon vinken och busade loss riktigt mycket. Så roligt att se och jag fick ett par goda skratt!
Vi fick även med oss grunderna till både bergsgeten coh buga, så vi kan börja nosa och testa på det. Ska bli spännande att se hur lång tid det tar för oss att klura ut koden och verkligen sätta det :)
Norah och Greta, första gången vi var iväg.
Fina fröken fux.
Jag och Greta fortsatte jobba på marken idag, vilket var lika härligt som igår! Egentligen vet jag inte vad jag gör eller om jag gör rätt, jag bara gör, vilket uppenbarligen ger resultat.
Idag började vi nosa på varvbyte, vilket gick lekande lätt. Jag bara gjorde och Greta bara svarade på mina signaler och hon bytte varv. Det känns bra att våga prova oss fram och märka att det fungerar. Greta var lite spänd när vi började jobba, men slappnade snabbt av. Hon var med på noterna och ville så gärna göra rätt. Underbara fröken fux.
Veckans planering.
Jag hakar på många av de andra bloggarna och slänger upp en veckoplanering för mig och Greta. Gissa om jag längtat efter att få göra upp ett schema och få börja komma igång! :)
Måndag: Vila, rykt och pyssel
Tisdag: Markträning, fortsätta jobba med varvbyte
Tisdag: Markträning, fortsätta jobba med varvbyte
Onsdag: Markträning, åttan och bjuda upp till pallen.
Torsdag: Vila, skura ben och fixa inför fredag
Torsdag: Vila, skura ben och fixa inför fredag
Fredag: Träning hos Norah
Lördag: Markträning, fortsätta på vad som påbörjades hos Norah
Söndag:Vila/Promenad
Det här ska bli så roligt, äntligen kan vi få sätta igång och jobba på. Nice, nice, nice!
