Till vems pris ska du få leva?
Igår klickade jag mig, som vanligt, in på Evelinas blogg och hittade det här inlägget. Jag tänker försöka få ner mina tankar om ämnet, utan att ge er en hel roman att läsa.
När anser jag att det är rätt att avliva en häst? För mig är det en svår fråga, eftersom att jag för, nästan exakt, tre år sedan stod inför samma beslut. Skulle jag avliva min vän eller inte. Efter mycket om och men avlivades Pärlan, av anledningen att jag ville komma längre i min ridning, hon hade inte kapaciteten, ingen lämplig köpare dök upp och jag hade gett upp. Så, en fullt frisk 17-åring lastades på transporten och kördes till Skara, för att få galoppera vidare till Trapalanda.
Där och då var det vad jag ansåg rätt, men jag skulle inte fattat samma beslut idag. Idag tycker jag att det var ett felaktigt beslut. Jag hade kunnat ge Pärlan mer tid, funnit ett hem eller tagit mig samman och bett min dåvarande tränare (som puschade mig att avliva) dra åt helvete, för att hitta en lösning på problemet.
Men, när anser jag då att avlivning är rätt beslut och vad ska man göra om man inte avlivar sin icke idbara/tävlingsbara häst?
Självklart ska en lidande häst avlivas! En häst som inte kan gå i hagen utan att kroppen gör ont, eller för att den blir stressad bör avlivas. Den får inget värdigt liv om den aldrig kan slappna av och skulle en sådan häst inte avlivas, anser jag det vara djurplågeri.
Om ens bästa tävlingshäst blir skadad då och inte kommer bli så frisk att den kan tävlas igen? Ja, då är det ditt ansvar som hästägare att ge den ett så bra liv som möjligt! Det finns otroligt många andra alternativ med en sådan häst. Rykta, gå på promenader, tömköra, jobba från marken. Bara din fantasi sätter gränser, läs av hästen och se vad den klarar.
När du köpte hästen, då köpte du också ett ansvar att ge hästen ett värdigt liv, vad som än händer den! Kan du inte ge den det, ja då orde inte skaffat häst från början. Om hästen avlivas för din egen bekvämlighet, borde du aldrig sätta foten i ett stall igen, än mindre ha ett djur hemma!!
Sen finns det människor som jag, som råkar snubbla över en häst och bli förälskade.
Hade någon erbjudit mig en skadad/icke ridbar häst för två år sedan hade jag vänt på klacken och undrat vad de hade för hjärnfel. Jag hade sagt till dem att ett skott i pannan vore bästa alternativet, för vem skulle vilja köpa och betala för en häst osm inte går att göra något med?
Detta var innan jag träffade Greta. En häst som älskar livet, men vars kropp inte vill bära ryttare. Jag älskar denna hästen och får helt enkelt anpassa mig efter henne. Det är mitt ansvar, som människa, att ge henne ett bra liv. Det är mitt ansvar att sysselsätta henne, på ett sätt som inte gör ont, men som gör att hon mår bra, såväl fysiskt som psykiskt.
Hade någon erbjudit mig en skadad/icke ridbar häst för två år sedan hade jag vänt på klacken och undrat vad de hade för hjärnfel. Jag hade sagt till dem att ett skott i pannan vore bästa alternativet, för vem skulle vilja köpa och betala för en häst osm inte går att göra något med?
Detta var innan jag träffade Greta. En häst som älskar livet, men vars kropp inte vill bära ryttare. Jag älskar denna hästen och får helt enkelt anpassa mig efter henne. Det är mitt ansvar, som människa, att ge henne ett bra liv. Det är mitt ansvar att sysselsätta henne, på ett sätt som inte gör ont, men som gör att hon mår bra, såväl fysiskt som psykiskt.
Hur kan man då sammanfatta mina åsikter?
Kan du inte stå upp för ditt ansvar, om hästen blir skadad och icke ridbat, ge fan i att skaffa häst! Avliva inte hästen bara för att den inte passar in i din ram och för att du inte trivs med er situation längre. Anpassa dig och sök en lösning på problemet. Avlivning är ingen lösning, den är en flykt och väljer du att fly, då har du ingen rätt att äga ett enda djur!
Kan du inte stå upp för ditt ansvar, om hästen blir skadad och icke ridbat, ge fan i att skaffa häst! Avliva inte hästen bara för att den inte passar in i din ram och för att du inte trivs med er situation längre. Anpassa dig och sök en lösning på problemet. Avlivning är ingen lösning, den är en flykt och väljer du att fly, då har du ingen rätt att äga ett enda djur!
Jag har en så dålig ovana. Eller hur var det?
Jag tycker det är väldigt spännande hur ord är uppbyggda och vad deras "egentliga" betydelse är. Ett ord som jag har funderat väldigt länge och väldigt mycket på är ordet ovana. Jag tycker ofta jag hör, dock inte lika ofta nu som tidigare, folk säga:
"Jag har en så dålig ovana."
"Jag har en så dålig ovana."
Det som jag tycker är spännande med ordet ovana är dess innebörd. Vi kan dela upp det i O-vana.
Ordet vana står för något man brukar göra. Man kan ha som vana att tvätta händerna innan man äter mat eller att altid kolla Facebook innan man somnar, alltså någonting som man brukar göra.
Vad blir då skillnaden om man lägger till det lilla O'et innan vana? Helt plötsligt får vi ett nytt ord, men en ny betydelse. Vi får ordet Ovana.
Vi lämnar ovanan en stund och tar en titt på ordet vän jämfört med ovän och kan då se:
Vän betyder någon du känner och har något gemensamt med.
Vän betyder någon du känner och har något gemensamt med.
Ovän är någon du är i konflikt med, alltså en icke vän.
Vi kan göra samma jämförelse mellan ordet seriöst/oseriöst.
Seriöst betyder att något ska tas på allvar och visas respekt.
Oseriöst betyder att något är på skämt och är alltså icke seriöst.
Det lilla O'et som läggs till i början av ordet blir alltså ett motsägelse till grundordet, eller skulle kunna bytas ut med ordet "icke" Vilket alltså betyder att en ovana är en icke vana. En icke vana är alltså en vana som inte finns.
Min fråga blir då, hur kan något vara en en ovana, då det inte ens existerar?
NLP Practitioner.
Jag fick frågan om vad Certifierad NLP Practitioner är. Jag har fortfarande för lite kunskap för att kunna göra en fullständigt rättvis bekrivning av det, men jag ska göra så gott jag kan.
NLP står för Neuro-Lingvistisk-Programering och handlar kortfattat om:
Hur du tar reda på vad du vill.
Hur du tar dig närmare det du vill uppnå.
Lär dig se tecken på om du kommer närmare, eller längre ifrån, ditt mål.
Gör en förändring för att komma närmare ditt mål.
Det är en resa inuti dig själv, en möjlighet att få redskapen till att nå det där du så länge har drömt om, eller för att slå dig fri från en tanke/handlingsbana du fastnat i, eller för att helt enkelt få mer kunskap om hur du kan påverka din kropp, tanke och handling.
Inom NLP finns det tre olika "grader".
Den första är Practitioner och den mest grundläggande. Här får man olika verktyg, modeller och kunskap för att nå dels sina egna mål och förändra kommunikationen med både sig själv och sin omgivning. Denna kurs skapar en medvetenhet om hur du kan påverka ditt liv, genom kommunikation, men den ger dig också redskapen för att en eventuell förändring ska ske.
Nästa steg är Master Practitioner och här fördjupar du dig i den kunskap då fick i Practitioner kursen, men du utäkar även din kunskap med nya och mer avancerade övningar. Denna del kan egentligen sammanfattas som en fördjupningskurs av Practitioner kursen.
Det avslutande steg är Trainer och här får du kunskap om hur du kan lära ut NLP till andra, hur du på bästa sätt bygger upp en kurs och hur du på effektivaste sätt ökar din prestationsförmåga. Trainer utbildningen är Top off the line och efter denna kurs är du berättigad att själv hålla i kurser om NLP.
Jag är fascinerad av hur NLP fungerar och det faktum att vi kan styra vår hjärna på ett otroligt sätt. Alla svar finns dolda i oss och NLP är ett fantastiskt verktyg för att komma åt svaren.
Jag har fått uppleva en liten del av denna spännande värld och vill otroligt gärna få mer kunskap om hur NLP verkligen fungerar och hur jag kan använda mig av det i vardagen. För tillfället är det för stort för att jag riktigt ska kunna greppa det, men en dag ska jag stå med mer insikt och kunskap.
Jag har fått uppleva en liten del av denna spännande värld och vill otroligt gärna få mer kunskap om hur NLP verkligen fungerar och hur jag kan använda mig av det i vardagen. För tillfället är det för stort för att jag riktigt ska kunna greppa det, men en dag ska jag stå med mer insikt och kunskap.
Faktan har jag funnit på:
Jag säger inte att jag vet hur du kan förändra ditt liv, valet är helt och hållet ditt.
De friheter jag tar mig, är de verkligen mina att ta?
För en evighet sedan printade jag ner fem meningar i ett inlägg, med planer om att en dag utveckla och publicera det. Denna en dag, är idag.
Har jag verkligen rätt att anse att mitt sätt att hantera häst är det rätta sättet? Jag ansåg ju att jag gjorde rätt när jag gjorde det som jag nu anser är fel (hänger ni med?)
För ett år sedan jobbade jag i ett stall och hanterade häst helt annorlunda, jämfört med hur jag hanterar häst idag. Då skulle hästen göra vad jag bad den om och den skulle göra det nu, gjorde den inte det bestraffade jag. Varför? För det var så jag blev tillsagd att agera och då blev det min verklighet.
Idag strävar jag efter att få hästen att vilja göra det jag ber den om. Om jag alltid lyckas? Verkligen inte! Men jag försöker och det är det jag anser är det vikiga.
Min frågan är då, har jag rätt att ta mig friheten och anse att mitt sätt att hantera häst är rätt? I grund och botten handlar jag efter att min häst ska må så bra som möjligt, oavsett om jag hanterar häst som jag gör idag, eller som jag gjorde för ett år sedan. Mina grundtankar är desamma, att ta mig från punkt A till punkt B, men jag har valt olika vägar dit.
I hästvärlden är vi väldigt duktiga på att se i svart och vitt, antingen gör man rätt, eller så gör man fel. Det finns sällan ett mellanting, ett sätt att mötas på mitten. Många hästmänniskor har svårt att se att någon annan gör "rätt" med sin häst, om den inte gör som man själv gör. Min fråga är då, finns det något rätt eller fel sätt att vara med hästar?
Jag utgår från att alla som håller på med hästar, strävar efter att hästen ska må så bra som möjligt. Har jag då rätt att ta mig friheten att anse att de gör fel? Jag kan anse att det finns ett effektivare sätt att agera, eller en annan väg som jag hade valt, men det betyder inte att någon annans sätt att hantera häst är fel. Det kanske går emot min moral, men fel?
De friheter du tar dig, är det verkligen dina att ta? Har du verkligen rätt att döma andras sätt att hantera häst och är ditt sätt verkligen det enda rätta?
Dit himlens änglar söker sig.
Jag har tagit en paus från allt som kan kallas livet. Jag har myst runt med Greta, jag har spelat datorspel och jag har gjort så lite om jag någonsin kunnat. Som tack för det gav kroppen mig migrän. Om jag tyckte om det? Inte det minsta!
Något som jag däremot tycker väldigt mycket om är det fantastiska vädret! Vad sägs om 7 grader i solen, plus helt vindstilla. Det är underbart och jag har njutit av vädret på en höbal, i hästhagen, med hästar som snusat mig på huvudet, på fötterna, lekt med mina vantar, kastat runt min halsring och somnat med huvudet på min mage. Livet har med andra ord varit sådär härligt som det bara kan vara en vårdag.
Något som jag däremot tycker väldigt mycket om är det fantastiska vädret! Vad sägs om 7 grader i solen, plus helt vindstilla. Det är underbart och jag har njutit av vädret på en höbal, i hästhagen, med hästar som snusat mig på huvudet, på fötterna, lekt med mina vantar, kastat runt min halsring och somnat med huvudet på min mage. Livet har med andra ord varit sådär härligt som det bara kan vara en vårdag.
När jag låg/satt där på min höbal slogs jag av tanken hur lyckligt lottad jag är! Jag har möjligheten att en solig dag ta med mig varm choklad och en bok, för att sitta två timmar på just en höbal och lapa sol, precis som en katt.
Jag har chanser, som många drömmer om att ha. Jag får dagligen spendera tid med fantastiska hästar och skulle, om jag hade intresset, få jobba med fyra hästar till, utöver Greta. Jag kan göra vad jag känner för, när jag känner för det, utan att någon dömmer. Jag har ständigt mysigt med min häst och skulle inte, för allt i världen, kunna bli arg på henne.
Jag har chanser, som många drömmer om att ha. Jag får dagligen spendera tid med fantastiska hästar och skulle, om jag hade intresset, få jobba med fyra hästar till, utöver Greta. Jag kan göra vad jag känner för, när jag känner för det, utan att någon dömmer. Jag har ständigt mysigt med min häst och skulle inte, för allt i världen, kunna bli arg på henne.
Jag har haft lyckan, att finna mitt paradis på jorden!
Jag önskar att jag inte kände som jag gjorde.
Bilden får till viss del tala för sig själv, men jag tänker även dela med mig av mina tankar.
Hur kommer det sig att så många av oss har svårt att tro på det bra vi hör om människor och måste ifrågasätta och bädda in pikar i vårt språk. Varför är det så svårt att glädjas, på riktigt, åt någon annans framgång och medgång? Medan det är så lätt att säga "Vad var det jag sa" om en motgång. Jag tycker det är skrämmande och ja, jag skulle kunna skriva en hel uppsats om ämnet, men jag tänker undvika. Varför? För jag skulle hänga ut en person, ofrivilligt, och det är inte vad jag önskar.
Hur kommer det sig att så många av oss har svårt att tro på det bra vi hör om människor och måste ifrågasätta och bädda in pikar i vårt språk. Varför är det så svårt att glädjas, på riktigt, åt någon annans framgång och medgång? Medan det är så lätt att säga "Vad var det jag sa" om en motgång. Jag tycker det är skrämmande och ja, jag skulle kunna skriva en hel uppsats om ämnet, men jag tänker undvika. Varför? För jag skulle hänga ut en person, ofrivilligt, och det är inte vad jag önskar.
Clarity is power! The more clear you are about axactly what it is you want, the more uour brain knows how to get there!
Jag har sökt på youtube, tittat och inspirerats. Mina tankar ändrar sina mönster och jag börjar tro på mig själv. Varför? För jag vet att jag har makt över mina egna tankar. Det är coolt!
Ni kan också, bara ni vill.
När livet vänder dig ryggen, tacka för möjligheten att lära dig springa ikapp det!
Jag sitter här, med lite lätt magknip. Pengarna på kontot sinar och som ni vet sa jag nej till jobbet jag egentligen hade. Men, på något sätt löser jag det här, det är bara att bita i det sura äpplet och reda ut problemen!
Jag har försökt ringa upp Maxi, för att se hur det går med mitt CV där, men hon som är personalansvarig var på semester. Istället skickade jag ett mail till henne och bad om att få boka ett besök. Jag har även skickat in en spontanansökan till Ica Supermarket i Alingsås.
Mitt mål är att söka minst ett jobb/dag. Ibland behöver man knacka på 1006 dörrar och få ett nej, för att på den 10007 hitta det som är helt, helt rätt. Det här ska gå vägen, bara jag sätter mina gränser.
Mitt mål är att söka minst ett jobb/dag. Ibland behöver man knacka på 1006 dörrar och få ett nej, för att på den 10007 hitta det som är helt, helt rätt. Det här ska gå vägen, bara jag sätter mina gränser.
Saken är den, att jag kan lösa det, jag har olika förslag. Nästa vecka sätter jag och mamma oss ner för att göra upp en plan, för att få allt att gå ihop. Jag har massa grejer jag vill testa på, det är kanske nu det är dags? Vad säger ni, är ni med mig och testar mina galna idéer?
Vackra Turkiet. :)
Stress är en del av vardagen, eller?
Jag fick nyligen ett sms om att person som sände det inte kunde göra några palneringar och att Hen var stressad utan anledning. Dessa orden fick mig att fundera en hel del.
Jag har varit väldigt stresskänslig och kroppen har pajat vardena gång jag utsatts för en stressig situation. Det har varit allt från kass mage, till migrän, eller näsblod så det skriker om det. Med andra ord, jag har fått lära mig olika knep för att slippa ifrån en stressig vardag, jag hoppas att mina knep kan bli er till hjälp.
* Ta kontroll på vardagen.
Börja planera. Har du bara jobb sporadiskt, så planera som att du inte skulle jobba, men var flexibel.
Börja planera. Har du bara jobb sporadiskt, så planera som att du inte skulle jobba, men var flexibel.
* Skaffa rutiner
Gå upp vid en viss tid, är vid vissa tider, sätt en maxtid på ditt internetanvändande, lägg dig vid en bestämd tid.
* Sätt upp mål.
Denna veckan ska jag ha tränat tre timmar.
Jag vill ha fikat med en person.
Jag ska läsa en bok.
Jag ska se tre filmer.
Jag ska baka en sats med bröd.
Jag vill ha kommit på fyra nya sätt att tillaga kyckling.
Jag vill ha fikat med en person.
Jag ska läsa en bok.
Jag ska se tre filmer.
Jag ska baka en sats med bröd.
Jag vill ha kommit på fyra nya sätt att tillaga kyckling.
Allting handlar egentligen om att skaffa koll på sin vardag. För, oavsett om och hur vi jobbar kan man skaffa sig någon form av rutin. Meningen:
"Jag kan inte ta kontroll, jag vet ju inte hur jag jobbar."
Är för mig bara svepskäl, det går att ta kontroll bara man vill. Ditt liv är ditt, så gör det absolut bästa av det. Du förtjänar att må helt fantastiskt!
"Jag kan inte ta kontroll, jag vet ju inte hur jag jobbar."
Är för mig bara svepskäl, det går att ta kontroll bara man vill. Ditt liv är ditt, så gör det absolut bästa av det. Du förtjänar att må helt fantastiskt!
"livets stora syfte är inte kunskap, utan handling:"
Jag tänker spinna vidare på ett av ina tidigare inlägg, nämligen det HÄR.
Så, om man nu är öppen och vill förändra. Hur kommer det sig då att man så ofta får höra repliken:
"Jag kan inte bli som du, det finns inte en chans i världen!"
"Jag kan inte bli som du, det finns inte en chans i världen!"
I detta läget finns det bara en sak att göra, vilket väldigt få faktiskt gör.
Du får stanna upp och ställa dig själv frågan:
"Varför?"
"Varför?"
Varför kan du inte förändra dig?
Är det för att du sakna redskapen för en förändring? Saknar du kunskapen för att kunna förändra? Är du rädd för hur omvärlden ska reagera? Är du rädd för vem du ska "bli" iom förändringen? Är du för bekväm för att orka ta tag i din förändring? Är du egentligen ganska nöjd med hur du ser på livet?
Bara du har svaren, sök inom dig och du kommer finna dem.
Jag kan bara prata utifrån mig själv och vad mitt svar blev på frågan Varför.
Jag var rädd för hur omgivningen skulle reagera och jag visste inte hur jag skulle gå tillväga för att göra den fkatiska förändringen. Dessa två anledningar gjorde att jag förlorat många år av livet, som hade kunnat vara underbara. År som jag kommer ta igen nu.
Hur gjorde jag då? För att faktiskt förändra min syn på mig själv och tron på vad jag kan genomföra. Ja, det finns inga raka svar. Jag tog små steg åt gången. Läste en text som gav mig självförtroende för tre sekunder. Umgicks med folk som gjorde att jag mådde bra. Lyssnade på musik jag gillade. Min stora vändpunkt var Greta. När jag blev mer öppen för olika sätt att hantera häst, blev jag också mer öppen för att förändra livet.
Jag har läst mycket hästpsykologi och då fått kunskap om människor, men framför allt har jag börjat förstå hur viktigt det är att kommunicera på ett snällt sätt med sig själv. Jag har börjat lära mig vad jag peppas av och vad som hämmar mig. Jag har börjat lära känna mig själv.
Mitt tips till er är att prata med de i er närhet, som ni tycker har en härlig syn på livet och som verkar ha en schysst relation med sig själv. Fråga dem hur de kommunicerar med sig själv, varför de kommunicerar som de gör, hur de skulle vilja kommunicera med sig själv (om de skulle vilja kommunicera på ett annorlunda sätt än vad de redan gör, fråga varför) och hur deras personliga resa har varit. Läs böcker om att växa som människa och leta upp olika föreläsningar, seminarium och kurser. Ni kommer inse hur fantastiskt livet är och snart kommer ni också vara övertygade om att bara ni sätter era egna gränser och att ni kan klara vad som helst, så länge ni själva tror på det!
(Bildkälla)
Kunde Jordan Romero bestiga Mount Everest som 13-åring. Nog tusan kan Vi också göra något stort av våra liv!
Kunde Jordan Romero bestiga Mount Everest som 13-åring. Nog tusan kan Vi också göra något stort av våra liv!
Alla resor börjar med en nyfikenhet och öppenhet.
Jag har på ganska kort tid, förändrats väldigt mycket. Rent utseendemässigt är jag fortfarande samma person som tidigare, men rent "innehållsmässigt" har jag förändrats. Mina tankebanor, mina åsikter, mitt självförtroende och min självkänsla är inte det samma längre. Idag vågar jag så mycket mer! Jag litar på mig själv, för jag vet att jag alltid har mig själv. Skulle någon komma och säga att något är omöjligt, så skrattar jag till och säger "Allt löser sig, så länge du verkligen vill det!"
Min förändring märks, det vore konstigt annars och jag vet att vissa har svårt att acceptera det, medan andra tycker att det här är lika fantastiskt som jag tycker att det är.
Jag har många gånger under mitt liv fått sagt till mig:
"Åh, det där skulle jag också vilja kunna."
Saken är den att Du kan. Du kan genomgå precis samma inre resa som jag har gjort. Du kan få precis samma självförtroende som jag har och du kan bli lika kaxig som jag känner mig. Allt är möjligt, så länge en minimaldel av dig är öppen för förändring.
"Åh, det där skulle jag också vilja kunna."
Saken är den att Du kan. Du kan genomgå precis samma inre resa som jag har gjort. Du kan få precis samma självförtroende som jag har och du kan bli lika kaxig som jag känner mig. Allt är möjligt, så länge en minimaldel av dig är öppen för förändring.
Tack vare min nyfikenhet har jag kunnat ta åt mig av det som sagts till mig, tänka över det och antingen göra något vettigt av det, eller kasta iväg det. Tack vare min nyfikenhet, har jag varit öppen för saker. Jag har varit livrädd för förändringar, men det har fått ta sin tid. Vilket har resulterat i att jag idag har en syn på livet, som jag trivs väldigt väl med.
Jag vill fortfarande veta mer, om hur jag kan göra mitt liv så framgångsrikt som möjligt och hur jag kan må så bra som möjligt. Och, så länge jag håller mig öppen för olika metoder, så kommer jag hitta någon som passar mig.
Du kan uppleva precis samma sak, så länge du håller sinnet och hjärtat öppet. Var inte rädd för livet, det vill dig inget ont!
Caterpiller in the tree, how you wonder who you'll be.
Jag är tjugo år, jag har levt i tjugo och ett halvt år. För ett halvt år sedan fick jag lov att börja handla på systembolaget, vilket betydde att jag hade uppnått alla åldersgränser. Hela världen låg för mina fötter och jag kunde göra vad jag ville.
Som tjugoåring kan livet vara lika turbulent som när man är femton. Bara för att man får lov att köra bil, rösta och handla på systemet, betyder det inte att man känner sig redo för det. När jag fyllde tjugo skrämde livet skiten ur mig! Jag var inte mer modig då, än vad jag var när jag fyllde femton.
Tanken på att en dag klara mig på egen hand, ha en egen lägenhet, ringa viktiga telefonsamtal, skicka mail, skriva kontrakt och ha ett vuxet ansvar. Allt det där var det mest skrämmande som fanns.
På ett halvt år har jag vuxit. Mina vingar har vuxit ut och jag har vågat prova dem. Sakta blir de starkare och jag flyger stadigare. Ibland slår jag mig ner, vilar en stund, för att sen flyga iväg igen. Livet blir så mycket vackrare från ett annat perspektiv.
Det där som verkade så skrämmande är inte skrämmande längre, för vad jag vet nu, som jag inte visste för ett halvt år sedan, det är att mina vingar bär. Jag är ingen liten caterpiller längre, mina vingar har vuxit ut och livet är otroligt coolt!
<3
Du ansvarar för din kommunikation, ditt beteende och dina upplevelser!
Igår var jag på en föreläsning om NLP, med Lisbeth Johnson Börjesson. Det första jag vill säga;
Får ni en möjlighet att gå på en sådan föreläsning, ta den! Ni kommer komma därifrån med insikter om er själv, om världen, om människan och framför allt om livet. Riktigt givande och intressant!
Får ni en möjlighet att gå på en sådan föreläsning, ta den! Ni kommer komma därifrån med insikter om er själv, om världen, om människan och framför allt om livet. Riktigt givande och intressant!
Jag har inatt drömt om föreläsning och vaknat med Lisbeths ord ringande i öronen. Med andra ord, det här var precis vad jag behövde. Helt plötsligt vet jag med säkerhet att jag kommer klara vad jag än tar på mig, bara jag själv sätter gränserna och allt handlar om hur jag kommunicerar med mig själv.
Vad jag egentligen hade tänkt att säga med detta inlägg är att jag numer har strukit några ord i mitt vokabulär. Ord vars innebörd jag inte trivs med, då de hindrar mig istället för att pusha mig. Nedan följer orden och en kort beskrivning om varför just de ord fått försvinna och vad jag "ersatt" det med.
Problem - Hädanefter finns det inga problem, det finns bara utmaningar. För, ett problem är i mina öron något negativt och något som är svårt att genomföra, medan en utmaning är något där man utvecklas och lär sig.
Svårt - Ordet Svårt stänger ner förmågan att göra det vi tänkt oss. T.ex "Det är svårt att köra bil" och helst plöstligt kommer du inte kunna köra bil. Istället finns det inget som är svårt, men det är inte så lätt, ännu. För, tids nog blir det lätt. Inget kan vara svårt, det kan bara vara mindre lätt.
Måste - Ordet måste tar bort vår rätt till egen vilja. Med ett måste finns det inga valmöjligheter och ett motstånd uppstår. Hädan efter finns det bara val. T.ex Jag väljer att ha kvar Greta, då väljer jag också att jobba. Eller, jag väljer att inte jobba, då väljer jag också bort Greta. Förstår ni?
Försöka - Ordet försöka skapar motstånd hos oss och vi kan inte genomföra något fullt ut. Om vi försöker fatta galopp, då kommer vi bara öka traven. För vi ska ju bara försöka, vi ska inte fatta. Om vi istället Gör vårt bästa för att fatta galopp, då kan vi lyckas. Så, hädan efter kommer jag aldrig försöka med något, jag ska alltid göra mitt bästa!
Misslyckas - Ett av de värsta ord! Det finns inga misslyckanden, det finns bara chanser att lära sig! Ett misslyckande gör man lätt om, men med en lärdom så, lär du dig hur du inte bör göra.
I mitt block finns det mycket, mycket mer lärdom och spännande kunskap. Jag ska ta mig tiden och läsa igenom det, le och känna efter. För jag vet att genom det här kommer jag kunna hitta massa energi och styrka. Power-känsla deluxe!
Att finna gnistan.
Jag drömmer om att en dag kunna hjälpa någon att få må så bra som jag gör idag. Att få hjälpa någon från det där bottenlösa svarta, till att leva och inte bara överleva. En dag kommer jag göra det, men vägen dit är lång. Därför börjar jag med små steg redan idag, för en förändring görs inte i ett jättekliv, utan med många små.
Mina myrsteg bildar en lång rad. Jag har en början och jag har en mitt. Just nu jobbar jag vidare, mot ett mål att en dag få förmedla det jag varit med om. Mina drömmar är stora och jag hoppas och tror att jag kommer ro några av drömmarna i hamn.
Jag har ett förflutet som jag inte ens skulle önska min värsta fiende, i alla fall inte hela mitt förflutna. Ja, en del motgångar måste vi ha för att utvecklas som personer, men det helvete jag gått igenom önskar jag ingen. Jag är glad att jag gått igenom det, till viss del i alla fall, för det har gjort mig så otroligt stark! Jag har en styrke i mig, som gör att jag idag står stadigt, eller oftast står jag stadigt.
Jag drömmer om att en dag få plantera denna styrka i någon annan, få någon annan att tro på sig själv och fortsätta kömpa. En dag ska jag lyckas, det vet jag!
Fina ni, tack för att ni funnits med mig.
Once upon a time I was a tiny little girl.
Det finns en mapp på min dator, med namnet "Jag lever" I den mappen ligger två utkast. Det första är helsnurrigt, nummer två inte riktigt lika snurrigt. I min andra skrivbordslåda ligger ett block med massa tankekartor, som även de är lite småsnurriga men ändå väldigt strukurerade.
Vad är då den gemensamma nämnaren med dessa dokument och tankekartor? Jo, alla handlar om min uppväxt, det privata helvete jag vandrat igenom. De handlar om en resa från den svartaste svärta, till att faktiskt se livet i färg. Det handlar om att fortsätta kämpa, när man inte ser någon mening med livet. Det handlar om att övervinna sin rädsla för livet.
Vad är då tanken med all denna text som jag kladdar ner? Ja, jag vet och de som jag vill ska veta, de vet. Det här är början på något som kan sluta i antingen katastrof, eller i något av de bästa jag gjort. Jag låter tiden utvisa och fram tills jag är färdig, tänker jag hålla er utanför. Det är snurrigt nog som det är och framför allt, det är tufft nog som det är.
Är det såhär ni ser mig?
Jag är mållös. Jag saknar ord. Jag börjar se, se som andra ser mig. Jag börjar se det andra har sett i mig för länge sen. En skugga har för en stund försvunnit från mina ögon.
Jag är stark, jag är så jäkla stark. Jag har tagit mig till toppen, utan några förutsättningar. Jag har varit på botten, men jag har vänt och tagit mig upp. Jag lever, jag överlever inte. Det är styrka i mina steg, det är stolta steg. Det är en rak rygg jag går med och det är med stolthet.
Jag har tagit mig igenom en förjävlig uppväxt. jag har tagit mig igenom planer om självmord. jag har tagit mig igenom tankar om att jag inte förtjänar något. Jag har tagit mig igenom tankar om att jag är värdelös. Jag har tagit mig igenom allt jag trodde skulle ta livet av mig. Jag överlevde och jag lever. Jag är stark, så jäkla stark!
Idag känner jag mig själv, utan och innan. Det är inte mycket av mig, som överraskar mig. Jag vet vad jag vill, vad jag drömmer om och jag vet att jag kan. Hur jag ska ta mig dit, det vet jag inte. Mina drömmar ligger tryckt förvarade, hos de som kan bevara och stötta. Mina drömmar, eller nej, mina mål. För, en dag ska jag stå på scenen, med en mikrofon och berätta. Berätta allt som gjort mig till mig. En dag.
Jag ska bevisa för hela världen att jag är stark! Jag vet, Gunilla vet, Maria vet, Mamma vet, Cina vet, Marita vet, Många vet, men långt ifrån alla. Jag ska bevisa för alla, de som stampat mig ner i djupet, att jag är starkare än vad de trodde. Jag vet att jag kan, är det de ni har vetat hela tiden?
Idag känner jag mig själv, utan och innan. Det är inte mycket av mig, som överraskar mig. Jag vet vad jag vill, vad jag drömmer om och jag vet att jag kan. Hur jag ska ta mig dit, det vet jag inte. Mina drömmar ligger tryckt förvarade, hos de som kan bevara och stötta. Mina drömmar, eller nej, mina mål. För, en dag ska jag stå på scenen, med en mikrofon och berätta. Berätta allt som gjort mig till mig. En dag.
Jag ska bevisa för hela världen att jag är stark! Jag vet, Gunilla vet, Maria vet, Mamma vet, Cina vet, Marita vet, Många vet, men långt ifrån alla. Jag ska bevisa för alla, de som stampat mig ner i djupet, att jag är starkare än vad de trodde. Jag vet att jag kan, är det de ni har vetat hela tiden?
Att växa, i sig själv, med sig själv.
"Det finns så mycket jag vill. Saker jag vill testa, men inte vågar. Jag är inte rädd för sakerna, utan för folks reaktion. Jag är rädd för att sticka ut från mängden, bli den alla viska om.
Jag är den som säger massa saker, men sen inte vågar göra det som jag säger, för jag är rädd för att behöva förklara varför jag gör som jag gör, när jag själv inte vet varför.
Jag vill pröva på massa saker, uppleva så mycket. Allt på en och samma gång. Jag har inte tålamod till att vänta, låta allting mogna fram. Det ska hända här och nu. Jag har inte tålamod att kämpa för något, kan inte vara riktigt nöjd med det jag faktiskt har. Jag vill ha så mycket mer. Jag vill vara bäst på det jag gör, annars känns det så onödigt. Jag jämför mig med alla andra, tycker att alla andra är så mycket bättre och kan aldrig se min egen potential. Se vad jag själv faktiskt kan, jag ser bara det jag inte kan. Jag vill att allt ska ske så fort, vill kunna på en gång, är inte redo att kämpa för något. Jag är svag, men ändå stark."
Tänk att det här är mina egna ord. Den 12/8 2009 printade jag ner detta i min mobil, för att sen skriva in det i min dåvarande blogg. Mina ord och jag minns hur skräckslagen jag var för livet då. Jag minns känslan bakom varje ord. Det är någonstans otroligt coolt att läsa dessa orden och titta på mitt liv idag.
Jag följer inte strömmen längre, jag har funnit min rot i världen. Jag gör det kag drömde om då, men som jag var livrädd för. Jag gör saker jag inte kan förklara, men jag gör det med glädje och stolthet, för jag ser resultat. Tålmodigt väntar jag ut resultaten, som jag vet kommer dyka upp. Ger jag tiden nu, kommer jag få tillbaka det imorgon. Jag jobbar inte för dagen, jag jobbar för morgondagen. Jag ser det jag själv gör, vad jag lyckas med och jag kämpar för det jag tror på och jag vägrar ge upp. Jag är stark, starkare än på länge!
Den bästa läraren finner du i din häst.
Idag har jag åter igen fått ta lärdom av min häst. Hon speglar mig själv och tvingar mig att lyssna på mig själv.
Jag var inne på att låta Greta vila och bara gå i hagen idag, men jag åker ju faktiskt bort på söndag så då måste jag ju göra något, sådeså. Kroppen var trött och blodsockret började dala, men jag skulle ju bara jobba med basicgrejer, så det skulle vara lugnt. Trodde jag ja.
Allting började bra, men kunde slutat i katastrof. Till att börja med var jag vaken och tydlig, men i takt med att mitt blodsocker skönk mer, så tappade jag fokus och mitt tålamod blev kortare. Det resulterade så klart i att Greta inte alls ville göra vad jag bad henne om, för jag bad inte om det på ett lugnt och tryggt sätt. Här någonstans insåg jag att jag borde sluta, eller ta mig samman. Jag orkade ta mig samman en kort stund, så vi kunde avsluta på ett bra sätt.
Vad kan vi lära oss av detta? Inte bara jag, utan hela hästvärlden och vanliga världen. När magkänslan säger att du inte borde, så borde du faktiskt inte! Lyssna och lita på det kropp och knopp säger till dig. Det är inte värt att ta de strider som startas pågrund av trötthet och/eller tålamodsbrist. Ta hellre en dag utan krav och bara mys i sådana fall, om du nu måste göra något. Det är okej att ändra sina planer!
Tack för allt du lär mig och för ditt tålamod som aldrig tycks taggo slut.
Den lilla människans stora makt.
I mina framtidsdrömmar har jag på ett eller annat sätt förändrat världen, eller en del av världen. Jag har på något sätt gjort världen till en lite bättre plats. I mina drömmar har jag gjort världen till en bättre plats, kanske inte för alla, men för någon.
Under den gångna veckan har jag lyssnat på Musikhjälpen så mycket jag kunnat, vilket betyder ca. 16h/dygn. Jag har tack vare detta fått mer förståelse för uttrycket "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något." För, det handlar inte om att ensam lyckas förändra världen, ingen kan klara det ensam. Men tillsammans klarar man mycket. Gör alla en liten del, kan det bli stora förändringar. Musikhjälpen lyckades få in 23 301 823 kronor. Slår man ut detta på varje människa i Sverige, blir det ca. 2,5kr/person. Det är inte mycket, men tillsammans blir det en stor summa!
Jag vill inte bli stor och känd, jag vill inte förändra världen genom att sticka ut näsan och hojta: "HÄR ÄR JAG!" Jag saknar det modet och lämnar därför det till andra. Nej, jag väljer att verka i det tysta och förändra världen på det lilla sättet.
Jag vill inte bli stor och känd, jag vill inte förändra världen genom att sticka ut näsan och hojta: "HÄR ÄR JAG!" Jag saknar det modet och lämnar därför det till andra. Nej, jag väljer att verka i det tysta och förändra världen på det lilla sättet.
Jag tror på att små handlingar i vardagen kan göra enorm skillnad. Att släppa före någon i matkön, att hålla upp dörren för någon annan, att le mot en främling jag möter på stan eller att ställa upp för någon som behöver det. Jag vet med mig att genom små, små steg, händer stora saker. Så, om vi börjar redan idag, kommer världen bli en bättre plats. En kan inte göra allt, men alla kan göra något.
Negativitetens under.
För någon dag sedan var jag inne i en butik och lyssnade på ett samtal som pågick. Jag fascinerades av den ton som gick genom hela samtalet.
Kvinnan i fråga som jobbade i butiken var lite smått överlägsen, som det hon berättade skulle vara en självklarhet för alla, medan kunden som frågat om hjälp inte riktigt fick ihop det. Något mer som, för mig, blev väldigt tydligt, var det faktum att båda två talade med en negativ ton. De såg mer problem, än vad de såg möjligheter.
Vad samtalet handlar om har ingen betydelse i detta fallet, utan det jag vill belysa och betona är den ton och syn på livet så många har. Jag har inte tänkt på det innan, då jag varit en del i ekorrhjulet. Vi ser på livet, med en väldigt negavit klang. Många vill tro att de ser på livet positivt, men lyssna på dina egna ord och se vad du verkligen säger.
Jag vill tro att jag är positiv, men jag vet med mig att jag fortfarande ser negativt på vissa grejer. Jag vet också med mig, att jag ständigt blir bättre ohc bättre på att se positivt. Jag försöker se möjligheter, inte problem. Jag försöker vända ett problem till en möjlighet att finna en lösning.
Hur kommer det sig att så många ser livet genom ett negativt filter? Mina tankar är att vi tidigt får lära sig att man inte ska vara nöjd och skryta om sig själv, det är fel. Vi får tidigt lära oss att man inte ska ta plats, inte sticka ut, inte, inte, inte. Det blir så mycket negativt i vårt lärande, att vi inte får lära oss se positivt. Att lära om är en utmaning, är du villig att anta den?
