Älskade Grållefia.
Det har varit två hektiska dagar, eller det har varit mycket spänning. Onsdagskväll visade sig ena hästen ha kolik.Jag var ute och gick och hon blev bättre, mycket bättre. Hon såg pigg ut, kikade runt sig och åt med relativt god aptit. På onsdagmorgon vid frukost såg hon också pigg ut, inte full så pigg som hon brukar, men pigg. Vi utsläpp var hon sämre, vilket resilterade i mer promenader under dagen. Framåt fyra började det dala, vid fem ringdes vet. ut och vid halv sex stog hon med sond ner i magen, sen dropp. Hon blev bättre, men inte bra. Sussie tog natten och vid kvart över sju, fredagmorgon lastades vår stumpa på lastbilen och resan mot Skara tog fart vid åtta, efter lastbilstrassel.
I Skara står hon fortfarande. Igårkväll hade det börjat lätta, sen har jag inte hört något. Vår fina, fina tös. Jag önskar så att hon blir bra nu.!
Farväl.
Idag avlivades Presely. En otroligt fin arabvalack med många meriter bakom sig i såväl dressyr som gymkhana. Fina, fina ponnyn.
Varför just hans död berörde mig så djupt vet jag inte. Kanske för att det är 500 dagar sedan Pärlan, kanske för att jag inget visste, eller kanske bara för att jag är så otroligt trött. Det finns inga raka svar, inga besked och ingen hjälp. Jag tänker känna, låta mig falla och jag kommer resa mig på nytt. Jag tänker låta mig leva, för alla de andras död.
beauty of freedom.
Tror ni inte att kameran blev kvar hemma igår? Menmen, man kan inte alltid komma ihåg allt.
Idag blev det en sväng till Ale Ridsport och deras ridhus, för att titta på aluhästvisning. Huxflux fick jag med mig Emma som sällskap och en trevligt utflykt. Kameran var med, men har inte lagt in bilderna än.
Istället tänker jag bjuda er på en bild som fotats i försäljningssyfte. Goofy, hästen som rids, ska säljas. Är du sugen? Hör av dig i en kommentar så slussar jag dig vidare :)
Goofy är sju år, trygg i all hantering och gudasnäll att rida. Inte så mycket hoppad, men tar sig över småhinder. Fina gångarter och samarbetsvillig. Perfekt för den som söker en riktigt kompis, att mysa med. Passar såväl rutinerade, som orutinerade ryttare. Kom och ge honom en chans! :)
what are words, if we really don't mean them?
Dagen började med ett försenat tåg, som körde med 80km/h mot alingsås. Vi anländer 5 minuter efter att min buss gått, bara att glatt ta sig en promenad med slutstation Sussies. 40 minuter senare var jag framme.
Jag fick longera Calle, medan Sussie red Mille och Carro red sin häst. Calle är som han är, stel i ena varvet och överböjlig i andra, men underbart snäll att longera. Vi jobbade med övergångar och helt plötsligt hör jag Sussie säga "Där ser han riktigt fin ut i galoppen" Det kändes så otroligt bra! Att få bekräftelse att mitt tänk faktiskt var rätt, jag som alltid, alltid, alltid tvivlar.
Sussie bytte häst, jag och Carro mockade och helt plötsligt satt jag på ryggen till stallets största och mesigaste häst, Mister Big. Nervöst, men samtidigt otroligt spännande! Inte varje dag man sitter på en häst med 180 cm i mankhöjd. Vi började i ridhuset, Sussie gick ner med Franz och kom tillbaka. Då blev det jobb på volt, över bock och bommar. Helt plötsligt var vi igång och hoppade. Ett ensamt räcke, som vi bara skulle skutta över.
Jag har inte hoppat på år och dar och Mister Big är inte mycket hoppad heller, men någonstans långt bak i huvuet hörde jag Sussies kommentar från långt tidigare "Tänk positivt, tänk mellan stöden och bestäm bara att ni ska över." Det satt med mig och vi kom över, alla gånger.
Jag var genomsvettig, men njöt till tusen. Jag lever för stunder som dessa. I lugnet, det fridfulla, det underbara. Jag lever för att få känna och jag känner genom att leva. Imorgon är jag tillbaka på Mister Big, som faktiskt inte kändes stor att sitta på och som jag trivdes otroligt bra med.
Who's gonna rise to the occasion when there is no one around
You used to smile with hope
and a pat on the back
Would last throughout the day
As the rain kept falling down on you
You wouldn't let them wash the feeling away
Hope itself dried out in you as you heard your man walking away
Without a word
i miss you some nights, sometimes, always,forever, never, my heart, my friend, my best.
i love you, like freaking hell.
kom hem.
De mina.
aladdin, inca, laxen. Mina älskade, finaste vänner. Sakta, sakta försöker jag binda ihop de som formade mig och som jag la mitt liv till. trots mil mellan mina delar, är det lika nära som jag väljer att ha dem.
sakta men säkert, osäkert, självklart och tvivlande sluter jag cirkeln.
-v-
i really, really wished.
my friend.
you're wonderful.
my beautilful friend.
you're like an angel, from the sky.
my friend.
i will never give up.
Frihetens vindar.
Tanken var att åka därifrån vid tjugo i åtta, men då satt jag på hästryggen och kände verkligen inte för att sluta. Jag trodde att jag skulle rida Morr, medan Sussie red Cappi. Det blev tvärtom och det blev bra tvärtom! Jag fick kämpa, men njöt. Jag hoppade, jag gjorde det jag så länge drömt om. Jag har hoppats, mn inte vågat tro, att jag en dag ska få hoppa igen. Det var härligt, lärorikt och fick mig att inse nya saker.
Jag har mycket kvar att lära, men åh vad gärna jag vill lära mig det!
Det var ne helt otrolig känsla att sitta på Cappi och hoppa, gång efter gång. Att ha Sussie som stöttade, ledsagade, lärde och berömde. Det är det jag behöver, någon som finns vid min sida och hjälper mig framåt. Jag hoppade grind, för första gången sedan Pärlan. Första gången virvlade oron i magen, men jag hade bestämt att vi skulle över och över kom vi. Det var magiskt och jag insåg att det här kan faktiskt gå, jag kan faktiskt lära mig att hoppa till slut. Det är skillnad när man sitter på en häst osm kan hoppa.
Kvällen avslutades, om möjligt, ännu bättre. Med ett löfte om en framtid, en framtid jag bara kunnat drömma om. Så, studenten får gärna komma nu, trots att jag tror att denna terminen kan bli lättare, just med vetskapen att jag kommer komma hem efteråt. Jag måste vara världens lyckligaste tjej!
Jag älskar dig.
Idag kom jag hem igen. Jag visste inte hur mycket jag saknat det, fören jag väl satt där. Jag och Morr höll till i ridhuset och kämpade på som tusan. Jag njöt och hade ett stort leende på läpparna. Visst är det mycket kvar att lära, jag har lång väg att vandra, men jag kommer göra det med glädje.
Det var så underbart att vara tillbaka, att jämföra min ridning med i somras och inse att jag faktiskt red. Jag svettades, flåsade och var hur trött som helst stundtals, men jag kunde reglera tempot utan tyglar, flytta utan att ta speciellt mycket i henne och vi dansade fram. Inte en vacker dans, men för mig var det den bästa.
Just där, just då, kändes det så rätt. Mitt beslut att avliva Pärlan kändes mer rätt än någonsin även så att sluta med Jonna. För det är hos Sussie, på hennes hästar, som jag trivs allra bäst. Det är tillsammans med Morr jag glöder till och är riktigt, riktigt lycklig.
Jag älskar dig, utan att skämmas.
Galax. -v-
Jag är så, så nära att få veta vem ägaren är och kunna få kontakt med dem och få kontakt med min älskade, älskade Lax. Åååh, håll tummarna för mig, snälla? :)
"Det är få som hedrar en ridskoleponny."
Min förmiddag började med sovmorgon och sen en nervositet större än vad jag trott. Klockan 13 var tiden bokad, så vi var därungefär tio i och körde igång på en gång. Först se modell, skriva på kontrakt och sen markera ut och fixa. Det hela tog ungefär 1h 20 min. Då inklusiva glapp i kabel, ett blodsockerfall och en bokad tid för mamma.
Resultatet blev superbra och jag är sååå nöjd! Min älskade ponny finns alltid med mig numer. Han kommer aldrig försvinna från mig igen. min fina, fina ponny.
Självklart är det för att hedra den underbaraste av dem alla. Ingen mindre än min älskade ponny Aladdin.
Man ska inte köpa sig bekymmer.
Skulle jag köpa henne, skulle jag köpa mig själv bekymmer, för att jag saknar kunskapen. Jag kommer sakna flickan den dagen hon lastas och lämnar stallet, men det blir bäst så.
Älskade hem.
Jag hamnade med näsan inborrad i Morrans mage och hela världen stannade upp. Jag fick andas, verkligen andas. Få energi och ett sånt otroligt lugn. Jag är världens lyckligaste tjej när jag är hemma, men lyckan är så skör. Så otroligt skör. Jag bär med mig lugnet och är glad att jag faktiskt får dela det med alla underbara hemma.
Lista :)
Alla hästmänniskor fyller i det!
~ Hästarna ~
Första hästen du red var: Första häsen jag satt på var Burhults Salza, första hästen jag red var Mira
Hur gammal var du när du red första gången? Salza var jag kanske tolv och Mira tretton? Minns inte riktigt.
Hur många älsklingshästar har du haft? Älsklingshästar har jag haft ne del, men hästar som jag verkligen älskat är få.
Vad hette den/dom hästen/hästarna? Salza, Pajas, Elvis, ambo, Nikita, Aladdin, Inca, Pärlan, Galax, Morina, Jonna.
~ Utrustning ~
Hur många...
ridbyxor har du: Hmm, fem skulle jag tro.
hjälmar har du: Två, en som används.
spön har du: Ett.
ridvästar har du: En
ridskor har du: Ett par, men väntar på ett par nya :)
ridstövlar har du: inga, rider med chaps.
grimmor har du: Oj, på tok för många för någon som inte har häst!
täcken har du: En hel bunt där med..
Vilken färg var dina första ridbyxor: De första jag ägde var ett par jeansridbyxor.
Vilka färger har dina nuvarande ridbyxor: Svarta, blåa, beiga, grå och gröna.
Vilken färg var din första grimma: En mintgrön med ludd :)
~ Vad har du gjort inom ridningen ~
Hoppat [x]
Ridit dressyr [x]
Skänkelvikning/sidvärts [x]
Galopperat [x]
Piafferat [ ]
Passage [ ]
Töltat [ ]
Hoppat utomhus [x]
Badat med häst [x]
Ridit på egen hand [x]
Testat voltige [ ]
Suttit på en häst som skenat [ ]
Tappat kontrollen över hästen helt [x]
Ramlat av [x]
Bakdelsvändning [ ]
Framdelsvänding [ ]
Ridit dressyrprogram [ ]
Tävlat i hoppning [x] (cr)
Tävlat i dressyr [ )
Tävlat i fälttävlan [ ]
Tävlat i någon annan kategori [ ]
~ Hästraser ~
Jag har ridit...
en fjording [x]
ett arabiskt fullblod [x]
en korsning [x]
en welsh [x]
en tinker [x]
en shire [ ]
ett engelskt fullblod [ ]
en connemara [ ]
en dartmoor [ ]
en islandshäst [/]
en shetlandsponny [x]
~ Din ridning ~
Rider du på ridskola: Började där, men inte längre.
Isåfall, hur många gånger i veckan: --
Har du foder/medryttar häst/ponny: Medryttarhäst. :)
Isåfall, hur många gånger i veckan: Tre gånger, sen har jag ju hästarna hos Sussie också som jag rider lite då och då om det skulle behövas :)
Har du häst/ponny på foder: Har haft.
Hur ofta rider du honom/henne isåfall: Hon gick ca. fyra dagar/veckan.
Har du medryttare på honom/henne: Det hade jag inte.
Har du egen häst: Hade.
Hur ofta rider du honom/henne: tre till sju dagar/veckan.
Har du medryttare på honom/henne: Vi kämpade för oss själva.
Har du tävlat med någon av dessa hästar: Jag och den egna var med i stalltävlingar ;)
~ Dina avramlingar ~
Hur många gånger har du ramlat av: Oj, jag har tappat räkningen..
När och på vilken häst ramlade du av på första gången: Buggy, gick kanske i sjuan? Vet att vi var i lilla ridhuset och han fick panik, stack, tvärnitade och där låg jag på marken.
Har du ramlat av och skadat dig allvarligt? Hur? Säg någon gång jag ramlat av utan att skada mig? Buggy - ryggen. Aladdin - ryggen (för tät efter Buggys avkastning) Pärlan - Stor fett sår på ena skinkan) Hajen - Köttsår på båda knäna, kryckor i tre dagar och fyra månader senare fortfarande onda knän.
Brukar du skratta eller gråta när du ramlar av: Jag skrattar nog mest, eller biter ihop.
~ Upplevelser till häst ~
Har du ridit långritt med övernattning: Jag önskar jag hade tagit chansen.
Har du ridit långritt med fika: Det har vi gjort ett par gånger :)
Har du ridit islandshästar på turridning: Nej och jag är inte sugen på det heller..
Har du gått på ridläger: Nej.
Har du ridit utomlands: Nej.
Isåfall, vart någonstans: --
Och hur var dom hästarna/hästen, och hur var stället: --
-v-
Jag har landat hemma efter en härlig dag i stallet! Det blev en såndär dag man njuter av efteråt, lika mycket som man njöt av den mitt i. Jag tog det lugnt, satt på hästryggen i nästan en timme och njöt av större delen av tiden. Jag hittar fler och fler knappar, lär känna Jonna mer och mer och inser vad som behöver jobbas på. Nu är det många galoppfattningar i vänster som gäller, för att stärka henne där. En dag kanske, kanske, kanske det kommer gå att galoppera på henne, utan att hon leker krabba. Vi får låta tiden utvisa ;)
Fina, Fina Jonna som kryper sig lite närmare för varje gång.
Tredje gången gillt?
Det gick bra, tycker jag. Inga problem att fixa stallet, Jonna var snäll. Hon verkade något fundersam över att någon annan än Johanna höll på med henne, vilket är ganska så förståligt, haha.
Änsålänge rider jag henne bara i ridhuset, vilket känns ganska bra faktiskt. Med tanke på att jag inte känner henne och hon är väldigt speciell att rida. Ridningen idag gick bättre än vad den gjort innan och jag hittar flero hc fler knappar. Jobba mycket med volter för att försöka få henne lösgjord i båda varven. Hon är mycket, mycket svårare i höger än vad hon är i vänset! I slutet hade jag lyckats få loss vänster riktigt bra, men fanns fortfarande en del kvar att jobba med i höger. Dock hade jag ingen ork kvar och kände inte för att låta tålamodet ta slut ;)
Det är alltid en upplevelse att galoppera denna donnan, då hon varierar i humör från ena dagen till andra. Igår var hon lugn och harmonisk, idag studsade vi fram vissa gånger, haha. Men, det ska nog bli bra när vi känner varandra :)
En trött och svettig Jonna :)
Vilja att jobba vidare.
Igår var jag i stallet och red Jonna. Det gick bättre än i lördags, men verkligen inte toppenbra. Jag har mycket kvar att lära, många knappar kvar att hitta, tid att lägga ner och vilja att använda mig av. Jag är glad att Johanna vågar släppa mig med henne, ge mig chansen att utvecklas. Der ska bli roligt och framför allt spännande att se var den här resan bär mig!
Bättre än planerat.
Någon som vet hur man bäst gestaltar ilska på bild?
Jag fick testa att träna lite med Dolly, i halsring. Sjukt svårt, men coolt! Hon är cool den lilla ponnyn. Plus att hon fick ett ryck och bara skulle busa runt, tokan! Bilder kommer att komma upp senare, när kamera och dator samarbetar med varandra.
Medryttarhäst.
Kanske värt att börja med en tankekarta/lista med punkter för att ut ifrån det kunna skriva en annons? Jag vet verkligen inte, det enda jag vet är att jag vill ha en häst att rida och den nu!
Inca Gold.
Vet ni att jag har haft en häst innan Pärlan? Ni vet, men bara till en viss del.
I tisdags var det 19 månader sedan hon rycktes ifrån mig. Ja, hon finns i mitt liv igen, men inte på samma sätt som innan. Det kommer aldrig bli som innan heller, men jag är trygg med tanken att hon finns där.
Jag hittade Inca på blocket, hon skulle lånas ut på foder för ev. senare köp. Jag fick välja, skaffa häst eller börja internat. Jag valde häst och vi åkte för att provrida Inca. Jag var fast på en gång kan jag lova och är fortfarande fast vid denna skönheten!
Jag och Inca delade 26 juni - 18 oktober, sedan splittrades vi. Hon lärde mig otroligt mycket och gav mig tron på att livet går att kämpa mot. Man kan komma någonstans, bara man vill. Jag är glad att jag fick dela mitt liv en kort, kort stund med denna underbara häst. Att vi fick vandra tillsammans och ge varandra styrka.
Kärleken till en häst utgörs inte av tiden ihop, utan kemin ihop.
Jag och Inca funkade, så var det. Jag älskar henne, på ett sätt jag aldrig vågat drömma om att älska någon innan. Ja, jag älskar henne mer än Pärlan. Nej, inte mer, men på ett helt annat sätt. Jag och Inca var en. hon var min bästa vän, är min bästa vän. Jag kommer alltid lita på henne, vad som än händer.
Min fina, fina flicka.
