Jag.
Förkylningshelvete.
Nu är jag totaldäck, vill sova och inte vakna på några år. I stället tänker jag krypa ihop i min datastol titta ponnyakuten och hoppas att huvudvärk och förkylning ger med sig..
Rea-start.
Jag fick i alla fall träffa Cina och Martin, krama dem och inse igen att dem är helt fantastisk!
Veckan som kommer, känns som det kommer vara intensiv vecka. Plugg till fysikprov, stall och på tordag drar vinterrean hos Sussie igång, ni missar väl inte det? Går att beställa via mail/telefon också, så spana in hemsidan, den kommer uppdateras med reatips under veckan :)
Nu ska jag fortsätta kurera min förkylning, så jag orkar med kvällen. Vi hörs :)
Canon Eos 550D
Jag är störtförälskad! Jag har inte trott att det är skillnad på systemis och systemis, utan glatt kört på med skolans äldsta, som jag kunnat. Jag har fått 450'n i handen, men inte riktigt kommit överrens med den och kört vidare med den gamla. Fram tills idag! Jag vill aldrig, aldrig byta bort den, haha.
Fick i händerna 550'n, fotade uppe hos Sussie och redan efter första bilden insåg jag att detta var en kamera i min smak. Knivskarpa bilder, lättmanövrerad och ååh vad jag trivs med den i händerna. Det känns lixom såååå otroligt rätt! När jag har pengar veta jag vart dem ska få ta vägen i alla fall. <3
Kortis.
För mig spelar det ingen roll om jag inte hinner blogga, för det betyder att mitt liv är bra då och jag njuter av att leva.
Nu, sängen :) Vi hörs, när jag har några minuter över ;)
Rebeckas liv, eller vad det nu var.
Jag vill spola fram tiden, ta studenten och börja på allvar. Samtidigt som en stor del av mig tvivlar, vågar inte lita på att det är sanning, att det kommer rinna ut i sanden. Jag vågar inte tro, fören den dagen jag står där och vet att det är på riktigt. Jag vågar inte ens hoppas, även om ett löfte har getts.
Jag vill aldrig sluta skolan, för jag vet vad jag har, inte vad jag får. Jag orkar inte skolan längre, samtidigt vill jag aldrig släppa greppet om den. Livet är stort och skrämmande, vissa stunder tappar jag modet för att möta det..
Jag är vad jag vet att jag är.
Jag läste ett inlägg, närmare bestämt det här: I am a champion
Jag läste och insåg sanningen bakom orden. Jag är det jag bestämmer mig för att vara och vad jag vet att jag är. Jag gjorde galna grejer med Pärlan, för ingen sa till mig att man inte kunde göra så. Idag har jag fått det berättat för mig, alltså gör jag inte dessa saker längre.
Det är på samma vis inom allt, inte bara inom hästvärlden. När jag var riktigt liten, var jag vackrast i världen, för jag visste inget annat. Hade ingen berättat för mig att jag inte var det, hade jag fortfarande varit vackrast i världen. Jag är vad jag vet att jag är. Förstår ni?
Life is Life.
Livet är inte det dagar som gått, inte de dagar som kommer, utan de dagar du minns.
Livet är inte det saker du säger, inte de saker du gör, utan de saker som sätter spår.
Livet är inte hans, inte hennes, utan ditt.
Ditt egna.
Here wothout you.
A hundred days have made me older
Since the last time that I saw your pretty face
A thousand lies have made me colder
And I don't think I can look at this the same
But all the miles that separate
They disappear now when I'm dreaming of your face
I'm here without you baby
But you're still on my lonely mind
Städning a'la Rebecka
Mitt rum såg ut som ett bombnedslag, men några timmar senare, då inklusive träning, data och mat, var rummet städat och fint. Jag måste säga att jag trivs som bäst när det ser ut såhär :)
--
Mobiltänkande.
"Jag satt på bussen, lyssnade på några killar som pratade om att dra iväg. Att försvinna från Alingsås, lämna allt. En av killarna sa att det bara var fyra kompisar som höll honom kvar. Tanken kunde inte lämna mig, hur lika vi alla är. Alla människor. Kille som tjej, vi är bara människor. Alla tycker, tänker och framför allt känner. Tjejer har inte ensamrätt på känslor, även om det kan verka som det. Killar behöver inte vara macho och trivas, även om det kan verka som det. Tjejer och killar har lika mycket rätt att känna, gråta, skratta och vara en del av känslornas berg-och-dalbana."
(y)
Det har vaeit en konstig dag, men om detta är vuxenlivet vill jag aldrig vara liten igen. Imorgon kör jag min första lektion och på måndag fyller jag i tatueringen. Vid sidan av det pluggar, gymar, solar, myser med katter och lever jag. Det är helt otroligt och jag undrar gång på gång, är detta verkligen mitt liv?
Vet ni, att jag för många år sedan funderade på att släppa greppet om allt och ta livet av mig? Idag är jag så otroligt lycklig att folk fick mig att kämpa vidare, för hade jag valt att ta livet av mig, då hade jag aldrig fått uppleva allt detta fantastiska och jag skulle aldrig, aldrig vilja vara utan det!
Tröttis.
I övrigt har det gått ganska bra att flytta ihop katterna. Lite morrande när någon kommer för nära en annan, men inga slagsmål eller andra tokigheter. När väl alla landat ordentligt, kan det här nog bli bra. Fina småv kryp. <3
Frihetens vindar.
Tanken var att åka därifrån vid tjugo i åtta, men då satt jag på hästryggen och kände verkligen inte för att sluta. Jag trodde att jag skulle rida Morr, medan Sussie red Cappi. Det blev tvärtom och det blev bra tvärtom! Jag fick kämpa, men njöt. Jag hoppade, jag gjorde det jag så länge drömt om. Jag har hoppats, mn inte vågat tro, att jag en dag ska få hoppa igen. Det var härligt, lärorikt och fick mig att inse nya saker.
Jag har mycket kvar att lära, men åh vad gärna jag vill lära mig det!
Det var ne helt otrolig känsla att sitta på Cappi och hoppa, gång efter gång. Att ha Sussie som stöttade, ledsagade, lärde och berömde. Det är det jag behöver, någon som finns vid min sida och hjälper mig framåt. Jag hoppade grind, för första gången sedan Pärlan. Första gången virvlade oron i magen, men jag hade bestämt att vi skulle över och över kom vi. Det var magiskt och jag insåg att det här kan faktiskt gå, jag kan faktiskt lära mig att hoppa till slut. Det är skillnad när man sitter på en häst osm kan hoppa.
Kvällen avslutades, om möjligt, ännu bättre. Med ett löfte om en framtid, en framtid jag bara kunnat drömma om. Så, studenten får gärna komma nu, trots att jag tror att denna terminen kan bli lättare, just med vetskapen att jag kommer komma hem efteråt. Jag måste vara världens lyckligaste tjej!
Back to school.
Schemat har vi fixat och trixat med, vilket resulterade i ganska lagom långa dagar och inte allt för många hål. Det är skönt när man har så bra lärare och schemaläggare att man kan ändra om och anpassa schemat så det passar oss bättre, eller som försöker ändra så gott det går i alla fall. Det är toppenbra och jag blev supernöjd!
Skolstart.
Det värsta att börja skolan, är inte skolan i sig. Det värsta med att börja skolan är allting jag förlorar. Alla timmar av skratt, trött kropp, ridning, stall, affär och Sussie. Jag kommer sakna det, så otroligt mycket! Jag kommer längta dit, vareviga minut. Jag kommer längta hem.
Träning är coolt.
När jag var nere tänkte jag på vilken variation av människor man kan möta på gymmet. Allt ifrån den supervältränade biffen, till den överviktige köttbullen (misstolka inte!) Det är en så stor variation, men alla är där av samma anledning, att träna mot ett bättre välbefinnande. Jag tycket på något sätt att det är så jäkla coolt! För, man blir faktiskt inte bedömd av hur man se ut där, utan alla tycker det är positivt att man tar sig dit. Det är så jäkla coolt!
Rewind some years.
Några år senare, några år äldre, något vuxnare, ganska mycket mognare, ganska mer enveten, mer medveten, men ändå samma tjej.
Det var med skräckblandad förtjusning jag var tillbaka på gymmet. Senaste gången, för många år sedan, när jag var där rev hungern i magen och det flimrade framför ögonen. Det enda osm malde i huvudet var "bränn, bränn, bränn" Jag hade siktet inställt, men visste hur sjukligt det var. Trots det kunde och vågade jag inte sluta, fören jag blev tvingad och fick gymförbud av Maria.
Idag, ett par år senare, klev jag in, med en ny målmedvetenhet, ny styrka och nytt mod. Jag är tillbaka på gymmet, tillbaka bland maskinerna ch jag trivdes från första stunden. Det här gör jag för min skull, för att bli starkare och klara ridningen bättre, gå ner i vikt får bli ett plus. Mitt mål ligger inte där längre, jag orkar inte bry mig om det, jag vill bara bli stark och utvecklas i min ridning.
För första gången, like forever(?), njöt jag av gymmet!
Ridning och träning.
Träning i förhållande till ridning.
Som ryttare är det viktigt att ha en stark sits, kunna påverka hästen via små vikthjälper och det kräver en enorm kroppskontroll. Det krävs också en bra kondition, för att orka ett hårt pass. Det krävs styrka, muskler och självdisciplin, men framför allt motivation.
Hur kan man då, utan häst, träna upp allt detta? Jag har länge funderat på gymmet, men aldrig fått tummen ur, fram tills idag. Bredvid mig ligger ett gymkort, som ska stärka mig i min ridning. Min fokus kommer till att börja med ligga på kondition och lårmuskulaturen, i första hand insidan. Mitt val faller på dessa områden då det är här mina största svagheter ligger.
Hur ska jag då träna detta? Jag kommer cykla eller springa på löpband och använda mig av gymmets utrustning. Självklart hoppas jag det kan ge resultat, som visar sig i ridningen.
Det är många ryttare som glömmer vikten i att faktiskt träna. Visst ger det träning att vara i stallet. Vi mockar, bär vatten, höpåsar, leder hästar och rör oss en heldel och självklart rider vi. Dock glömmer vi ofta, våra svagheter. Dessa svagheter påminns vi av de gånger vi rider för en bra tränare, som påpekar just våra svagheter. När vi väl sitter och rider själva kan det vara svårt att komma ihåg känslan från träningen, minnas precis allt tränaren sa till oss och vi får då inte jobbat upp de muskler vi behöver för att kunna bli starkare i ridningen. Då är gym ett bra kompliment. Här kan vi träna upp våra svagare muskler, utan häst. Vi kan bli arga, frustrerade och irriterade, utan att det påverkar någon annan än oss själva.
Glöm inte, ridning är mer än bara sitta på hästryggen, det är att ta hand om sin egen kropp för att kunna ta hand om hästens.!
Bedragen - Katerina Janouch
Bedragen som är skriven av Katerina Janouch.
Handling: Cecilia Lund är som vilken människa som helst. Hon jobbar som barnmorska, har fyra barn och är gift med frilansfotografen John. En dag, under deras middag, knackar det på dörren och därutanför står Simon. Simon säger sig vara son till John. Då John precis ska utomlands och jobba lämnas Cecilia med barnen, den nye 20-årige sonen Simon och en misstanke om otrohet växer sig fram.
Omdöme: Bedragen har stått länge i min bokhylla, utan att riktigt ha fått mig som fånge, jag längtade dock efter att få läsa fortsättningen så då får man glatt läsa ettan. Sagt och gjort och gissa om jag har läst? Denna bok har legat i min väska och plockats fram så ofta jag fått någon minut över. Längtar ni efter en lättläst, men bra bok har ni den här!
Betyg: 4/5
Markarbete med Cappi.
Markarbete med Cappi idag och jag är helt slut! Ni vet slut i kroppen för att man har jobbat så mycket? Jag, som ryttare, har otroligt mycket att jobba med. Det positiva är att jag inte måste rida för att stärka mig, så nu är planen att fixa gymkort och komma igång med det igen.
När träningen var över var det en trött ryttare OCH häst som gick ner till stallet. Jag visste inte ens att Cappi kunde bli så trött, men tydligen..
Det varn roligt, men frustrerande träning. Jag blev irriterad på mig själv, för att jag inte klarade av vissa saker, just för att jag är så otroligt otränad. Självklart var det väldigt givande, som alltid, att rida för Sussie. Man får lära sig smågrejer varje gång, saker som tar ne framåt. Det ska bli roligt att få jobba vidare mot en framtid, så får vi se var allting slutar :)
Trötthet och skolångest.
Paniken börjar komma krypandes. På tisdag börjar vi skolan igen, vilket betyder mindre tid i stallet. Jag vill verkligen inte det. Jag trivs som bäst när jag får köra på i stallet och bara får vara jag. Med skolan kommer alla krav, måsten och prestationsångesten. Jag orkar inte med det igen, även om det bara är en termin kvar. Det är så otroligt lockande att hoppa av skolan och börja jobba, men det är inget säkert kort. Jag får bita ihop och andas de gånger jag hinner vara i stallet..
Stalldag i mitt <3
Det var stallet som gällde idag. Självklart började allt med fix av stall, sen hoppning för Sussie och Franz. Efter det fixades Cappi och hon blev riden. Medan Sussie öppnade affären fixade jag in småojkarnao hc Mille, för att Sussie skulle kunna ta ut Franz.
Jag gav mig upp till ridhuset, med Tricket i släptåg ;) Han skulle longeras en sväng, för att han svullnad efter kastreringen skulle åg ner. HÅll tummarna för att han snart är bra, okej?!
Imorgon har jag stallet för mig själv, då är det longering och ridning av hästar osm gäller, men självklart även stallfix, hästmys och energi. Det ska bli ganska mysigt att åf göra allt i sin egen takt, samtidigt som detk ommer kännas tomt utan Sussies småprat, både med mig och i telefon, men jag ska njuta vill jag lova!
Nejni, nu ska jag borsta hår och fixa mig, snart drar jag och mamma till stan. Då är det bio som gäller :)
Flytta hem.
Jag klarar inte av att sköta skola, katter, stall, hushåll och sömn på det. Det tog några månader innan jag verkligen erkände det öfr mig själv, men det känns bra nu.
Jagk ommer fortfrande ha tillgång till lägenheten de nätter jag vill och kan få bo där hur ofta som helst, men jag slipper känna att jag måste, då katterna kommer finnas här i Vårgårda. Jag känner mig nöjd med beslutet, helt klart!
Back home.
Jag kommer bo i Cina och Martins lägenhet, helt ensam. De drar iväg till Nya Zeeland dagen innan. Det ska bli härligt att slappa och göra absolut ingenting. Jag längtar, som tusan!
Nyårslöfte?
Nu är det ju nytt år och allt och då hör det lixom till med ett nyårslöfte. Jag tänker inte dra till med något stort, inget utmärkande, inget vanligt.
Mitt 2011 ska bli mitt år, det år då jag tänker på mig själv, lägger fram mina åsikter och tillåter mig själv att vara jag, i alla situationer.
För mig är det ett svårt löfte, för jag kommer tvingas jobba. Jag kommer få kämpa, men jag tror det kan bli bra, för jag kommer få lära känna mig själv. Jag tänker inte låta andra göra mitt liv, mitt liv ska bli mitt. Nice!
