Med trötta, men lätta steg.
Jag njuter av varje minut, för jag vet att dem inte kommer vara så länge till.. På lördagä r jag i alla fall bokad, för att hjälpa till med löshoppningen. Jag kommer vara heeelt slut när jagk ommer tillbaka till skolan, men det är värt det, så värt det.
Jag är för en gångs skull mer levande psykiskt än fysiskt. Jag lever och är lycklig, på riktigt!
Myshäst.
Älskade, älskade skrutt.
Ett ja skulle varit lätt.
Samtidigt som jag skäms över att känna så, för jag har ju Pärlan. Som på sitt sätt är världens bästa. Men, jag ska följa mina drömmar, på ett eller annat sätt.
Skara djursjukhus.
Mest av allt hoppas jag att vi kan hitta en lösning som kommer funka för min skrutta. För jag älskar henne, min älskade bus.
Trygghet, lugn, ansvar, lycka och fullkomlig ro.
SI-leden.
tårarna började rinna, egentligen vet jag inte varför. Ungefär hälften, eller mer, passar in på Pärlan. Detä r sjukt, riktigt sjukt! Jag vet inte riktigt vad jag ska ta vägen och vill helst bara att mamma ska komma hem, nu, nu, nu!
Början på slutet.
Vilket med andra ord betyder klinik, koll md ultraljud och hoppas på det bästa. Jag bestämde mig i alla fall efter en stunds prat med Sussie att hon det är SI-leden så är humanaste, faktiskt, att låta Pärlan gå vidare och galoppera iväg med Aladdin och sin syster Ina i trapalanda. Är det inte SI-leden, då säljer jag henne.
Det är den bittra sanningen. Nu är den sagd och jag tror faktiskt det blir bäst såhär, just för att jag älskar henne.
Nu ska jag stoppa huvudet i massa, massa fakta om problem med SI-leden.
För tidigt för att gå upp, för sent för att sova.
Jag fattar inte att jag har gett mig in på det här, frivilligt! Jag ska upp klockan sex, nio vardagar till. Jag kommer vara död efter det här, haha ;D
Sömna, jatack.
Det ska bli superhärligt med två veckor ädr uppe, det är precis vad jag behöver! Så nu ska jag ramla i säng, för att vara pigg och vaken imorgon :)
Mitt hjärta.
Hon verkade tycka det var skönt, fram tills jag kom till korset på höger sida. Hela hästen bara kröp ihop, gjorde sig så liten hon kunde och ryggen for upp i taket. Med andra ord sitter detn låsning eller knuta där. Kanske, kanske, kanske kan detta var boven i alla våra problem med vänstergaloppen och sånt?
Vad tror ni? Ska jag våga hoppas att massör och ET kan vara lösning för att jag ska kunna behålla Pärlan? För innerst inne vill jag ju inte sälja, inte om vi kan hitta någon annan lösning.
Nu är det bara väntan på svar från advokat som gäller, för att veta om jag kommer ha pengar att ta ut massör och ET eller inte. Håll tummarna, snälla!
Stallkompisar.
Men inte den bästa för mig.
Ensamast i världen.
Det värsta är att jag nog så gott som har bestämt mig, om ingen kommer med ett suertungt och superbra argument till varför jag ska behålla henne. Nu vill jag ha måndag, så jag kan diskutera, funder, prata och få råd av Sussie. För jag behöver hennes ord, för att göra mig lugn och stå stabilt i mitt beslut.
Vacklande i sina beslut.
Plus att jag precis insåg att jagi nte fyllt i Pärlans dokument på datan sedan i torsdag eller något sånt..
Idag insåg jag, igen, för typ tusende gången, att jag och Pärlan inte funkar ihop som ekipage. Jag älskar henne, det gör jag verkligen, kanske är det därförj ag borde släppa henne? Låta henne hamna hos någon som har kunskap och som är helt rätt person att ta hand om henne.
Jag får världens sämsta samvete när jag tänker på att sälja henne, för jag lovade henne till sista andetaget. Men är det inte fel att behålla henne om jag känner att det inte funkar?
Jag vill ha måndag och kunna diskutera med Sussie! Jag kanske har missat att berätta det, men nästa vecka har jag praktik och veckan efter det lov, vilket betyder två veckor hos Sussie. Underbart.
Godnatt och morgon.
Dagen börjas med att köra reklam, sen blir det stallet. Där blir det ridning, kanske en sväng på Quattro ochså och Linda på Pärlan, vi får se hur det verkligen blir. Men mysigt skulle det vara :)
Världens bästa Pärla.
Planene var att Pärlan skulle vila idag, precis som alla normala fredagar, så blev det dock inte. Det började med att Pärlan fick ett ryck, så vi busade i hagen, sen busade vi lite på stallplanen. Eller, jag longerade henne i repgrimman och det gick faktiskt riktigt bra! Testade att tömköra lite på volt också, vilket är nytt för både mig och Pärlan. Självklart hade jag satt på träns då. Hon gick faktiskt riktigt bra, så jag är stolt över henne.
Dagar som idag gör det ännu svårare att bestämma sig om jag ska sälja eller behålla. Just nu lnskar jag att någon kunde fatta beslutet åt mig.!
När jag säger att jag älskar dig, så menar jag varenda ord jag sägar. För, jag älskar dig så jäkla mycket!
Förvirrad, trött och fundersam.
Eller om jag ska sälja, släppa greppet om hon som har hållt mig uppe under snart två år. Hon som lärt mig älska, alltid funnits där och hjälpt mig vidare.
Jag vet varken ut eller in just nu och önskar att någon skulle gjort beslutet åt mig. Det är inte lätt att välja, när hjärtat säger två saker..
Hur skulle ni ha gjort?
"Vi gör det bästa vi kan, med de förutsättningar vi har."
Jag orkar inte skriva ås mycket om själva ridlektionen, men vi lyckades faktiskt få till ett par språng i vänstergalopp. Hon orkar 2-3 stycken, sen blir det bara hela havet stormar, med Sussies ord.
Just nu vill jag, helst av allt, ha måndag. För det betyder att jag har två hela veckor fulla av Sussie framför mig. En vecka praktik och sen lovet efter det. jag behöver ha någon som förstår hästar och som känner mig och Pärlan. Någon som ser oss utifrån, som inte varit med från början..
Nu blir det dusch, sen sängen...
Fullspäckad dag, precis som vanligt.
Ni kommer få klara er utan några uppdateringar under dagen. Om ett par minuter tar jag mig iväg till skolan och efter skolan blri det direkt till stallet. Jag kommer hem först runt halv tio-tio ikväll.
Träningen är 18.15. Känner ni för att komma, kom. Annars, håll tummarna för oss att det går bra. Även om jag litar på Pärlan och ännu mer på att Sussie plockar fram det bästa ur oss!
Nu ska jag packa ihop de sista grejerna, sen iväg till skolan.
Jag älskar dig!
Behålla eller inte behålla, det är frågan!
Hon vågar göra precis det som Sussie tycker jag ska göra. Därför började jag titta på annonser och ja, tårarna var nära hela tiden.. För jag visste, hitta en ny häst betyder bli av med Pärlan. Det är ganska sjuk tanke!
Jag skulle ibland vilja sälja henne, byta henne mot en som redan är utbildad, som jag kan få komma ut och tävla med. En som kan lära mig allt det jag och Pärlan aldrig kommer kunna. Samtidigt skulle jag inte kunna sälja Pärlan, för jag har lovat henne till sista andetaget och nej, jag sviker inte ett sånt löfte.
Drömmer vidare.
Jag fick jobba otroligt mycket, mycket med sättet idag och det gav resultat! Sista traven, det var som att sväva. Nu är vi verkligen peppade inför träningen imorgon! Går hon hälften så bra som idag, då är jag nöjd. Bara v.galopp kan tänka sig att funka också, då kommerj ag sväva på moln..
Kemi och massa kunskap rikare, eller?
Om en timme och en kvart är jag ute hos Pärlan. Jag hoppas vädret är något bättre då än vad det är nu. Tittar man ut nu, så blir man blöt på en gång, ungefär. Det härliga är att den sista snön borde försvinna. Vi får ser vad jag och Pärlan hittar på helt enkelt.
Imorgon blir det träning i alla fall, morfar ställer upp och kör. Han är världs bäst! (Era tummar verkar ha hjälpt)
Nej, nu måste jag plugga vidare, innan Lars ser vad jag gör ;)
Dagens planer.
Planerna för idag är skola, stall, hem, plugga. Precis som alla andra dagar. Jag hoppas det har töat såpass mycket att det går att rida på volten eller runt träden idag, vilket jag tror det borde. Då kan vi för första gången på en evighet verkligen jobba, även hemma.
Jag vet fortfarande inte hur det blir med träningen imorgon.. Håll gärna tummarna!
Jag älskar dig, trots att du går mig på nerverna!
Det blev en snabbis i stallet idag, då mamma var med. Jag orkade inte först vänta på bussen i 1,5 timme så mamma var snäll och körde mig. Vilket ledde till att vi mötte bussen när vi var påväg hem ;)
I stallet slängde jag ihop maten och mockade snabbt. Hästarna hade inte fått lunch, så jag tänkte att dem kunde få det och jag kunde ge Pärlan hennes betfor samtidigt. Glöm det sa Pärlan och ville inte alls ha sin betfor. Det slutade med att jag fick ta in henne i stallet, ge henne hennes betfor och sen släppa ut henne i hagen. Medan Ferr och Quattro stog och åt hö. Suck, hon går verkligen mig på nerverna ibland den hästen!
Just nu vet jag inte om det blir någon träning på onsdag, jag har inte fått någon som kör än :/
Med lätta steg på jorden.
Nu måste jag städa mitt rum lite snabbt, sen är planen att fota liteo ch efter det plugg. Sen tänker jag sätta mig vid datan och görai ngenting, vilket betyder uppdatera er om dagen i stallet :D
Ett, två, tre......hundra.
Pärlan fick vila idag, för jag orkade inte upp på hästryggen, det hade bara blivit bråk då. Så hon fick en ordentligt rykt, vilket var halvt uppskattat av henne men fullt uppskattat av mig.
Jag har mätt, vägt och räknat på Pärlans foder idag och siffror virvlar runt i mitt huvud. Imorgon hoppas jag det ligger ett mail med svar på frågor i min inkorg åp mailen, sen blir det att skicka iväg hö till grovfoderanalys. Efter det hoppas jag kunna sätta ihop en foderstat som innehåller allt hon ska behöva.
Älskade barnhäst!
Ibland undrar jag, om hon inte mått bättre i en barnfamilj. Min älskade, älskade barnhäst.
Virvlande tankar och små, små bestämmelser.
Just nu lutar det mot att byta, faktiskt. Jag ska prata med Sussie när jag har praktik där. Så hinner jag tänka, ta redap å mer fakta och läsa in mig lite mer. Så jag vet var jag står. Det känns i alla fall bra, än så länge. Jag gör det ju för Pärlans skull :)
Med pannan i djupa veck.
Det slutar med att jag sitter med fler frågor än innan och blir mer och mer förvirrad för varje sida jag är inne på. Mamma har gått med på att jag får skaffa en till mamma, som är foderexpert. Så om ni har någon att donera, är jag frivillig att ta emot en! Jag just nu är jag frustrerad över att inte komma fram till något alls.
galning, huligan, ängel och mitt allt.
Massa, massa övergångar skritt-halt-skritt-halt. För när hon är som idag funkar det inte att trava innan hon är lugn i skritten. Till slut lyssnade hon på avsaktning med sätet och vi kunde börja smyga in trav. Det slutade med att hon var jättefin i både skritten och traven, så vi kom tillbaka till stallet svettiga, trötta men nöjda båda två.
Pärlan fick sola i ungefär tre timmar idag och verkade riktigt nöjd över att solen värmde ryggen. Dock är inte matte lika glad, för det betyder att hon fäller massa. Även om hon är klippt så släpper hon hår som en tok. Jag fattar inte hur jag klarade det förra våren, då hon var oklippt.
Foder.
Pärlan går just nu på krafft grund, betfor, krafft lusern, olja, vitaminer, mineraler och hö.
Jag tänkte leta fakta om krafft grund och betfor, då jag insåg att jag egentligen inte vet säkert vad dem gör för inverkan på Pärlan. Varför jag ger dem. Jag vet bara att jag ger det, för att jag gav det till Inca. Till Inca gav jag det, för att hennes ägare sa att hon skulle ha det. Visst låter det bra? Inte någonstans!
Så nu är min plan att ta reda på så mycket fakta jag kan om olika typer av foder. Både vad dem innehåller, varför dem ges, om dem är bra/mindre bra och sånt. Vi får se var det slutar.
Kanske det kommer upp ett vettigt inlägg om foder någon dag, när jag själv insett vad jag håller på med....
Bråttom, bråttom.
Pärlan fick komma in en sväng i stallet, för att sörpla i sig betfor och vatten. Hon är så otroligt mysig min häst, så helst skulle jag ta med henne hem och dela säng med henne. Jag lovar!
Mums.
Titta vad mamma kom hem med igår:
Kartongen innehöll:
Riktigt, riktigt nice då jag har levt i mina trasiga converse hela vintern och nu när det börjar bli slaskigt ute är jag alltid blöt om fötterna. Vad är inte bättre än ett par snygga gummistövlar att ha i skolan då? Antagligen inget! Jag är nöjd med dem, för nu kan jag komma till stallet och fortfarande vara torr om fötterna.
Vad använder ni för skor i skolan/på jobbet så här års?
Världens stoltaste matte!
Vi testade en galopp idag, trots att vi egentligen inte får för Sussie. Jag gav henne galoppskänkeln, utan att tänka på för vilken galopp och Pärlan svarade på en gång. Först när vi brutit av till trav insåg jag... Hon hade fattat vänstergalopp, klockrent och utan att rusa!
Gissa om det var en stolt matte som satt på sin häst då?!
Kanske ska berätta Sussie kommentar första gången hon såg oss i galopp. Vänster-sken-galopp och höger-inte-lika-mycket-sken-galopp.
Efter det har höger blivit mycket, mycket bättre och Pärlan går verkligen att jobba i den, vänster är fortfarande svår och vissa träningar lyckas vi inte alls.. Så det kändes riktigt bra att lyckas få en klockren vänstergalopp idag!
Spöken i mossen, eller stenar i skogen?
I alla fall, Pärlan såg spöken överallt idag, i alla fall i början. Det började med en sten, som har gömt sig under all snö de senaste månaderna, den kunde faktiskt ätit upp henne!
Följt av två livsfarliga brevlådor, hon lovade mig att dem inte aaaaaalls fanns där igår. Efter det var bussen påväg att köra på henne, för den bromsade! Tätt följt av den livsfarliga snön under hennes hovar, hon försökte övertala matte att vägarna med barmarka är mycket bättre. Som tur var lugnade hon ner sig efter deto ch gick att jobba riktigt bra!
När vi var nästan hemma travade vi förbi en flock med fåglar, som blev livrädda för Pärlan och flyger iväg. Vad tror ni Pärlan gör? Hon studsar iväg och vi fick båda halvt hjärtinfarkt. Vi tog oss hem helskinade och nöjda, trötta och svettiga båda två.
Eva" Pärlan" Sjöhus.
Namn: Eva Sjöhus
Kön: Sto
Ålder: 16,5 år
Ägare: Rebecka Johansson
Stall: Stall Bergstena
[x] Ridit dressyr
[x] Hoppat
[x] Ridit i ridhus
[x] Ridit i paddock
[x] Ridit på en åker/ett fält
[x] Galopperat
[x] Travat
[x] Skrittat
[x] Ramlat av
[x] Ridit ut
[x] Kört honom/henne
[/] Tävlat
[ ] Kört galopptävling på en åker/ett fält
[x] Ridit barbacka
[x] Stegrat/hoppat upp med frambenen
[ ] Bockat
Vi kämpar till toppen.
Pärlan ville inte riktigt samma saker som mig, utan ville mest kämpa emot vissa stunder. Jag fortsatte bara jobba med henne, mycket övergångar. halvhalter, en mjuk hand och framför allt behålla tålamodet. Det hjälpte och i slutet släppte hon och var hur fin som helst!
Vi har börjat jobba oss uppåt nu och det känns kanon!
Myshäst och en stolt matte på det.
Det var en stolt matte som kom tillbaka till stallet, då vi även lyckats skritta av på långa tyglar!
Ni som känner mig och Pärlan sedan lång tid tillbaka vet vilka problem vi har haft, för er andra kan jag berätta lite kort att jag inte kunnat skritta Pärlan på långa tyglar innan, utan hon har bara stressat upp sig. Vilket har varit mitt fel, då jag ridit henne fel under större delen av tiden. Nu, när vi är igång för tränare, har vi tagit enorma steg framåt. Jag är stolt, över oss båda.
Träningsschema v.11
Tisdag: Klättring
Onsdag: Uteritt
Torsdag: Uteritt
Fredag: Vila/Rykt
Lördag: Kort uteritt
Söndag: Klättring
Denna veckan blev ju inte riktigt som planerat och på lördag ska vi fira mormor. Huvudsaken är att Pärlan får komma ut en runda de dagar som är planerat, sen spelar det inte allt för stor roll vad som görs :)
Utbilda och utvecklas.
Jag tänkte att jag skulle förklara lite vad det står för, ur mina tankar om det.
Jag utbildar Pärlan och hon utbildar mig. Vi har, äntligen, börjat ta hjälp av tränare som utbildar oss som en enhet. Därav "Utbildas" För det är just vad vi gör, vi utbildas inom ridning, hästhantering och allt runtomkring.
Utvecklas är något både jag och Pärlan gör. Pärlan utvecklas som häst, hennes kunskaper utvecklas och jag försöker ge henne en chans att bara vara sig själv.
Jag utvecklas både som ryttare och person. Jag får lära mig att ta ansvar, inte bara för mig själv och en annan varelse utan också för pengar, kunskap, stall och mycket, mycket annat.
Delen Utvecklas är alltså svårare att förklara, men både jag och Pärlan utvecklas hela tiden och tar små, små steg framåt.
Jag valde "Utbilda och utvecklas" för jag tycker det passar in på mig och Pärlan. Att utbilda och utvecklas är en ständig kamp och kämpar är något vi verkligen gör. Vi har mött många bakslagar, fler än framgångar ibland. Ändå kämpar vi på, vi utbildar och utvecklar varandra. Vi har varandra och vet att faller den ena, fångar den andra upp.
Inställt, nybokat och ett leende i mungipan.
18.15 24/3-10
Alltså onsdag nästa vecka. Jag ska bara fixa chaufför, sen är det riktigt säkert att det blir av :D
Jag tröstköpte också en ny ryktborste åt Pärlan, då vi suktat efter det i snart en evighet. Pärlan har klart visat att hon inte riktigt trivs med den borsten jag har. Väl i stallet testade jag den nya och man såg hur Pärlan njöt! Hon riktigt tryckte sig mot borsten, så det köndes rätt att ha köpt den. Jag hade nämligen lite dåligt samvete över det först...
Pärlan fick början av svansen gjord till en inbakadfläta, så täcket har slitit väldigt mycket på svansen, så den har blivit tunn efter denna vintern..
Om ni har något bra tips på hur man kan få svansen att växa snabbare får ni gärna tipsa :D
Levandes i ovishet.
Jag ska messa Sussie under dagen, så får vi se vad hon säger. Ni håller tummarna för träning va? För min och Pärlans skull :)
Nu ska jag fixa det sista till skolan, vi hörs ikväll.!
2 år.
Två år är en väldigt, väldigt lång tid. Speciellt om det är två år av saknad.
Jag glömmer dig aldrig älskling. Tiden med dig var den bästa en hästtjej kunde få. Du är underbar.
Täcka, eller inte täcka. Det är frågan.
Jag och Pärlan var bara ute en kort sväng idag, så jag fick känna igenom henne,. Det gick inte toppenbra, då hon var låååååång eller bara krullade ihop sig.. Visst fick vi det att funka vissa gånger, men den kanonhärliga känslan kom aldrig. Men, man kan ju inte vara på topp varje dag.
Vi har haft riktigt vårväder idag igen, så Pärlan fick vara utan täcke ett par timmar när jag var i stallet. Jag vet faktiskt inte om hon uppskattade det eller inte, men hon såg inte allt för sur ut.
Hon har ju väldigt lätt för att frysa, så det är lite av en balansgång det där med täcke. Hon ska inte vara för varm, men hon ska inte frysa heller. Så, jag väljer hellre liiite för varm än för kall. För att hon inte ska behöva spänna sig för att hålla värmen.
Hur gör ni med era hästar när det gäller täcka/inte täcka.
Vår ut i varje centimeter.
Nu har jag varit hemma från stallet ett tag. Det har varit en riktigt mysig dag. glada människor, kanonhärlig häst, bra väder och massa energi från min sida. Nu är jag helt slut, så det blir tidigt i säng :)
När jag mockade idag luftade jag upp allt spån ordentligt och insåg hur mycket spån Pärlan faktiskt har i sin box. Fast, hellre för mycket spån och en lättmockad box än på gränsen till för lite spån och en häst som "gräver" i boxen.
I år går hon ju på bara psån, till skillnad från förra året då hon gick på både spån och halm. Det är väldigt, väldigt stor skillnad och både jag och Pärlan är mer nöjda med bara spån. Det känns fräschare, är lättare att mocka och ja, det könns bra helt enkelt.
Vad har ni för strö i boxen/spiltan och varför har ni valt just det?
Dagens planer.
Vi har kanonväder här i Vårgårda, så jag hoppas det håller i sig hela dagen! Innan stallet är det nämligen reklamen som gäller. Vilket förhoppningsvis kommer bli helt okej. Jag är lite spänd, men jag tänker inte berätta varför ;)
Nej ni, nu måste jag iväg. Dags för reklam som sagt! Sköt om er och hoppas ni får en kanondag!
Att rida för tränare.
Det är många som inte rider för tränare, för om man bara luffsar runt i skogen behöver man inte det. Jag ansåg lite så, samtidigt som jag gärna ville börja träna. För att få en chans att utvecklas.
Jag har ridit för Sussie, den tränare som jag alltid har drömt, vid tre tillfällen nu. Under dessa tre tillfällen har jag och Pärlan utvecklats något enormt! Vi har gått från två varelser som kämpat emot varandra i varenda steg, som oftast kom tillbaka förbannad till stallet, till ett par som samarbetar, utvecklas och kommer tillbaka till stallet nöjd med vad vi åstadkommit.
Jag trodde inte att en tränare kunde göra så stor skillnad, men det gör det. Att ha någon att bolla tankar, idéer och försök med. Någon som kan det den gör, som kan stötta, hjälpa till och ge tips. Någon att luta sig emot om det någon dag inte funkar. Man behöver det som hästmänniska, speciellt som tonåring och hästmänniska.
Jag vet folk, som aldrig skulle kunna tönka tanken att rida för tränare, för att då måste man erkänna att man inte kan. Det är fel, för både häst och ryttare, att inte ta hjälp om man känner att det behövs. En tränare finns för att hjälpa dig, inte peka ut och trycka ner dig. Det finns vissa saker att tänka på när du väljer tränare:
- Du ska trivas med tränaren.
- Hästen ska trivas med tränaren.
- Tränaren ska se, hjälpa till och ha fokus på dig och hästen under träningen.
- Du ska kunna bolla idéer och tankar med tränaren.
- Du ska få den hjälp du behöver, oavsett mål med din ridning
- Men framför allt, ni ska funka ihop som personer.!
Jag kan säga, att skaffa en tränare är det bästa beslut jag och Pärlan har gjort!
Tusen varv runt jorden, och tillbaka igen.
Men, sen måste man ju busa ibland och strunta i matten, galning säger jag bara.
När Lydia och Linda red till stallet, så red jag en sväng själv och vilken häst! Pärlan jobbade i form i både skritt och trav, gick att öka och minska traven och gosh vad fin hon var! Jag är riktigt, riktigt glad över hur mycket vi har utvecklats sedan sista träningen. Samtidigt som jag är chockad. Helt plötsligt rider jag och åker inte bara med. Jag har mer kroppskontroll och vet vad jag ska göra med den när jag rider. Känslan är fantastisk.!
Vilodag, ungefär ja.
Kära Läsare.
Vårbomb forts.
Det finns inte så mycket att säga, haha.
Vi börjar misstänka att detta är Pärlans favoritpose..
<3
Hjärtat tar ett extra skutt och jag blir mer förälskade för varje dag!
Vi avslutar allt med en mysbild på Ferro och Quattro. Så här stog dem större delen av dagen och myste :)
Vårbomb.
Pärlan i stallet.
Påväg ut. Ljuset föll så härligt, så vi tvingade stanna och fota :)
Älskade, älskade bus.
Det vackraste världen har skådat, kan jag säga med säkerhet.
Det blev utan täcke i hagen, då vi hade 20 grader i solen.
Du fångar mig, när jag faller.
Väl i stallet blev det rykt av Pärlan och vips satt jag uppe/låg på hennes rygg, med hennes vintertäcke över benen, med armarna runt hennes hals i ett hårt grepp och med kinderna våta av tårar. Pärlan väntade ut mig, yills jag var redo att möta livet igen. Då började hon röra på sig och visade på sitt sätt:
"Matte, det är dags att resa dig. Jag bär dig om du behöver igen, Jag tror på dig."
Vi lyckades ta oss ut på en kort runda, barbacka på vintertäcket med varma kläder för min del. Inte för att det var kallt, men jag frös ändå. Pärlan varh ur fin som helst när vi var ute! Övergångarna var så gott som klockrena, formen fanns där och traven var underbar, rakt igenom underbar. Min älskade, älskade häst.
Dagar som idag sväller mitt hjärta upp och får inte plats i bröstet.
Jag bröt mitt löfte..
Ledsen kära läsare, men jag måste tyvärr bryta löftet om nya bilder.. Klockan har rusat iväg och det är dags för mig att besöka sängen för inatt. Jag, min tekopp och en bok ska umgås en stund, innan det blir dags för min mp3, med cd-bok att sova.
Sov sött allihop och hoppas ni haft en bra dag!
Sommar och sol.
Så snart jag har orkat lägga in bilderna från idag till datan så kommer ni får se lite ögongodis här på bloggen :) Både Pärlan och de andra hästarna fick agera modeller idag.
Bäst, bättre, bästaste!
1. Pärlan tycker om det.
2. Hon bygger muskler.
3. Hon går att jobba igenom riktigt ordentligt för skänkeln.
trean kanske är lite svår att första, men när vi ska ner tvingas vi rida "slalom" på ett ställe, vilket vi har stor nytta av. Det brukar oftast sluta med att två supertrötta tjejer kommer tillbaka till stallet, men är grymt nöjda efter dagens tur. Så var även fallet idag.
Vi började med att klättra. Fyra gånger lätt, sex gånger svår, två gånger lätt. Efter det var Pärlan ganska trött och svettades ordentligt för första gången sen en evighet. Vi tog oss ut på vägarna och travjobbade lite. Hon var huuuur fin som helst och svarade för halvhalterna. Det tog inte lång stund innan hon jobbade på i en riktigt bra form och höll balansen själv, utan att "hänga" sig i min hand.
Idag förstod jag verkligen vad Sussie pratade om på senaste träningen om att hon ska bära sig själv och jag fick även till att par klockrena halvhalter. Jag var riktigt nöjd när vi var tillbaka i stallet, även Pärlan.
Ännu bättre kändes det när Pärlan gäspade så fort jag knäppt upp kindkedjan och nosgrimman. Älskade, älskade bushäst.
Studiedag betyder stalldag.
Nej, nu måste jag kila! Men ni får mer uppdatering senare idag :)
Att bli reklamad.
Reklamar du mig, reklamar jag tillbaka :)
Träningsschema v.10
Måndag: Vila
Tisdag: Klättring
Onsdag: Uteritt
Torsdag: Uteritt/Jobb på volt (om det töat tillräckligt)
Fredag: Vila
Lördag: Klättring
Söndag: Uteritt
Jag hoppas det kan töa riktigt ordentligt ett par dagar nu, så vi kan börja använda volten igen, börja rida runt träden och framför allt börja använda alla vägar ordentligt igen. Annars får vi hålla oss till de vägar osm går och jobba så gott vi kan :)
Ensamhet i sin skönhet.
Jag fick fixa maten och ge Pärlan hennes betfor och vatten. Jag och Pärlan fick en mysig stund tillsammans i hagen. Jag njöt av att få vara nära henne, hon är den bästa tryggheten!
Jag insåg idagh ur mycket jag uppskattar ensamheten i stallet. Att få vara för sig själv, eller snarare, få vara utan mamma där. Jag njuter av att få göra allt i min egen takt, på mitt sätt och bara vara jag. Få vara den som kan det jag gör och slippa förklara. Jag uppskattar min ensamhet i stallet och jag behöver den, så är det bara.!
Jag älskar dig räcker inte längre till. Jag är du, minst sagt!
Eva Sjöhus 2008-2010.
Här kommer filmen som jag lovade tidigare ikväll. Ni som vill, ni kollar :)
Intensivitet leder till förlust.
Nackdelen var att vi kom hem med en blå benlinda mindre än när vi lämnade stallet.. Lite lagom susrt måste jag säga! Dem blåa är dem som alltid, alltid har följt med. Men, den lindan mår säkert bra av att ligga och skrota någonstans i skogen :)
Det kommer antagligen komma upp en film på bloggen senare ikväll, kan inget lova änsålänge ;)
Ridning på isiga vägar.
Nu, i övergången vinter --> vår, kan det vara riktigt knepigt med vägarna. dem är både isiga, hala, hårda och vissa sträckor är det barmark. Vi vill ju alla skona våra hästars ben så gott vi kan.
Därför rider jag alltid med brodd både fram och bak, dock bara två. Skulle helst velat haft fyra, men missade att säga det när hovis var ute senast. Jag rider numer alltid med benlindor fram också, för att senorna ska få extra stöd och inte riskera att överbelastas.
Var rädd om era hästars ben och tänk efter hur ni behandlar dem!
50 minuter tur och retur.
Jag fick kämpa för att verkligen rida och inte åka med under ridturen. Det är så otroligt mycket att tänka på, för att allt verkligen ska klaffa sådär som det gör på träningarna, men stundtals kändes det som att vi svävade fram och jag var riktigt lycklig uppe på Pärlans rygg. Hon är den bästa som någonsin vandrat på jorden, så är det bara!
Det där med att vara stalltjej.
Vad är en riktigt stalltjeje egentligen? Enligt min mening är det en tjej som:
- tar sig till stallet oavsett väder.
- gör allt för sin älskade ponny, oavsett om den ägs av en ridskola.
- skulle gå upp klockan fem på morgonen, för ponnyns skull.
- kommer till stallet i märkeslösa kläder och bryr sig inte om vad andra säger om det.
- utan problem tar i, får skit under naglarna och skrattar åt det hela.
- blir överlycklig när favoritponnyn inte går lektion, så dem hinner få tjugo minuter tillsammans.
- ser till att ponnyns spilta/box alltid är ren och fräsch.
- gör rent krubba och vattenkopp med glittrande ögon.
- putsar sadel och träns, trots att det redan blänker.
Jag kan inte låta bli att undra vad det är som gör att dessa "riktiga" stalltjejer bara blir färre och färre. Jag minns när jag själv var en sån stalltjej. Som alltid ville upp till stallet och tjatade på mamma och pappa för att köra upp mig, även om jag visste att "min" ponny gick lektion. Jag minns också vad som fick mig att sluta.
Alla ord som sårade, folk som tryckte ner, den uppskattning som uteblev, skolan som började ta mer tid. Men först och främst, känslan av att vara osynlig. Att folk började ta förgivet att vi, få, stalltjejer skulle göra allt. Droppen blev, för mig, när stallchefen började trycka ner oss, för att vi kämpade för hästarnas skull.
Det kanske inte är så konstigt att alla "riktiga" stalltjejer försvinner, dem behöver få uppskattning för att växa. De behöver få höra att de gör något av värde, inte bara för hästarna utan även för alla runt omkring. De behöver få höra ett "Tack" oftare än vad som ges.
Att vara stalltjej är inget lätt jobb. Det är många tårar, motgångar och kämpande som ligger bakom. Trots det finns det dem som kämpar på. Tar sig till stallet gång på gång, på gång. Alltid med ett leende på läpparna och lycka i bröstet.
Ni är värda att lyftas upp, alla ni är värda att berömmas! För allt ni gör för hästarna, ni är guld värda!
Snabbis i stallet.
"Om Quattro kommer kan du väl ta med henne hem?"
Pärlan skötte sig otroligt bra på ridturen idag! Jag var nervös, som alltid första turen efter träning, men vi lyckades sköta oss riktigt bra.
Linda och Quattro var med i ungefär 25 minuter, varav linda slängde ur sig kommentaren "Om Quattro kommer kan du väl ta med henne hem?"
Dem skulle nämligen gå en annan väg än mig och Pärlan. Två sekunder senare kommr Quattro galopperande ut på landsvägen där jag och Pärlan är. Hmm, ja ibland kanske man inte ska säga allt för mycket.
"Ni kan sova gott i natt"
både jag och Pärlan var helt slut efter en timmes hårdkärning tillsammans med Sussie. Jag kommer alltid därifrån, full med självförtroende och hon får både mig och Pärlan att växa flera centimeter. Hon får oss att inse att vi verkligen kan!
Med oss hem i tankarna denna gången har vi:
- Takten i traven plus att se fisförnäm ut.
- Våga släppa greppet om tygeln och rida mer med säte och skänkel.
- Mycket övergångar mellan skritt och trav, för att Pärlan ska tvingas samla sig och gå lugnt.
- Halvhalter med tänket: "Nu ska vi skritta..... jag skoja bara."
- Våga leka med tempot.
- Och precis som alla gånger, det är jag som bestämmer tempot.
Sussie tyckte vi hade utvecklats och gått framåt. Pärlan var mycket mer avslappnad idag och såg gladare ut. Hela hennes minspel, öron och ögon, var vaknare och mer allerta. Det kändes härligt att höra, för det betyder att jag någonstans gör rätt, även om jag ofta vacklar i det.
Vi fortsatte traggla galopperna och höger funkade riktigt, riktigt bra! Hon gick verkligen att jobba och bara rulla på om jag ås ville. Dock är vänster lika trasslig som alltid, men vi lyckades få några varv på volten där med. Vi fortsätter jobba med det nästa gång vi kommer upp, vilket jag hoppas blir snart!
Att förbereda inför träning, är som att förbereda inför tävling.
Dock vände det igår och hon gick som en klocka! Vi klättrade och Pärlan kämpade på, efter det red vi ut och gissa hur fin hon va?! Vi tog oss till och med en liten galopp, även om vi egentligen inte får. Pärlan rullade över i högergalopp och gick riktigt balanserat, så jag hade inte hjärta att bryta av. Efter det funkade traven mycket bättre än innan och skritten ska vi inte prata om, den var underbar!
Sussie sa en gång till mig, när jag var hästskötare under en träning, att förbereda sig inför en träning är som att förbereda sig inför en tävling. Utrustningen ska vara lika fin som att du skulle tävla. Jag bär med mgi det varenda gång jag ska upp till henneoch träna, då hon är lite av min idol. Jag ser upp till hennes liv. Hur hon orkar med att driva ett utbildnings/försäljingstall, samtidigt som hon driver en hästbutik och har ett familjeliv. Det är starkt gjort!
Nu ska jag rusa iväg till skolan och ha teckenspråk. Slutar vid två idago hc då blir det stallet på en gång. Sköt om er!
Älskde, älskade häst.
Kom ut till hagen två gånger till, för att fylla vatten och sen för att säga hejdå. Pärlan kom och mötte mig båda gångerna. Gissa om det var en lycklig matte som lämnade stallet idag? Att hon tittade efter mig, gjorde att jag växte ett par centimeter!
Du är skjuss fixad till träningen på onsdag! Underbart säger jag. Hur härligt som helst :D
Träningsschema v.9
Tisdag: Klättring/Uteritt
Onsdag: Sussieträning.
Torsdag: Uteritt
Fredag: Vila, rykt.
Lördag: Uteritt/Jobb på volt
Söndag: Jobb i skogen/ Uteritt
Jag hoppas att det verkligen blir träning för Sussie på onsdag! Som det ser ut just nu har vi ingen som kan köra. Jag och Pärlan behöver verkligen få komma iväg till ett ridhus, blev ordentligt genomjobbade och få tillbaka lite självförtroende. Vi behöver en timme med Sussie, punkt (eller okej, kommatecken ;)
Skola, näsblod, stall.
Planerna för Pärlan idag är fixa mat, mocka, fixa vatten och en rykt. Måndagar och fredagar är ju vilodagar för hennes del. Jag hoppas att jag har lite mer tålamod idag, annars får jag tvinga mig till det! För Pärlan ska inte behöva ta mina fall, så är det bara.
