Just nu är det en lugn morgon i sängen, medan mamma brötar runt i hela lägenheten. Om en liten stund är det dags att tmans och bara är varandra nära. Livet blir så härligt och mysigt, men framför allt stärks vår relation. Docka mig upp, hoppa i kläder och styra nosen mot stallet. Där ska jag och mamma ge oss på transporten, som ska sopas ur och göras snygg på insidan, då den ska agera flyttaxi. Greta har sommarlov just nu, det betyder att vi gör så lite som möjligt på så lång tid som möjligt. Vi har sådär mysigt tillsam får hon totalvila idag och imorgon. Det blir så, när annat är inplanerat, annat som tar tid.

 

Hoppas ni får en fin torsdag, för det ska minsan jag ha! :D

 

Här är dött som i graven, men jag lever för fullt.

Här hemma packas och fixas det, nu är det bara ett par få dagar kvar tills mamma flyttar. Det är vemodigt, men ska samtidigt bli skönt. Mamma flyttar till Vänersborg och jag blir kvar i vår lägenhet, i alla fall ett par månader. Min nya lägenhet håller på att renoveras och senaste inflyttningsdatum är 1 december, 2013. Jag kommer bo på andra våning, men har utgång direkt till trädgården. Jag kommer bo ensam ett bra tag, tills undervåningen renoverats, Jag kommer ha skog intill huset och nästa sommar kommer en fröken fux beta utanför mitt vardagsrumsfönster. Min lägenhet har alltid jag någonsin drömt om och så snart jag hade lyckats sätta ord på vad jag verkligen önskade mig, så föll alla bitar på plats.

 

Jag skulle kunna berätta så mycket om det ställe jag ska flytta till, men jag väljer att vara tyst ett tag till. Jag vill att det ska ha hänt mer i renoveringen, innan jag vågar berätta mer för er. Jag kan i alla fall säga så mycket som att det här är en del av paradiset! Det kommer bli en otroligt vacker och rofylld plats, för såväl människa som djur. :)

Vakna efter sju timmar sömn, ligga i solen, bada, åka inlines, knåpa ihop annons på häst, mysa med välrdens bästa katt och lyssna musik. Life is good and i'm alive.

 

Jag samlar energi för att jobba stängning, 19-02. Förhoppningsvis är det en lugn kväll, vilket betyder att vi faktiskt är färdiga till två. Annars lär det vara en trött Rebecka som tar sig till jobbet imorgon..

För, just nu snurrar mina tankar kring jobbet och de tider jag ska vara där. Jag får anpassa mitt liv efter mitt jobb. Vilket iofs är ett medvetet val, för jag vill ha lön på kontot den 25:e. Men, jag fortsätter drömma mig bort. Jag drömmer mig bort till migg egna stall och den verksamhet jag kickar igång där. Jag vet att jag en dag kommer ha min verksamhet, jag vet ine när och hur, men jag vet ATT. Och det är de som är det vesentliga!

 

Jag har promenarat i skogen, gått vilse och hittat rätt igen. Jag har delat säng med fina bruna, jag har delat kakor med bästa Bebbe och pratat bort flera timmar. Vi har pratat om sånt där som jag bara kan dela med henne, för jag vet att hon inte dömmer. Min fina vän, som jag kan vara hur självsäker och kaxig som helst med, utan att bli dryg.

 

Jag har legat i solen och läst på engelska och blivit smekt av vindens kalla vindar. Jag har lett åt de bruna och svarta, fått hjärtat i halsgropen för att de varit borta och känt mig lycklig när de återvänt.

 

Med trötta axlar och ett ont huvud sitter j i soffan med mysiga byxor och samlar energi inför lite jobb. Mitt liv är så bra, som det borde vara och jag är lycklig för det.

 

Nio månader senare börjar Greta sakta bjuda upp till dans. Ställer jag mig på pallen kommer hon spatserande och ställer sig bredvid mig och somnar. Är detta samma häst som för ett år sedan stressade upp sig så fort hon såg pallen komma ut på gårdsplanen?

Jag kan få åka med på hennes rygg, så länge jag inte ber om någonting och jag har faktiskt, vid ett tillfälle, gjort att pass i skritt där vi klurade på att styra utan tyglar. Sakta, med små, små steg, närmar vi oss dagen D, då jag på allvar kan sitta upp och ha ridningen som en del av vår veckliga träning (finns det ens som ord?!)

Jag längtar tills vår kapson landar i brevlådan, så jag även genom det akademiska kan bygga styrka på min fina fröken och jag längtar som tusan tills nästa träning. Det här kan inte bli annat än bra!

Juste, vi har börjat nosa på klickerträning också, vilket Greta svarade bra på. Hon är så söt när hon vill ha godis och funderar ut på vad hon kan göra för att få det. Min lilla fröken, vi har all tid i världen på oss för att utvecklas. <3

 

Min dag, som började helskum och utan energi, avslutades i soffan med mammamys. Det är galet att vi om en månad kommer bo i varsin lägenhet, med typ en timme emellan oss. Det ska bli fantastiskt skönt, samtidigt som det känns vemodigt. Det är ju trots allt min mamma jag har bott med längst av alla, vi firar snart 21 år under samma tak. Hela mitt liv.

 

Men visst ska det bli spännande att få bygga upp mitt eget liv, skapa en vardag helt för mig själv. Fylla upp kylen med bara mina saker, fylla frysen med matvaror jag är tokig i, inreda på ett Rebeckigt sätt och få skapa min egen Rebecka-lukt. Det ska bli så spännande att göra mitt eget hem. Kanske inte i denna lägenheten, för i min hjärna blir jag inte kvar här många månader. Trots det ska det bli otroligt spännande att spinna vidare på livet och få växa ytterligare ett par millimeter.

 

Det finns få saker som jag uppskattar så mycket, som jag uppskattar att bara vara med min fina häst. Det är allt för sällan jag tar mig tiden att bara vara och göra inget vettigt alls tillsammans med Greta, men det var precis vad vi gjorde idag.

 

Jag hade lovat Greta en vilodag, vilket hon förtjänade. När jag kom ut i hagen kände hela jag att hon var på myshumör och myste var precis vad vi gjorde! I nästan 1,5 timme stod vi i stallet och masserade, tvättade svansen, redde ut man och pannlugg, pillade på varandra och bara var nära. Jag vet inte vem som tyckte det var bäst, jag eller min häst. Underbart hade vi det i alla fall och Greta kröp mig ännu lite närmare hjärtat (om det ens är möjligt?!)

 

Det snurrar siffror, ritningar, mått, drömmar, förhoppningar och trygghet bakom mina ögonlock och i mitt huvud. Bredvid mig ligger en skiss, som egentligen är för tidig att börja på. I mitt block har jag kladdat ner saker att tänka på. Det här ska bli så spännande och jag vill berätta för hela världen, men det får vänta i typ en månad. Blir allt som planerat, så vet jag var ni kommer finna mig under ett par månader fram över. Mitt i min dröm, med damm, smuts och svett över hela mig. Och jisses vad jag kommer vara levande!

Jag önskar så att ni ska få känna samma känsla som jag gör, samma upprymdhet, nyfikenhet och spänning. Det här är det galnaste jag varit med om! Och vet ni vad? Det öppnar otroligt dörrar för mig, att kunna jaga ifatt en sedan länge slocknad dröm. Det är bara jag själv, som sätter mina egna gränser.

 

Be så skall du få, fråga och du skall få svar. Ring och du får besked. Ja, kalla det vad man än önskar. Nu står jag med tillgång till paddock, vilket betyder att min och Gretas träning äntligen kan ta fart igen. Ja, vi har ju hållt igång hela tiden, men jag har länge velat ha tillgång till paddock för att kunna jobba på ett jämnt underlag. Idag fick jag tummen ur och ringde till mannen som äger en paddock en kort bit ifrån oss. Svaret var ett solklart Ja!

Det är coolt hur mycket som faller på plats, så länge jag ser möjligheterna i allting. Det är häftigt att göra och få det gensvar jag önskar. Det är coolt att leva och fframför allt; det är coolt att ha full koll på mig själv och mitt liv!!

 

Inatt fick jag nyheter av min bror, idag börjar planer smidas. Blir allt som jag vill kommer jag innan årsskiftet leva mitt i en dröm. Mer vågar jag inte säga just nu, även om det spritter i fingrarna och orden vill rinna över. Jag kan säga så mycket som att om det går vägen, då kommer ni få följa mig i ett otroligt spännande projekt, där jag kommer lära mig så mycket! Det enda ord som passar in just nu är :

iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh!!!!!

och

wooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooowwww!!!

Jag har igår och idag hållt lektion för en tjej vars ponny klampat rakt över henne och mejat ner sin ägare. När jag lämnade dem i dag följde ponnyn nöjt sin ägare och båda två verkade väldigt trygga med varandra, härligt att se!

Vad jag funderat på under de senaste timmarna är hur vi, som människor, markerar upp var min yta är, respektive var hästen yta är. När en häst klampar in i min zon, markerar jag upp mitt repet att hästen får backa undan, i alla fall om den kommer oinbjuden. Genom att svinga med repet visar jag för hästen att den är för nära och bör backa undan, annars kommer repet träffa den, sedan är det upp till hästen om den packar undan, eller råkar få en släng av repet.

 

Stallägaren, där tjejen står uppstallad, visade att när en häst klampar in i hennes zon, flyttar hon undan hästen genom att trycka bort den med sin kropp. Detta har satt griller i mitt huvud, då mitt inre sa mig att detta inte var rätt för mig. Varför kunde jag inte sätta ord på, inte där och då. Nu har tankarna klarnat.

Anledningen till att jag använder repet är för att om jag klampar rakt in i hästens zon, så respekterar jag inte dess utrymme, hur kan jag då kräva att hästen ska respektera mitt? Mitt mål är att min häst ska få ha kvar sin egen vilja och tänka själv. Jag vill att den ska respektera mig, för att jag är värdig dess respekt. Om jag då klampar in i hästens utrymme, utan tillåtelse, hur kan jag då förvänta mig att få respekt tillbaka?

 

Jag har hittat hem. Det finns inga andra ord som passar in på det jag känner, mer än att jag har hittat hem. Mitt hem är vid sidan av ett fuxfärgat sto, med ett skal som är svårt att ta sig igenom men där innanför gömmer sig ett hjärta av guld. Mitt hem är bredvid det där fuxstoet.

 

Jag är kär i Greta, så förälskad som man kan bli i en annan individ. Idag visade hon sådan uppskattning mot mig, hon visade sidor hon inte visat innan och jag kan inte göra annat än varsamt ta emot det och lova henne att göra mitt bästa för att bygga upp henne och göra henne ännu starkare. Jag kan bara lova att göra mitt bästa för att få henne att må bra och växa. Jag är så stolt över Greta, att hon vågar släppa in mig. Min älskade vän.

 

..dock är det inte den spellistan jag använder när jag mediterar, utan ett ljudfil från youtube. För ja, mediterar gör jag. Eller jag kanske borde säga; meditera gjorde jag, sen tappade jag bort det och är nu påväg att finna det igen.

 

Jag har suttit på balkongen, men min maditationsmusik i öronen, auuumat i huvudet och gäspat så stort att jag kunnat svälja en badboll. Kroppen, eller framför allt själen, släpper spänningar och stress, den landar ner på jorden och börjar lappa ihop sig själv igen. Jag känner mig tillfreds, sådär härligt som jag bara kan göra efter en stunds meditation.

När denna känslan finns i kroppen, så kan jag inte förstå att jag valt bort att meditera. Jag jobbar på en hektisk arbetsplats och min själ behöver få släppa på jobbdagens stress, för att kunna landa ner och framför allt; för att kunna sända tydliga signaler till mig. Meditationen hjälper mig att må bra, jag ska bara komma ihåg det i stunderna "då jag inte har tid", för det är just mer tid jag får genom att meditera. Jag tänker klarare, skarpare, tydligare och vaknare.

 

Jag brukar tycka att min fantasi är dålig och att jag inte riktigt kan "tänka utanför boxen." framför allt så upplever jag detta i min hästhantering. Säger någon något till mig, så tänker jag ofta "självklart, så kan man ju göra!" Men det är sällan jag kommer på de där sakerna själv, förutom nu.

I min hjärna börjar poletter falla på plats, jag börjar kunna använda de pusselbitar jag har, till mer en ett ställe i mitt pussel. Som blixtar från en klarblå himmel faller de på plats, som den självklaraste sak i världen. Det är logiskt, jag jobbar på samma sätt som jag gjort innan, men på andra saker.

Jag måste säga att denna resa jag gör med Greta är den mest spännande jag gjort hitintills! Jag tycker det är så roligt att få vara med och lära mig. Största skillnanden från tidigare hästerfarenheter? Jag är öppen för allt! Jag lyssnar, tar till mig, funderar och antingen gillar jag och använder mig av det som sagts, eller så lägger jag det åt sidan. Det är så spännande och jag är så nyfiken på var jag och Greta kommer landa. Jag och min fina fröken fux.

 

I brevlådan idag låg den bästa räkning jag någonsin fått!!!! Där låg räkningen för Gretas ägarbyte. Mitt inre sprudlar och jag är så lycklig. Greta är min, tills den dag mitt liv skulle gå i bott och jag inte har råd längre, eller snarare; tills den dagen Gretas kropp och psyke inte orkar längre. Jag ska göra allt för att få dela resten av Gretas liv med henne, tillsammans med min finaste vän.

 

Jag är så lycklig över att jag träffat Greta för 1,5 år sedan. Hade jag inte stött på henne då, så är chansen stor att jag hade lämnat hästvärlden för gott. För där och då njöt jag inte längre, då var det ett måste och jag såg inget roligt i det. Tack vare Greta har jag hittat så många nya sidor hos mig själv och jag trivs så bra med min fina fröken fux.

 

 

Jag är med och tävlar om en av Lisbeth Johnson Börjessons filmer hos baraelvira.se. Tävlingen pågår tills imorgonbitti, så ta chansen innan den runnit ut :)

 

 

Det är en ära att få sitta på min kompis ponny. Dagens ridtur var stundtals rent kaos, då jag är väldigt trött i kroppen efter gårdagens ridtur, plus att vi mötte bilar på den bilfria vägen. Trots lite knasiga situationer hade vi det härligt och jag, jag finner mer knappar i min egen kropp. Den sista biten hem gick ponnyn sååå fint och jag önskar att någon hade filmat eller fotat oss!

För att verkligen komma åt den lille ponnyn så sitter jag mycket utan stigbyglar. Det är spännande och underbart att känna hur mina stela höfter slappnar av och faller på plats, för att bara flyta med i ponnyns rörelser. I de lägena flyter vi i skänkelvikningar fram och tillbaka över vägen, utan att jag ens gör något. Det är så nära en känsla av kentaur jag någonsin kommit och så bra som jag rider för tillfället, så bra har jag aldrig ridit innan.

 

Jag är fascinerad över vilken kroppskontroll det krävs som ryttare! Att kroppskontroll krävs, det är för mig ingen nyhet, men hur stor skillnad det gör har jag inte tänkt på innan.

Just nu rider jag en ponny, åt min kompis som brutit benet. Ponnyn jag sitter på är otroligt känslig för vikthjälperna och sitsens inverkan, vilket blir en utmaning men samtidigt otroligt givande för min del. För varje pass som går hittar jag lite fler knappar, men framför allt lär jag känna min kropp lite mer.
Sedan tidigare vet jag att jag inte har riktigt koll på min högersida, men det är först nu jag insett hur lite koll jag har. I vänstervarv blir ponnyn jättefin och jag kan korrigera henne som jag önskar, men i höger blir det pannkaka. Varför? Svaret är superenkelt, för att jag med min sist skickar över henne i vänstervarv och spärrar henne från att göra bra ifrån sig i höger. Det är spännande hur tydligt jag märker det och det är mer spännande att jobba med det, för att lossa min högersida och få kontrollg på den. Jisses vad jag njuter!

 

När ni kollar på hästannonser, vad lägger ni då störst vikt vid? Är det bra bilder ni vill se? En bra text? Något speciellt ni vill läsa i texten? Jag är nyfiken och skulle så gärna vilja veta!