Jag har en liten, eller stundtals ganska stor, orosklump i magen. Varför?

Det börjar bli dags för mig att kika på lägenhet, på allvar. Den första intresseanmälan är gjord och vi får se hur det går. Det är läskigt att tänka tanken på att bo för mig själv, med mig själv och spendera så mycket tid med mig själv. Det som ger mig störst orosklump är pengarna. That's the truth och jag tänker inte ljuga för mig själv.

 

Jag vill inte jobba på McDonalds särskillt länge och jag vill inte vara bunden till fasta tider på mitt jobb. jag vill jobba när jag känner för det och för att jag känner för det. Jag vill jobba med något som ger mig något tillbaka, mer än bara pengar. Jag vill jobba, för att jag känner för det. Då kommer orosklumpen minska, ja förhoppningsvis försvinna.

 

Så, om jag då vet hur jag vill ha det. Hur får jag då det jag vill ha? Det är där jag kör fast och det är då orosklumpen blossar upp igen.

 

Kanske blossar även orosklumpen upp när jag tänker på en situation jag aldrig ha varit i innan? För, jag har aldrig stått för mitt eget boende innan, inte med alla dess kostnader. Jag har bott själv, men då kraschade jag och klarade inte av det, kanske är det den känslan som gör sig påmind? Känslan av att sitta mitt på köksgolvet och bryta ihop, för att jag inte orkade mer?

 

Vart jag vill komma med detta inlägget, det har jag ingen aning om. Jag tänker bekräfta att oron finns där, ta ett djupt andetag och göra mitt bästa för att förvandla oron till spänning och en möjlighet att växa!