Jag såg ut som en fågelholk, för jag lyckades rida fram en sådan otrolig känslighet i Greta! Helt fantastisk hur känslig hon var, jag behövde bara tänka halvhalt, så kortade hon upp steget och jag behövde bara tänka öka, så längde hon ut. Hade någon sett mig, ja då hade de undrat vad jag satt och gapade åt. Helt otroligt var det! Snacka om att jag kommer få lära mig rida när jag sitter på Greta. Woow är det enda rätta orden!

 

Det som är läskigt, det är att jag vet inte var jag ska göra av denna känslighet. Jag vet inte hur jag ska rida henne när jag lyckats rida fram denna känslighet. Det blir för mycket, för att jag ska få ihop det. Tids nog, när en tränare finns vid vår sida, vet jag att det här kommer bli så grymt bra, men fram tills dess. Läskigt som tusan, men nyttigt för mig som ryttare. Jag fann en fantastisk häst att lära mig allt detta på.

 

 

Min bästa vän!