14 år gammal, med tryggheten i knivarna, skorporna och blodet. Gömd bakom det mörka håret, det hårda sminket och den höga musiken.

Jag var den där typiska tjejen som mådde dåligt. Som skar sig, som hade otroliga komplex över kroppen, som bara skrek efter hjälp. Jag vet inte hur många som såg, hur många som vågade och ville se. Jag vet bara att jag till slut inte orkade mer. Jag orkade inte med allt mörker och jag orkade inte gömma mig längre.

14 år gammal, livrädd för folks tankar om mig. 14 år gammal och jag började tillåta mig själv att må dåligt och framför allt, be om hjälp.



Vad vill jag få fram av texten och bilden? I vår vardag är det så tabu att må dåligt, att skära sig, att svälta sig. Man ska vara glad, le vid rätt tidpunkt, skratta åt de rätta skämten och följa strömmen. Vad man än gör så är det inte okej att vissa sitt "illamående" För, vi i Sverige har det ju så bra. Speciellt om båda föräldrarna lever och om man har syskon och ett intresse man brinner för. Då finns det ju ingen anledning att må dåligt, då har man ingen rätt att ätas upp inifrån.

För, om man mår psykiskt dåligt känns det som att små, små demoner har flyttat in i huvuet och talar om hur dålig man är, hur lite man duger till och hur mycket bättre alla andra är. De berättar också att man inte har någon rätt att ta plats, ingen rätt att må bra, men heller ingen rätt att må dåligt.

Jag kan lova er att det finn tusen och åter tusentals flickor och pojkar runt om i skolorna som mår precis som jag mådde, eller ännu värre. Ungdomar som inte tillåts att känna eller be om hjälp, för det är inte okej att må dåligt.

Men, nu ska jag berätta något för er! Det är mer än OKEJ att känna! Det är fullständigt okej att känna tunga känslor, att inte vara på topp, att se allt mörkt. DET ÄR OKEJ!

För, först när man accepterar att man mår dåligt, när man själv anser att det är okej. Först då kan du finna hjälpen. Först när du låter smärtan få kännas, först då kan du förmedla till andra. DET ÄR OKEJ ATT KÄNNA! Det är OKEJ att vara en levande människa med känslor som man inte kan hantera. Det är OKEJ att leva i det mörkt gråa, om du tillåter dig själv, accepterar och ber om hjälp.

För, det är inte okej att bli fast i det mörkt gråa och låta det bli helsvart och se självmord som utvägen. Tillåt dig själv att känna innan det. Tillåt dig själv att vara mänsklig. Det är okej.