Jag insäg precis att jag har haft en vecka och en dag utan några egentliga krav. Bara glassat runt i livet, tagit dagen som den kommer och softat. Jag insåg också att min kropp börjar vänta efter något att göra. Få anstränga sig, vara till nytta och jobba.
Det är en konstig känsla, men jag känner för att komma igång igen. Jag saknar stallivet nu. På måndag, då ska jag börja andas igen :)