Jag var iväg och solade idag igen, mest för att jag behövde åf koppla a,v koppla bort och samla ny kraft. Kraft att möta resten av dagen och för att leva. Cykling, solning och stallet är mina tre energikällor och jag värnar om dem.

Jag började fundera på en sak idag, då en till tjej fick reda på att jag solar. Solningen får alltid, alltid negativa kommentarer. Jag åfr alltid hära att jag borde sluta, att det är farligt och att jag faktiskt kan få cancer! Jag är väl medveten om alla riskerna, men jag vet också de positiva effekterna solningen ger mig. Jag får energi, jag stärks och mitt självförtroende blir bättre. Jag mår bra psykiskt, något jag värnar mycket om.

Jag minns mitt liv för ett par år sedan, då allt var totalt nattsvart, när jag inte orkade något, inte ville något och när jag skar mig, ville bort och längtade efter döden. Då hade jag inget som tog fram det ljusa i tillvaron och lyckades någon släcktes det snabbt, jag vågade inte tro på en morgondag.

Om jag då har funnit värme, tro och glädje i något som många andra ser som negativt, är det verkligen så negativt då? Om jag åkerp å cancer, då tar jag det den dagen. Jag har i alla fall fått leva ett bra liv nu. Den dagen jag hamnar i en sjukhussäng kan jag se tillbaka och tänka: ”Gud var korkad jag var som inte lyssnade, men jag mådde också otroligt bra av det! Bättre än vad jag mått på länge!”

Jag cyklar eller är i stallet varje dag, sju dagar i veckan. Även detta kan skada mig, jag skulle kunna cykla omkull, bli avstängd, bli trampad, hamna på sjukhus. Risken för skada är lika stor när jag håller på med någon annan aktivitet. Varför reagerar folk inte på det?
Mitt liv, mina beslut och min framtid.