När Jonna väl hade landat i sin box var det bara att ta sig till stall nummer två, ungefär 100 meter bort ;)
Där skulle hästarna in och fixas, så blev pyssel med dem. Det var vad jag behövde, för att samla lite ny energi och njuta till fullo av livet. Det är härligt att ha en sån otrolig trygghet i sitt liv! Jag är glad att jag för så många er sedan råkade praoa hos Sussie, för idag vet jag inte hur mitt liv hade sett ut, om inte hon hade varit en del i det. Jag gissar på ganska grått och motigt.

Satt och tittade på lite träningar efter att stallet var fixat och nu har jagl andat här. När jag cyklade hem kunde jag konstatera att ett par tjocka stallvantar behöver införskaffas. Isbitar är ingen hit!