Jag har suttit på cykeln en bra stund idag! Var ute och cyklade en mil, gissa om det var skönt? Det var även grymt jobbigt och vissa stunder var jag påväg att dö! Jag cyklade 2,5 två gånger och sen 5:an en gång. När jag var inne och cyklade femman dök helt plötslit en brant backe i kurva upp. Jag lovar att jag så gott som dog, haha.

Det märkst skillnad sedan jag var ute och cyklade första gången. Då orkade jag knappast att cykla runt Autoliv, vilket är kanske 2 kilometer? Idag både orkar och vågar jag puscha mig själv längre. Jag börjar lära känna min kropp, när den är helt slut, eller bara småtrött. Jag njuter av att få anstränga mig och kan faktiskt inte tänka mig ett liv utan att röra mig som jag gör nu.